Från Belgien....

VÄLKOMMEN 

Sarandy´s Queen of Hearts!

Ända sedan Crimell lämnade oss för att åka tillbaka till Belgien har vi önskat oss en liten fröken med hans linjer, och den prydliga, sjuåriga Autumnargus Bianca från USA.

Nu är hon här, och med så sunda och gamla hjärtscannade UA, katter i sitt stamträd, har vi förstås mycket höga förväntningar på vår lilla nya *Stjärna*. 

TACK till min kompis - "Kattkuriren" för hjälpen! 

Kattkuriren – gästbloggare

Jag har aldrig haft någon dröm om att jag absolut måste ha ett visst yrke eller så, utan har mest trillat in i det jag gör på grund av omständigheter. Så när kompisen efterlyste någon som kunde hämta hem en kattunge från Bryssel så kände jag att –Varför inte prova på att vara kurir för en dag? Kompisen beställde biljett.

När väckaruret ringde kl. 04.40 den aktuella dagen ångrade jag mig och förbannade mitt sug efter att prova på olika yrken men sagt är sagt. Resan gick bra och jag sov på planet redan innan vi lyfte. Framme i Bryssel hälsades jag välkommen av en välkänd figur i annorlunda tappning – Manneken Pis.

Efter ett tag hittade jag och min blivande protegé, lilla kattungen, varandra. Hennes uppfödare lämnade över alla papper och vi ordnade med nödvändiga underskrifter. När han lämnat oss kom jag på en sak och blev alldeles kall. Tänk om killen hade stoppat in något FÖRBJUDET i buren med katten?! Jag måste kolla innan säkerhetskontrollen men vågade inte ta ut katten ifall den skulle sprätta till, halka ur mina händer som en slipprig tvål och sen försvinna på flygplatsen. Nej, det fick bli toaletten för en närmare inspektion av väskan och eventuellt oönskat innehåll. Jag säger bara TACK Bryssels flygplats för att ni har så fina, rymningssäkra toaletter! Inget konstigt hittades i transportväskan så jag vågade bege mig till säkerhetskontrollen. Framme vid röntgenmaskinen höll jag upp väskan mot kontrollanten och sa – I have a cat. – And I have a dog, svarade hon. Ha ha, jättekul…… Hon ville prompt att väskan skulle gå igenom röntgenmaskinen så jag var tvungen att ta kattungen ur väskan för hon kunde ju inte åka med. Tvålscenariot spelades upp för mina ögon igen men vad kunde jag göra annat än att lyda. En motsträvig kattunge är MYCKET svårare att få ur en väska än en motsträvig hundvalp, det vet jag nu. Med hjälp av personal och damen bakom mig i kön hade jag i alla fall katten i ett stadigt grepp runt hennes lilla kropp och gick snabbt genom detektorbågen. Tack och lov pep den inte och katten kunde säkert stoppas in i väskan igen. Pust! Vår lilla manöver hade fått personalen att flockas och de överträffade varandra med utrop som – It’s naked! Like a rat!, och annat otrevligt. Jag, som egentligen håller med dem om att katter ska ha hår för att vara söta, kände mig plötsligt sårad å lillkattens vägnar och började prata om hur trevliga Sphynx-katter är. Damen bakom oss i kön sa att hon alltid hade önskat sig en sån, skönt med sympatiska människor.

Sedan vidtog en lång väntan på flighten från Bryssel till Köpenhamn. Jag vågade mig på att öppna väskan tillräckligt för att sticka in handen och klappa på kattungen. Hon var varm och började spinna och jag kände att nakna katter faktiskt är rätt gulliga ändå. Flighten var försenad och vår transfertid i Köpenhamn kort så jag fick småspringa mellan gaterna. Vid avgångsgaten visade det sig att vi skulle bli sena även från Köpenhamn eftersom personalen där sa att vi inte kunde komma iväg utan besättningen som var på väg in från ännu en försenad flight. Bra tänkt där! Just besättning känns ju rätt nödvändig att ha med sig på ett flygplan. Sista biten hem gick bra och vid 17-tiden levererades lilla kattenungen hemma hos kompisen och pysslades om med mat, vatten och låda.

Lycka till lilla katten och tack för sällskapet! Jag kommer att följa dina öden och äventyr.

/Kattkuriren