Gott Slut!

2013 är snart slut. 

Det har varit ett fantastiskt år, spännande, utmanande, kul men också oerhört sorgligt.

Jag har fått möjligheten att vidarutbilda mig inom det som intresserar mig allra mest – Hund. Och numera dömer jag flera raser än dobermann. Förhoppningsvis fylls det på, och jag får ägna mig massor mer åt det som jag tycker är så fantastiskt roligt!

Nya små liv har fötts hos oss, och det är som alltid lika underbart och utvecklande. Spännande och härliga individer har kommit till oss, bla annat Twiggy som berikar mitt liv varendaste dag. Mer om henne hittar ni under de mest populära inläggen. 
Läs mer om Twiggy HÄR  och HÄR

Vi har planerat för ytterligare Jean Darkare och går i väntans tider. Förhoppningsvis gav 2013 års funderingar och arbete lön för mödan, och vi ser med tillförsikt fram mot 2014.

2013 har också inneburit att vi fått säga Adjö.
Lilla, Stora Hallon fattas oss -mig- dagligen, och trots att jag är tacksam och glad över att ha fått dela vardag med en sådan underbar själ, är det ledsamt att hon inte finns med oss mer, om inte annat än i minnet och tanken.
Läs mer om Hallon HÄR

Juliet var också en som fick flytta till Nangijala, och kvar hos oss lämnade hon sin lilla unge, Blixten.
Idag har Blixten växt några månader sedan det där hemska, fula och svarta kom, och idag är han återigen en glad kille med bus i blick.
Hans bästa kompis Bella bor med honom, och i boxen bredvid finns tant Florida. Han är aldrig ensam och vi tror han har det ganska bra numera.
Läs mer om Blixten HÄR  och HÄR

När man lever med djur innebär det en ofantlig glädje, men också ibland, en ofattbar sorg.
Aldrig vänjer jag mig vid förlusterna, vare sig det är alldeles små nyfödda, äldre än äldst eller bara fyrbenta vänner mitt i livet.
Varendaste gång tänker jag att – Aldrig Mer.

Men förstås finns inget pris så dyrt att det är värt att avstå livet med djur. Och jag är oerhört tacksam över mitt liv, min familj, djuren och alla fantastiska vänner, katt och valpköpare. Mestadels har de fyrbenta inneburit utveckling, resor och en hel hög med nya bekantskaper för mig.

TACK ALL NI TVÅBENTA för åren som gått, för 2013

Jag är säker på att vi tillsammans får ett lika härligt 2014! 

Semester, lera och JOBB

I Vita Huset är det fullt upp just nu.
Årets mesta och intensivaste dagar pågår för fullt. Årets sista sekundrar, minutrar och timmar delar vi med fyrbenta vars mattar och hussar rest på semester.

På vårt hundpang huserar Tysonar, Smillor, Frejor, Nissehundar, Bettysar, Fannyer, Emmatjejer och icke att förglömma ett gäng Wilmor. Många namn blir det att hålla reda på och ibland blir jag nästan dagvill :-)

Därför har jag tagit ett par dagars semester. Från bloggen.
För att jobba. Massor.

Men så kom solen och vi tog en promenad, bara vi och kompisen Svea. Och jag kom på hur underbart det är att leva när solen skiner och vinden blåser!

Snart är 2013 slut, men det gör inget - jag är säker på att 2014 blir lika innehållsrikt och härligt. :-)

Twiggy och Tania 

CH Tania de Akido San, Sobers Trussardia och Jean Dark Snö of Sweden 

GOD JUL!

Julkul-A

Phu. Skitlång dag helt enkelt.

JobbaJoBBaJoBbAAAAAAAAAAAAAA. Fullt ös på hundhotell under högsäsongen Julen.
Bada kattungar på rasten (dottern skulle fota dem), rasta egna hundar också. Just det, lunch. Mat. Mm.

Promenera mera hundar. Tvätta lera. Klippa klor.
Färdig sent, nä, ännu senare. Becksvart ute. Ingen hemma, en unge här, en unge där och husse bortaheladagenåtersentikväll.

Jag tog bilen till centrum och köpte en julgran. Den finaste tog jag såklart. Den blir perfekt i vardagsrummet, klädd i finaste stassen.
Bara katterna låter bli den...

Bäst är att husses (fula) AIK kula har dött. Kras.
Tjejerna och jag smyckar den med fint glitter, silver, rött och Jul. Och bästa kulan. Den har vi bara en av, det skall ju vara jul. Inte hund.
Men iallafall, den är fin/ast.

Vad har ni i granen som är bäst?

Här bor vi

Vita Huset

Ja, här bor vi. Fast det syns knappt så mörkt är det. Bilden knäppte jag häromdagen när jag rastade hundar under några av jobbets alla timmar.
Mörkt
Mörkt
Mörkt

Idag vänder det! - Vintersolståndet är idag, och sedan går det bara mot ljusare tider. Medan vi väntar tänker vi njuta av julen, alla vi i Vita Huset.

