Tornardon

Äntligen har Tromben börjat lugna sig. Hon sover länge om morgnarna, river inte huset och förstör inte så många kuddar längre.
Hon har faktiskt slutat klättra över staketet, hon kommer (nästan alltid) när jag ropar och vill hellre samarbeta än köra sitt eget race.

Tromben passar numera bättre att heta sitt riktiga namn, Tania. Eller Pinken som husse döpt henne till. För när hon var liten var hon inte bara högt och lågt. Hon pinkade överallt också. Men det är en annan historia. 

Här är några av dem:

http://kenneljeandark.blogspot.se/2013/02/kuddar-och-ater-kuddar.html

http://kenneljeandark.blogspot.se/2012/10/kajsa-bergqvist-hojdhopperskan.html

http://kenneljeandark.blogspot.se/2012/08/tromben-fortsattning.html

http://kenneljeandark.blogspot.se/2013/04/applet-faller-inte-langt-fran-tradet.html

Tidigare under året fick Pinken/Tania/Tromben en lillasyster. En lugn, nobel och aristokratisk greyohund flyttade in hos oss, och jag (matte) var överlycklig. Det är jag förövrigt fortfarande.

Twiggy, som underverket heter är väl precis som sin namne en tunnis, men där tar det mesta slut. För vidare värst nobel är vår lilla aristokrat inte.
Inte alls faktiskt.

Den unga Twiggy smög sig tex in i tvättstugan härommorgonen och åt upp maten som stod på svällning. Alldeles för mycket mat för hennes mage, och ända tills läggning (jag har facit) fick vi stå ut med äckelspyluktande gröna snuskpruttar som dundrade ut från lilla älsklingens bakdel. Suck.
Medan jag städade upp kladdet på golvet slet hon ned min tvätt från torkställningen, jagade livet ur vår chinese crestedvalp, Snö och trampade på de andra småhundarna. ”För det låter så kuuuuuuul när de piper!” tycks hon tänka. Jag skäller tyst (vill inte väcka de andra) och rycker henne i örat.
Hon piper ödmjukt och springer sin väg. Fäller ut gapet på vägen förbi och rycker ned gardinen som far i golvet med ett brak. 

Kvällen kommer och hon får fått i sladdar. Husses sladdar till hans högtalare som vi kan koppla till TV:n och får på så vis ett formidabelt ljus. Det går fort när man jobbar extra som dokumentförstörare.... 

Ursäkta den usla bildkvalitén....

Twiggy kastar sig upp i soffan och njuter av livet på rygg. Jag svär och försöker rädda husets interiörer, dvs gardinen. När jag är klar har hon tuggat av hörnet på några soffakuddar. Jag tar dem och sladdarna och kastar i soptunnan utanför. På väg in tränger sig den gängliga Sammetsögda fröknen ut och förbi mig, tar ett race utan dess like längs vägen vi bor och ser förvånad ut över hysteriska jag, när hon sladdar tillbaka in.

Hon kastar sig upp i sängen där husse och Tania ligger, kissar på sig när hennes dobermannkompis blir vansinning över väckningen, och slokar med blicken när husse svär över sin uteblivna sömn.

Vi bäddar nytt och somnar i en hög i dotterns säng.
Aristokraten också. 

Eller Tornardon, som vi döpt henne till. J