Tromben. Fortsättning

I mitten av april flyttade den Argentinske Tromben in i vårt hus.

Lilla bruna Tania kom ändå borta från landet i väster, med ett annat utseende, andra linjer och ett helt annat sätt än vi var vana vid.

Men nog var hon en dobermann! Pigg, glad, social, nyfiken och full av LIV!

Det där med liv fick vi känna på. Så liten hon var uppfyllde hon hela vårt hem, och snabbt fick hon namnet ”Tromben”.

Hon for fram likt en Tornardo, och jag som trodde jag kunde ganska mycket om hundar fick något att bita i vad gällde uppfostran. Som tur är var vårt yrväder underbart söt och hela familjen blev överförtjusta i henne. Mest jag själv… Och mellan svordomar och plock av sönderslitna kuddar, sopning av glasskärvor från husses glasögon, jagande efter Tromben över fält och åkrar (hon har ett sjukt intresse gällande fågelskådning) torkandes kiss i bilen (japp, du läste rätt!), på golven, mattor och säng hade vi också härligt roligt. För det är utvecklande att dela vardag med en sprallig unghund.

I skrivandes stund har vår busiga valp, utvecklats till en busig ungtik. Men hon har hör och häpna också lugnat ned sig ganska så rejält. Hon vilar faktiskt. :-) Ibland.

Vi jobbar på det där med Tornardo grejerna, och vi jobbar på det där med regler.

Till exempel vill vi här på Jean Dark att de regler vi har i familjen skall hållas. Bland annat att människorna sover i sina sängar. Och att hundarna sover i sina korgar.

Hm.....