Häromdagen blev Grisen sjuk. Och jag blev sjuk av oro.
Det är härligt att älska djur, men ganska så ohärligt när de blir sjuka.
Det är härligt att älska djur, men ganska så ohärligt när de blir sjuka.
Världens mest ledsna GulleGris |
Vi upptäckte plötsligt att vår lilla nakenfis var halt, totalt blockhalt, och hon var ledsen, frussen och handikappad. Vår vanligtvis så mobila katt tog sig runt på tre ben, och det fjärde hängde ledset, JÄTTEsvullet och blått under magen. Dessutom hade hon ett fult, runt märke, format som en ring (?), och som snabbt bildade sårskorpa där på benet.
Vi bestämde oss för att avvakta lite, gav vår lilla sjukling smärtstillande och bar runt på henne mest hela tiden. Grisen var ledsen, och ville absolut inteinte vara ensam.
Sin vanliga plats under täcket på min arm intog hon också, men kunde förstås inte somna utan vände och vred på sig, sådär som man gör när man har ont.
Efter midnatt bäddade jag ned henne i vår bastu som är varm och go, för att försöka stjäla mig till några timmars sömn själv.
Och vid 04:00 vaknade jag av att den lilla sjuklingen kom haltande och borrade ned sig tätt intill, och lade ett litet ledset ansikte vid min kind. Vi hade förstås telefonkontakt med farbror doktor, och idag fick vi åka in för att kolla på den lilla foten.
Instängd i en transport är INTE kul... |
Ett tilltag Grisen inte tyckte var särskilt skoj, hon var totalt osammarbetsvillig och tjöt mest i högan sky. Usch. Då får man ont i mammahjärtat. I alla fall jag L
Världens mest osamarbetsvilliga Valborgspatient = Grisen |
Röntgen, funderande och klämmande visade att vår lilla katt hade brutit några tår, det var svårt att se på bilderna, så vi fick ta ganska många…
Efter fotograferingen var både personalen, Grisen och jag ganska glada att slippa varandra…
Aj... |
Jag fick den eminenta äran att betala med mina surt förvärvade slantar (det ÄR
veterinär man skall vara!) hämta ut medicin på apoteket och fundera över vilka
underbara Valborgsmässoaftnar man kan ha som djurägare.
Nu är vi åter hemma – jag är glad och fattig – och vår lilla vita Läderlappskatt fick kokt torsk som plåster på såren.
Förhoppningsvis är hon snart sitt gamla vanliga jag.
Läderlappens Lillasyster = Grisen på språng i livet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar