Jeanetts Tankeverkstad: Hjälten i Vita Huset

lördag 20 april 2013

Hjälten i Vita Huset

Ja, vi har en hjälte i Vita Huset.

För några dagar sedan fick yngsta dottern sällskap av en korpulent herre i mörk kostym när hon kvällsfodrade hästarna.
Han smet in genom dörren, och passade på att förse sig med mat trots att dottern, häpen stod och tittade på. Hennes chockade "Men...!" struntade han totalt i, och glad i hågen tryckte han i sig ännu mer av den goda hästmaten.

Han brydde sig inte om att hon tog fram mobilen och filmade honom just i stöldraiden. Fångad på film mitt i akten åt han sig mätt, tog det sista under armen, nä, i munnen, och sprang ut genom ett hål i dörren. Eller, tryckte sig ut, för fetare rått/sork med glansigare päls har jag sällan sett! Och det är vi som betalar hans välmående och uppehälle. :-(

Dottern lade ut filmen på Facebook, och den delades med mig och gruppen Kennel Jean Dark för den som vill se. (Jag fattar inte hur jag skall få in den här, tyvärr...)

Jag fick förstås KRUPP! En RÅTTA i stallet!!
Jag ville ha bort den genast. Dottern informerades om att råttan skulle-måste dö. Råttan sprider sjukdomar. Råttan gör nya råttor. Råttan är äcklig.
Råttan har dessutom förstört våra övervintrade och kärleksfullt planterade tulpaner. Som är No More Tulpaner. Det lilla äcklet hade boat ned sig i samtliga krukor, dragit ned sådant där gult kliande isolering, hö och plast och byggt värsta Zlatanlyxet i MINA tulpaner. Fast tulpanlökarna hade han sparkat ut. Kul den där råttan....:-(
Råttan måste bort.

Dottern tyckte råttan var söt. Och hon tyckte vi var stygga, hade mördartendenser och att vi gott kunde bjuda lite på vårt överflöd.
Och ja, okej, vi kan väl hjälpa andra och så. Men inte RÅTTOR!?

Hursomhelst hörde jag inget mer om råttan. Barnen teg och skakade nekande på de blonda huvudena. Nej, de hade inte sett något mer av Herr Råtta.
Sanning eller konsekvens?

Häromdagen såg jag honom själv när han vaggade iväg med en morot under armen och hästmat under den andra. Munnen full av kaninens godis. Snyltaren!! Jag försökte kasta kvasten på honom, men inte ens värsta tjejkastet hjälpte. Kvasten gick sönder och Herr Råtta satt och skrattade gott i sitt -MITT- Tulpanhus medan jag rasade av ilska.

Idag sken solen både i sinne och på himlen.
Efter en lång hundpromenad låg vovvarna och premiärslappade i solen medan jag sopade och planterade blommor på tomten.
Jag märkte att min lilla trotjänare satt så stilla och nöjd och iakttog mig med pillemarisk blick och glad uppsyn. Hon hade något som dinglade i munnen.

Lilla STORA Ivy!! Vita Husets ÄKTA Hjälte tog saken i egna tassar och löste problemet. :-))))