KISSPAUS!

I vår familj gillar vi att titta på film. Fast vi brukar spela in dem, eller pausa dem på något invecklat tekniskt sätt. Smart, för då kan man SPOLA förbi reklamen!
Jag gillar inte reklam så där vidare värst.

Idag har vi varit och spelat in just reklamfilm. SnyggTania, ännu mera SNYGGHappy och så jag, tröttJeanett.
Vi har en nysnittad kattmamma hemma, hon har dåligt med mjölk och hon och jag hjälps åt att mata de små varannan timme. Dygnet runt.
Jag kan lova att det syns. Inte på kattungarna, de ser fina ut, men på mig!
Grå, glåmig och trött. Lite som när man hade småbarn, för sisådär 72 år och 15 kilo sen.
Hm, jaja, man får hoppas de fokuserat mest på djuren till den här reklamfilmen. 

Jag brukar inte syssla med reklamfilm. Det är ganska nytt med fumliga kameramän som diskret försöker sätta en mikrofon på ens bröst. Jag menar, hur man än gör skall micken dit? Han var snäll i alla fall – jag fick själv dra sladdarna innanför blusen J
Jag är inte heller van att sitta framför tre kameror, några yngre killar som ser JÄTTEupptagna ut (det är de också) en slags chef som håller koll på allt, mest mig, och förtioleva människor som låtsas vara upptagna med annat, fast de kollar allt de kan.
Så, var naturlig nu bara!
Bryt! Du blinkade. Bryt! Du skall titta in i kameran. Bryt! Du skall titta in i kameran.
BRYT! Men titta IN I KAMERAN. 

Ja, asså, hur svårt kan det vara?
Bryt! Hunden dregglar. Bryt! Nu glömde hon repliken.
”Förlåt” piper jag, och alla ler snällt och säger Ingen fara. Det här går så himla jättebra så.
Mmmm, jag laddar för en Oscar.
Tillslut satt det. Säger de. (Eller så klipper de bort hela mig)
Då fick vi börja om, för jag har ju den där fiffiga lilla grejen att jag håller på med både hund och katt.

Så allt ovan hände igen, fast den här gången med Happy som hest jamade och funderade över vad vi höll på med.
Det gick lite fortare nu, och lyckligt blev vi klara utan att jag eller någon annan dog. PHU! 

Kattspecialisten Susanne Hellman Holmström och jag i
ivriga försök att förmå Happy att göra filmteamet nöjda. 

Men det var ju inte slut, nej, ni kan gå in i nästa avdelning, där är det 70 tusen grader varmt, katterna gillar nämligen inte fläkten, allt är stängt så ingen rymmer och där är 5-6 halventusiastiska filmare.
De tittar på Happy, och säger att det här kommer att gå såååå plättlätt.
Jasså, säger jag skeptiskt, men de ser bara glada ut;
Ja, asså, hur svårt kan det vara?
"Så här ska ni göra", säger han som verkar ha mest koll. 

Ta in katten DÄR. Låt den (den?) gå rakt över golvet, ser du att vi har markerat en liten prick DÄR och sen DÄR borta, ca 5-6 meter har vi markerat igen. Sen svänger hon 90 grader, stannar, kollar i matskålen och sen går hon mot oss, stannar så vi kan filma ansiktet.
Kanon om den kan sätta eller lägga sig dekorativt. Bra va?
Eh, ja. 

Eller inte. Jag förklarar att Happy är en KATT. En siameskatt, med tyvärr, en massa egen vilja.
Filmkillarna är mest intresserade av apparaterna, att sopa den kritvita miljön och snällt säga åt mig ATT IIIIINTE klampa in med skorna på inspelningsplatsen.
För det gjorde jag.
Han väste varsågod, filmkillen, och gav mig plastöverdrag till skorna. 

Hua. Jag är glad att jag jobbar på Hundpensionat och inte med film.
Det var roligt, men mest roligt när det var klart! 

Vi träffade en massa kändisar, bland annat Susanne Hellman Holmström, Emma Willblad  och hennes fina Plätt, och förstås andra välkända profiler i hund och kattsammanhang.

Spännande blir det att se om vi blir bortklippta, eller kommer med – och blir just det där ”Kisspauuuuus inslaget” Kanske får ni se oss på TV 4, 5 och 7 , samt Youtube och förstås, på FOUR FRIENDS egna sidor, för det var ju deras mat vi pratade om hela dagen J

Happy vår alldeles egna TopModel :-)