Mina barn är gALnA !!!!!!!

Det står -18 grader (!!!) på termometern, det är kallt utomhus. Riktigt kallt. Sådär så det knarrar under fötterna..  Det biter och river i kinderna, och ögonen tårar förvandlas de till småsmå isbitar, som trängs med frosten i ens ögonfransar.

Ingen hund vill gå ut frivilligt utan täcke, kaninen gör av med energi och äter plötsligt som en häst. Elmätaren kvadrupplar sina varv, och vi är skräckslagna bara vid tanken på den kommande räkningen. Solen skiner på den blåblå himlen, och det är trots allt vackert och underbart att vara ute, bara man är inpackad värre än den värsta eskimå.


Det här är en blogg om framförallt våra djur. Jag försöker hålla mig till våra fyrfota, och livet kring dem. Det räcker också ganska bra, för det händer en hel del i djurvärlden:-)
Men ibland så sker det saker som bara måste ut. Som idag...

Eftermiddagen har kommit, och solen börjar gå ned. Frosten smeker sig in över åkrarna, och plötsligt ser jag älvorna dansa över det vackra landskapet. Mjukt rör de sig, sveper fram, med snösilvrig färg. Isande blått blandas med vitt, grått, silver och lite rosa från solen.

Plötsligt ser jag henne, Älvan som plötsligt finns där på åkern. Och hon sitter till häst.
Rider älvor? Det visste jag inte... Älvan är vacker som en sommarbris, nog känner jag igen henne?

Mina döttrar älskar att fotografera. De har också sett det fantastiska, trolska vädret.
Tjejerna har hämtat Flugan, hästen, klätt om - snarare klätt AV SIG, och fotograferat hej vilt. I nästan -20 grader.
De hade inte hjälm heller nej. TUR att jag inte visste vad de hade planerat. Jösses Amalia.