Mininytt....

Mini har fyllt nio dagar. Han har en tjock, rund mage, en liten krävande stämma och hunger som ger sig tillkänna var tredje timme.
Phu, var tredje timme dygnet runt matar någon av oss i Vita Huset den lille envisa chokladbruna kattbabyn och hans snövita lilla syster, som ena dottern döpt till Joy.

Joy är mindre hungrig, mindre skrikig och helt enkelt, mindre av allt. I kroppen också. Kanske berör det på att hon är tjej, kanske beror det på att hon är fyra dagar yngre eller kanske hon bara är sådan. Vem vet.

Båda kattbabysarna är sötare än sötast, ulliga, gulliga och tjocka om magarna. Vi hoppas verkligen de överlever, för usch så vi fäst oss vid de små liven.

Igår såg vi att Minis navel var geggig. Full med var faktiskt.
Ilsamtal till veterinären, vetrimoxin till lilleman och några böner till han där uppe. Inte bråka mer nu...
Mini själv äter sin mjölk, blinkar med sina stora ögon och sover sött med lillasyster när han är trött. Själv är jag ganska orolig över hur det skall gå för honom.

Fortsättning följer..