När jag blev av med körkortet

Ja, en gång har jag blivit stoppad av polisen när vi varit ute och kört, och det datumet glömmer jag aldrig.
För jag körde för fort, hade tre glassätande ungar i baksätet, full sprutt på Pippi Långstrumps sånger på radion och den yngsta tjoade om att stanna och kissa. Då kom de, och jag skall inte trötta er med detaljer, men lappen konfiskerades och jag blev 5000 kronor fattigare. Inte så skoj i Juletider.
Jag måste ha sett ledsen ut, för den snälla polisen (den andra var den elaka, han som verkligen VILLE ge mig böter och straff) gav mig något sorts specialtillstånd, vilket gav mig rätt att använda körkortet 48 timmar. Bra, för då kunde vi köra till Danmark och delta i min gamla farmors 90 – års fest OCH hinna hem igen.
Kling och Klang frågade allvarligt flera gånger om jag förstod att jag INTEINTE fick köra bil efter den 7 december kl vad-det-nu-var-jag-minns-inte-helt.

Visst förstod jag, men efter att de kollat detta med mig flera gånger kunde jag inte hålla mig, och ut hoppade grodan ur min mun;
Jag frågade vad som skulle hända om jag överskred den stipulerade tiden. Skulle bilen måntro bli en pumpa? Poliserna så chockade ut. Och mina döttrar blev dödstysta.

Lagens väktare kände sig uppenbarligen tvungna att dubbelkolla att jag inte var tvärfull, nedknarkad eller skvatt galen. Man frågar tydligen inte allvarliga poliser om sådant. Såklart.
Så kom det sig att jag fick genomgå en massa koller längs E:4 en svinkall decemberdag för många år sedan, med tre storögda ungar i baksätet.

Samtidigt föddes Jean Darks C-kull.

Den yngsta dottern rapporterade förstås till samtliga familjemedlemmar på släktkalaset. (Vi hann knappt fram och ur bilen…!) Och det är MÅNGA på ett 90-årskalas. Hon berättade alla detaljer för den ömma fadern som kom efter med flyg (Skulle gå på fotbollsmatch någonstans i landet och möta upp oss vid festen) Som straff fick han köra resten av julen och avstå all nöjesdricka eftersom hustrun inte fick köra bil under sin indragna-körkortstid.
Yngsta dottern berättade förövrigt HELA historien på dagis också, och jag möttes av en stirrande fröken första dagen, med en lintott i handen – MIN lintott – som lite triumferande berättade att dottern berättat allt. Att hon visste varför jag hämtade min lilla Judas till fots. Att hon faktiskt visste m.a.s.s.o.r om vår familj. Hmpf.
Jag kontrade med att ungen har skitstora öron – och informationen gick andra vägen också. VI hemma visste allt om dagisfröknarna. :-)
Vi ingick pakten att inte prata om varandra där och då tror jag.

Flera år tittade tanterna på dagis dock lite extra på Lemmekes yngsta dotter när hon hämtades av Rallymamman.
Jag tyckte det var pinsamt.

Hursomhelst, jag glömmer förstås inte 5 december 2003.

Då föddes kennel Jean Darks C-kull, en kull som jag varit mycket glad över. De har genomgående varit friska, sunda och härliga dobbisar. Och i dessa hjärtetider är det skönt att veta att ingen haft problem med sitt hjärta. Ingen av deras föräldrar, syskon eller föräldrar i sin tur har heller haft problem med DCM. Inte heller avkommer till C-kullen.

Här nedan är en bild på CH Jean Dark Carolina Hererra. Hon är snart tio år, en ålder hon bär med stolthet.
Förhoppningsvis kommer en av hennes döttrar att bli mamma till kennel Jean Darks nästa kull under hösten.

Mer info kommer inom kort förstås, fram till dess – kör inte för fort ;-) 

CH Jean Dark Carolina Hererra
Född 5 december 2003