Historien om Husse

I vår familj har vi många djur. Vi har barn också, ett gäng tjejer i varierande åldrar. :-)
Och så har vi Husse.

Husse och jag träffades för många år sedan. Faktiskt ganska många, vi närmar oss Silverbröllop (!!)
Nåväl. Redan då hade jag dobermann, min allra första, och sedan dess har Mannen i mitt liv fått finna sig i att dela hus och hem med diverse fyrbenta. Och jag med en som inte alltid är lika entusiastisk över att dela säng med rådjurskid, ekorrungar, igelkottsbabysar som skall ha mat (Jag jobbade en kort tid på Skansen) och efterföljande år miniatyrhästar, hundar och katter i varje hörn.

Min äkta hälft har försökt värja sig genom åren, och han har väl lyckats sådär. Mest framgång har jag haft - till viss del beroende på tur. Och till viss del genom envishet och hjälp av döttrarna.:-)

För några år sedan föddes vår första vita sphynx. Jag var i sjunde himlen. Kattkompisarna likaså. EN VIT SPHYNX!! WOW! För det fanns knappt i Skandinavien. Lilla vita nakenfisen växte och växte. Hon öppnade ögonen och kort därpå förstod vi att hon var Oddeyed. En Sverigekatt som vi kallar det. Med ett blått och ett gult öga. Ovanligt, roligt och i mitt tycke - JÄTTEfint. Barnen tyckte också Lillan var jättejättefin, och vi beslutade att vi ville behålla henne.

Familjens enda man var väl knappt så imponerad. ”Hon ser ut som en plockad kyckling” konstaterade han torrt, och när vi framhöll hur ovanlig hon var undrade han om vi inte istället kunde få rejält med betalt för henne…? Suck.
Kampen avgjordes i alla fall med 1-0 till familjens tjejer, och så kom det sig att Dolly fick stanna.

Jean Dark Dolly Parton

Några månader senare fick vi ännu en kull nakenfisar, och döm om vår förvåning då det dök upp ytterligare en liten vit, oddeyed gullegris!  För mig som bara avgudar vita katter med olikfärgade ögon var det en omöjlighet att släppa även denna guldklimp. Hon fick förstås stanna.
För att inte fresta på Husses tålamod, sade vi helt sonika inget, döttrarna och jag. Kriget fick helt enkelt utkämpas senare....
Dolly och Gracie växte upp och blev fantastiska katter. Vackra, stiliga och annorlunda. Dolly var damen med stort D, vän, söt och med kvinnlig röst höll hon lite distans till oss alla utom yngsta dottern, som hon bara avgudade.
Grace blev omdöpt till Grisen. Hon fladdrade runt i huset som en osalig ande, rotade i skåp och lådor, stal det hon kom över och smutsade ned sig stup i kvarten. Hon retade hundarna, välte saker och krafsade på sovrumsdörren och ylade av ensamhet om hon inte fick sova under täcket om natten.

Jean Dark Grace Kelly 

En kväll när vi lagade middag konstaterade husse att ”den där Dolly, hon var ju banne mig högt och lågt och överallt. Blev hon aldrig trött…?”
Jag frågade vad han menade, och då berättade han att han badat bastu och Dolly var med. Efteråt hade han varit nere i pannrummet, klyvt ved och eldat. Dolly fladdrade runt. Ja, och nu lagar vi middag, och nu är hon här, sade han med fundersam min. Den där katten är ju överallt.
Jag konstaterade torrt att det säkert var Dolly som bastat med honom, men att kisse som försökte stjäla lite av köttfärsen till vår middag inte var Dolly. Det var Grisen.
”GRISEN?” Säger maken förvånat, och undrar vem det är? Han ser än mer förvånad ut när jag berättar att hon bott i vårt hus i ett år. Att vi har två oddeyed, vita sphynxkatter. Att vi haft dem ett helt år.
Jaha, säger han.
Jag som trodde Dolly var värsta virvelvinden! Att hon verkligen var högt och lågt och överallt och ingenstans samtidigt.
:-))

Dolly och Grisen, inte så ofta tillsammans.
Ganska look-a-like brudar för det otränade ögat :-)