Japp, vi har iallafall tagit oss tillbaka till Helsingfors.
I Paris var det ljumt ute, disigt väder och regntung luft. Och i Paris fick jag träffa Råsa. En tjock, korvig och underbart söt lite fröken, som var ganska trött på flygplatser, transportburar och att sitta still.
Efter att hon rent formellt blivit min, vi skrev papper hängandes över Råsas bur, gick vi en sväng, åt lite valpmat och kissade på golvet lite här och var. Sedan väntade vi. Och väntade igen. Det är helt värdelöst att vänta. Faktiskt.
Efter att ha druckit latte, ätit sallad och lekt med världens sötaste hundvalp -hon har lååånga ögonfransar och svarta pepparkornsögon- checkade vi in. Eller inte.
En högdragen ung man talade om att jag fick åka men inte Råsa. För hon hade sin biljett bokad till den tidigare tiden. Den som vi missade för att Finnair var sena och jag missade anslutningsplanet, upplyste jag fransosen vasst om. Han var bara fransk och bad mig gå åt sidan, så han kunde betjäna de andra i kön.
Hm. Men efter ett "litet" kvinnligt utbrott ringde han sin chef som kom springande och se - det FANNS visst plats för min valp med mig hem. So nice.
Bara ett litet aber, vi skulle landa tio minuter innan boardingen på planet till Arlanda. Jag orkade liksom inte vara rädd för att flyga längre, utan koncentrerade mig på att fundera ut om min valp skulle frysa ihjäl, för hur varmt är det EGENTLIGEN där nere i lasten? Och om jag inte hann hem, hur gör man då. Läs jag.
Nåväl. Nu är vi i Helsingfors, väntar på sista etappen, valpen lever (det är varmt o gott där hon är har jag fått veta) och jag kan fundera på mer världsliga saker som flygrädsla, var valpen skall sova i natt, sängen, golvet? Och om jag minns var jag ställde bilen på Arlanda.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar