Virvelvind....

Korad VDHCH Jean Dark In Canto

Han föddes i en ganska liten kull, och hade bara systrar. Det passade sig bra, för redan som mycket liten såg jag att han var en Prins. En speciell Prins, där bland brudarna.

Jag vet inte om valpar kan skratta. Fast jag tror det. Svarta pepparkornsögon, en liten fuktig nos, ett lyckligt leende och alltid piggt uttryck där i ansiktet. Små knubbiga ben som bar honom på hans dagliga upptäcktsfärd genom Vita Huset. 

För han var alltid på väg någonstans. 

Han skulle reta någon inackordering. Han ville försöka stjäla någons mat. Han ville bita sig fast likt en krokodilunge i våra jeansbyxor helst och mest hela tiden.
Och han ville döda alla kvastar han såg.
Knappa 5 kilo tung hängde han likt en högutbildad skyddshund i sopborstarna och gjorde livet surt för oss som ville städa. En underbart söt liten skyddshund. :-)

När han var åtta veckor flyttade han till sin nya familj som helst ville ha en brun tik. Men nu blev det en svart hane med snopp och det gick lika bra det.
Tyckte han själv i alla fall. 
Han virvelvindade sig in i sitt nya liv som om han aldrig gjort annat, och snabbt blev han högt, högt älskad. Förstås. 

Vem kan inte älska en alltid-glad-och-leende-lycklig ung herre med ett jättesmajl i ansiktet.
För han log alltid.

Han jagade rådjur i skogen. (Förbjudet förstås)
Han sprang efter cyklister och ville säga hej (Också no no)
Han kastade sig över staketet och ut på vägen och träffades av en bil, fór ut över rutan och landade platt fall. Fortsätter le… kanske lite ansträngt, men han håller god min.
Brutna revben och ganska vimmelkantig fick han bekanta sig med det stora djursjukhuset som han charmade. Såklart.
Han drog i kopplet så matte fick långa armar (Stackars matte)
Han gick sina mentaltester och njöt av varenda sekund. KUL när det händer något!
Han fick sina vinster på utställning både i Sverige men framförallt utomlands. Matte och husse var stolta och Prinsen solade sig i alla främmandes uppmärksamhet.
Han intog Vita Husets Hund och Kattpensionat (Han var en ganska välkänd gäst hos oss) med bus och aktivitet. Hände inget kul uppmanade han oss i personalen att hitta på något. Virvelvinden ville leka och ha skoj.

Fånga dagen!

Glada Prinsen lekte gärna och mycket med allt som fanns och lite till. Människor, leksaker tikar, stora och små. Valpar, försiktigt och med nyfiket intresse. ”Hej, vem är du?”

Han åkte hem med husse i familjens öppna cab och självklar min.
Klart hundar åker cab! Och de sitter fram i passagerarsätet, givetvis. Med öronen lättsamt fladdrande samt kroppen klädsamt placerad likt en människa i sätet. Och förstås det glada ansiktet med det stora smajlet.

Träna var också härligt, och utmanande.
För matte.

Den glada Prinsen exercerade gärna, och med fart. Sitt, ligg, fot, apport, plats, marsch! JÄTTEkul! Hopp – och jag tar en repa och skrattar lite, Virvelvinden.:-)

Tur matte är utrustad med en Ängels tålamod och en äkta hundägares kärlek till sin levnadsglada hund. Han med det stora leendet i ansiktet.

Häromdagen när solen sken och fåglarna kvittrade blev vår vackraste Virvelvind en stjärna i Nangijala.
Han skuttade glatt här på jorden, tränade med matte och plötsligt befann han sig där borta. På andra sidan.
Såklart han skulle lämna oss så. 

Likt en Virvelvind.

Samtalet från matte. Prinsen med det glada leendet som aldrig kommer att försvinna ur mitt hjärta eller minne. Det är så tungt ibland att vara uppfödare. 

Och jag vet ju hur svårt, trist och ekande tomt det blir när de där, speciellaste av speciella lämnar oss ensamma kvar på jorden. Hur det känns att nästan inte kunna andas, för sorgen kniper kring ens hjärta med svart, stark hand så den lilla luften som kommer in i ens kropp nästan inte går att hushålla med.

Våra Hjärtebarn.

Jag kommer aldrig, aldrig att glömma vår Virvelvind. Hur han tränade, tävlade, busade och Älskade. Livet och sina nära och kära.

Bästa Lilla Stora Canto.  Såklart att Änglarna behövde en sådan som dig. Fast det var alldeles, alldeles för tidigt för oss på jorden att ta adjö.

Alla våra tankar och tårar hos Er, Lisa och Jean-Claude.