Hotell by night

Nu äntligen framme på hotellet! Phu så skönt. Slippa köra mera långa mil, och bara checka in, betala, bära. Rasta hundar, mata hundar, bada hundar, äta kvällsmat, ta fram alla saker till imorgon och sen sätta sig i en stol på rummet och liksom bara dö en liten stund.

Men VAD är det som dunkar?? Monotont, högt och MYCKET. Ihållande och ljudligt. Jahaja, bara ett arabiskt bröllop ja... Precis under oss - härligt! Jag ser bruden - underskön, fantastiska kläder och ett vackert ansikte som strålar av lycka. De andra ser också lyckliga ut, alla gästerna alltså. De väller in där nere, en ringlande kö av förväntansfulla och tjattrande gäster. Likt ett lämmeltåg styr de alla kosan in genom samma dörr och jag får tankarna vidare mot de där japanska tunnelbanetågen där man försöker packa och klämma in folk så gott man kan.
Vårt hotell är stort, det ser jag ju, eftersom alla de här får plats.

Det svischar plötsligt förbi en glad och lite sprallig herre och han ser förstås att vi tittar. Han utropar glatt att vi är välkomna ner, parta lite, dansa lite och vara glada lite. Mycket! :-)

Vi skakar på huvudena och tänker att trehundra glada araber på bröllopsfest nog är kul, men kanske ska vi hellre sova lite innan tävlingen imorgon.

Om det går.
:-)

Sängen är fin. Undrar om vi får plats, nu ligger alla hundarna där.
Jag vågar inte fota dem, för då blir vi väl utkörda eller dubbeldebiterade på söndag när vi checkar ut.
Ps, och ja, vi har lagt på ett lakan över :-) 

Hahaha!! De har TUNGAPPORTER till hundarna innanför dörren!
Jag hojtar glatt när vi kommer in på vårt rum.
Dottern suckar och säger att det förstås är hantlar. Ifall man blir träningssugen.
Det blir "Man" såklart inte.
Aldrig i livet! :-)