För några år sedan hade jag
en dobermanntik som öppnade dörrar.
Hon var rolig,
uppfinningsrik och speciell. Och hon öppnade dörrar. Hon öppnade ytterdörren
när hon ville ut. Hon öppnade ytterdörren när hon ville in. Hon öppnade inifrån
och utifrån och värst av allt – hon öppnade åt sina hundkompisar om de ville in
eller ut också. Måttligt kul när jag tvättade golvet och tog ut alla vovvar
medan golvet blev blänkande rent och sedan fick torka.
Inte alls roligt när frk
dobermann släppte in alla och 36 tassar flögsprangbusade runt på mina
nytvättade goooooooolv!!
Innan jag nästan
förlorade förståndet ändrade husse på dörrhandtagen. Han satte dem helt sonika
uppåt, och så var det S.L.U.T med den kluriga damens hyss. No more. Nice:-)
Nu är detta länge sedan,
dörrhandtaget är tillbakaskruvat till utgångsläget och allt var frid och fröjd.
VAR.
För den vildaste av de
vilda har ju flyttat in. Just det.
Tromben. Who else.
Hon öppnar dörrar. Jämt och ständigt. Ytterdörren i Vita Huset bara kastas upp och står på viiiiid gavel. Katterna (som har
totalt utegångsförbud på grund av den stora landsvägen utanför) bara väller ut
och studsar lyckligt runt på gräsmattan och vägrar låta sig fångas.
Småhundarna springer ut och in, in och ut. Kaos kan man säga. Tromben själv, ja hon gillar sol, så ofta ligger hon bara och slötittar på sina kompisar, bättrar på brunfärgen och tittar intresserat på sin arga matte och hennes indiandans innan hon springer som en skållad råtta för att få fatt i alla fyrbenta rymlingar.
Med ”hon” och ”man” menas förstås jag.
Småhundarna springer ut och in, in och ut. Kaos kan man säga. Tromben själv, ja hon gillar sol, så ofta ligger hon bara och slötittar på sina kompisar, bättrar på brunfärgen och tittar intresserat på sin arga matte och hennes indiandans innan hon springer som en skållad råtta för att få fatt i alla fyrbenta rymlingar.
Med ”hon” och ”man” menas förstås jag.
Nåväl. Dörrhandtaget är ju prydligt åt rätt håll. Jag
vet INTE hur man vänder på det, och husse vill inte.
Så nu är dörren alltid
låst. Inte så kul, när man står utanför och vill in. Eller är inne och vill ut…
Tromben vill ju med. Och får hon inte det, måste den som går ut låsa, annars
tar det tio sekunder, så kastas dörren upp och Tromben och alla hennes jobbiga
kompisar i Vita Huset kastar sig ut. Ja, och så börjar det hela om…
Goda vännen Conny verkar
kunna rädda mig från den annalkande stroken. Spana in de nya dörrhandtagen –
snart på Vita Husets dörrar. (se tidigare inlägg, som ju de flesta av er listade ut vad var)
Hehe, skrattar bäst som skrattar sist:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar