Djefla djur!

Telefonen ringer hysteriskt. Studsar, hoppar och skriiiiker i min ficka. Den är ny, så jag vet inte helt hur jag ska svara, men till slut lyckas det och dottern vrålar i andra änden - "Hästarna har stuckit - KOM NUUUUU!!!"
Sen slänger hon på luren, och jag står kvar och ser dum ut. Okey, jag ska komma, men var?!
Springer ut och tar med mig grimmor, grimskaft och full fart till bilen, fan också, full fart in igen - bilnycklar!!

Ringer dottern och styr bilen någon kilometer neråt vägen och ser rymmarduon vagga runt i godan ro och käka gräs. Bakom dem är golfbanan, syrsorna surrar -eller vad de nu gör- och det dallrar av värme på asfalten.

Bakom mig ringlar en irriterad kö sura bilister, och jag undrar om en pekade finger till och med när han körde förbi mig när jag stannade?
Hm. Impulskontroll Not.

Döttrarna fångade in rymlingarna som dessutom sprängt staketet och sprungit över mitt ena barn. Ja, jag VET att hon är stor egntligen, men när jag såg honom, Kongur, gå där och se nöjd ut kände jag att jag blev jädrigt sur.

Herrarna islandshästar lät sig snällt fångas, och traskade medgörligt med tjejerna på landsvägen hem. Pustade i värmen.

Så kom det sig att jag en dag som denna, när jag ville mysa på stranden, istället fick köra bakom två istadiga hästkräk, som utan att skämmas det minsta, sabbade vår ledighet för att ha lite hallaballo på grannarnas marker.