Det blev en dyr dag

Idag har det varit en dum dag. En dyr dag.
Frågan är hur kul det är med hund. Faktiskt.

Idag har hundarna varit duktiga. Tornardon – vår greyhound- den nobla. Kineserna de små skitkorvarna och Tromben, vår kloka och numera uppfostrade dobermann.
Rättelse. = OUPPFOSTRADE.

En bild säger mer än tusen ord sägs det. Och jag tänkte ge er bilder. Inte från vårt eget hem, för det har hundarna förstört.
F.Ö.R.S.T.Ö.R.T.
Inte hemmet, men inventarierna och lite till. Suck.

Morgonen började bra, förlåt, dåligt med att den nobla åt upp mina solglasögon. Smask. Medan jag svor och sopade upp resterna konfiskerade fröken hårboll dotterns BH. Den dyra BH:n, och så åt hon upp alla små söta detaljer som håller ihop hela mockapären. Dottern blev vansinnig. Jag fyade hund, försökte hålla rösten neresåintehusseskullehöra och lovade dottern ny BH. 

Snubblade på vägen ut i de trasiga datorsladdarna. Den andra hunden, kines också, har tuggat av dem. Jojo.

Ute på bordet väntade min frukost. En latte och en ostmacka. Fast ostmackan var död. Skramlade njutningsfullt i Trombens mage. Skit också. Min mage kurrade. 

Kattungarna kurrade också, hängde i mina ben, klättrade och rev i min hårtofs. Varför leker de inte med varandra? Och sina leksaker?
Det finns förstås inga kvar. Vår välartade dobermann, Tromben och hennes bundsförvant, den vackra, lugna (??) och nobla greyhounden har ingått en pakt.
Pakten; Alla leksaker i huset tillhör oss.
Allt som tillhör oss slaktar vi. 

Dagen går och jag med. 

Husse ringer senare och skriiiiker i mobilen. Min tinnitus river i huvudet (jag har egentligen inte tinnitus, men det låter bra på skrift och oljudet i mitt öra låter obra)
”Hundhelvetet har ÄTIT upp mina hörlurar/handsfree/öronsnäckan!!!!!”
Jag hör inte riktigt vad han skriker, men jag frågar inte igen. Aristokraten galopperar runt med sladdarna studsande runt öronen. Ser lycklig ut och snubblar på sina långa ben och landar i en hög med sladdarna runt sig. Jag ser det för döttrarna fotograferar hjälpsamt och sms:ar bild.
Suck. 

Middag och fredagsmys.
Kilona guppar och jag tänker att det är smart att äta nötter. Naturgodis. Melon och jordgubbar också. Fräscht och naturligt gott. Bättrar på kilona, fast tvärtom, om ni fattar hur jag tänker. 

Myspyset väntar på köksön medan vi äter middag. Mysmiddag med familjen. Hundarna vilar i vardagsrummet. 

Nej det gör de ju inte. Otrevliga ljud når oss i uterummet, och fredagsmyset är uppmyst. Slut liksom.
Våra tre kineser njöt. Uppe på köksön stod de likt apor och glufsade. Nötterna slut. Melonen har siameserna slickat och gnagt på.
Är de helt FELPROGRAMMERADE?? Katter äter väl ändå inte melon??!!
Men tydligen, jo.

Jag äter ju inte choklad. Äckligt.
Men det finns en variant som är god. Digestivechoklad. Mmmmmm – Marabou.
Kineserna och dvärgpinschrarna har samma smak. Förutom att de inte delar med sig. De åt upp chokladen igår. Och blev inte ens dåliga i magen. Bara tjocka/re. 

Det där med vikt och så struntar jag plötsligt i. Tråkigt dyr dag. Sladdar, BH:ar, hörsnäckor, sur husse knäckt hibiscus (jo, vinthunden gillar att döda mina blommor…..) och allt fredagsmyset borta.
Det får bli plan B. Ostbågarna. Mums! 

Jag hör plötsligt hur den nobla bajsar på hela mattan, den som jag köpte häromdagen, och det är inte korvar som kommer.
Så kan det bli för tjuvar. Bara det att tjuvarnas matte måste torka. Husse hör inget ser inget säger inget. Stirrar stint på TV:n. Ni vet. De tre aporna.
Jag spiller ut mina ostbågar, favoriterna, på golvet i rena förskräckelsen över hur mycket bajs på ren svenska, en aristokratgrehoundvalp har i sin lilla förfinade mage. KOPIÖSA MÄNGDER!
Ostbågarna dansar som tyngre snöflingor ned på golvet och in i de väntande hundarnas gap. Kineser är alltid, alltid hungriga. 

Jag med....

 

Obs.
Bilderna har jag stulit från nätet, våra egna motiv har hundarna demolerat.
Om någon känner sig kränkt tar jag givetvis bort dem.

Tills vidare går jag och lägger mig.