Ja, de flesta hundar har specifika egenskaper. Med mitt arbete på ett hundpensionat ser jag ofta flera av dem;
Schäfrar låter en del
Labbar gillar att leka
Boxrar är alltid (nästan) glada
Vinthundarna vill helst komma när de vill. Inte när jag vill
Bullterriers har sällan bråttom
Dvärgpinschrar är mindre än de själva tror
Vita korthåriga hundar fäller. JÄTTEMYCKET….!
Weimaraners skäller en del
Retrievers och spaniels gillar lera. De gillar vatten. De gillar gegga. Faktiskt älskar de att smutsa ned sig. Jag brukar ofta tänka på deras stackars tålmodiga ägare. För tålmodiga är de. Aldrig ens höjer de på ett ögonlock när de hämtar sina nedgeggade, leriga, våta och/eller smutsiga hundar.
Nej, de skrattar och konstaterar att deras fyrbenta haft skoj. Och jag skickar tacksamma tankar till min egen ras, dobermann, som brukar vara lite fisförnäm. Som inte precis älskar lerpölar, smuts, väta och kyla.
Mina dobbisar brukar gå runt vattenpölarna, titta förvånat på pensionatets goldens som nästan dränker sig själva i dikena runt huset eller bara rullar (!!) sig i en smutsgrå gyttjegrop.
Mina dobbisar leker gärna med spaniels och andra glada bushundar, men de undviker nästan alltidalltid den värsta geggan.
Idag gick vi hundpromenad. Den argentinske Tromben var förstås med. Det är hon alltid numera.
Springer, hoppar, leker, kryper, smyger och bara jagar fram genom de skogar och fält vi vandrar i.
Eller så leker hon att hon är en golden.
Till och med tungan.....!
Suck.
Smutsiga "barn" är lyckliga "barn". =D
SvaraRaderaSom sagt var, jag har haft mina "träskpaddor" de älskar alla lerpölar de ser. De har kul!
SvaraRaderaHahaha...
SvaraRadera