Fyra hästar, alla våra hundar, siameserna, orientalen, sphynxarna och deras babysar och förstås vi fem människor. Har du tur ser du någon i fönstren ;-)

Historia med morgondag i Sverige?

Häromdagen såg jag ett gammalt inlägg på Facebook. Fantastiska Alex de Akido San vinner Eukanuba World Challenge 2010 och är bara sååå stilig!



På den här tiden hade vi ännu inte fått hem våra argentinsk flickor. Faktiskt var de inte ens födda. Inte så länge efter denna enorma tävling anlände Tania och Verna till Stockholm, och kanske, kanske blir de mammor under 2014-2015.

Verna är Alex dotter, och har under 2013 blivit ögonspeglad UA, HD-röntgad (B) och MH-testad. Hon tävlas aktivt av duktiga matte Pia-Maria och duon har redan hunnit med vinster i lydnadsettan och visat framtassarna i i rallylydnad.

Verna de Akido San och hennes bästa kompisgäng

Mera läsning

Den här nyligen utkomna boken kommer vi alla att behöva efter jul.... 

För den som är seriöst intresserad finns boken nu till salu, och förstås är vi stolta att se SM-Vinnaren i Kickbike 2012 & 2013 Korad ZTP V1A Jean Dark Mexx Pure Life och husse Magnus Bergström vara med och visa en del av deras träning.

Själv äter jag en påse chips och skäms lite.
Snart är det Jul hörni :-) 

Julläsning

Idag har jag fastnat i alla måsten.
Julen är underbar, men innebär också många-måste-göra.

Efter vara-tvungen-sakerna kom posten och med den en tidning som verkligen fångade mitt intresse! 125 sidor bjöd detta julnummer på, och jag hade en Lilla Julafton redan den 18 december :-)

Proppfullt med vackra bilder, resultat, uppfödarintervjuer och roliga artiklar bjöd greyhoundklubben med redaktör på, allt spetsat med en massa fina och intressanta julannonser från landets olika kennlar som här visar upp sina finaste hundar och kombinationer.  Jag läste tidningen från pärm till pärm, och snart blir det zzzzzova och innan dess tänker jag läsa om allt en gång till. :-)
Jag älskar Julnumren av våra klubbtidningar!

År efter år har vi samlat dessa tidningar, nästan alltid tjocka och stinna, liksom sprängfulla av årets bästa och mesta av de fyrbenta vi är så intresserade av.

Greyhound är en ny ras för oss, och därför extra skoj att få ta del av en så informativ och proppfull tidning, full av positiva och roliga inputs. Det stärker gemenskapen och är förstås också väldigt kul att ta del av kennlarnas alla hälsningar

JULNUMREN är BäSt! 

Tornardon

Äntligen har Tromben börjat lugna sig. Hon sover länge om morgnarna, river inte huset och förstör inte så många kuddar längre.
Hon har faktiskt slutat klättra över staketet, hon kommer (nästan alltid) när jag ropar och vill hellre samarbeta än köra sitt eget race.

Tromben passar numera bättre att heta sitt riktiga namn, Tania. Eller Pinken som husse döpt henne till. För när hon var liten var hon inte bara högt och lågt. Hon pinkade överallt också. Men det är en annan historia. 

Här är några av dem:

http://kenneljeandark.blogspot.se/2013/02/kuddar-och-ater-kuddar.html

http://kenneljeandark.blogspot.se/2012/10/kajsa-bergqvist-hojdhopperskan.html

http://kenneljeandark.blogspot.se/2012/08/tromben-fortsattning.html

http://kenneljeandark.blogspot.se/2013/04/applet-faller-inte-langt-fran-tradet.html

Tidigare under året fick Pinken/Tania/Tromben en lillasyster. En lugn, nobel och aristokratisk greyohund flyttade in hos oss, och jag (matte) var överlycklig. Det är jag förövrigt fortfarande.

Twiggy, som underverket heter är väl precis som sin namne en tunnis, men där tar det mesta slut. För vidare värst nobel är vår lilla aristokrat inte.
Inte alls faktiskt.

Den unga Twiggy smög sig tex in i tvättstugan härommorgonen och åt upp maten som stod på svällning. Alldeles för mycket mat för hennes mage, och ända tills läggning (jag har facit) fick vi stå ut med äckelspyluktande gröna snuskpruttar som dundrade ut från lilla älsklingens bakdel. Suck.
Medan jag städade upp kladdet på golvet slet hon ned min tvätt från torkställningen, jagade livet ur vår chinese crestedvalp, Snö och trampade på de andra småhundarna. ”För det låter så kuuuuuuul när de piper!” tycks hon tänka. Jag skäller tyst (vill inte väcka de andra) och rycker henne i örat.
Hon piper ödmjukt och springer sin väg. Fäller ut gapet på vägen förbi och rycker ned gardinen som far i golvet med ett brak. 

Kvällen kommer och hon får fått i sladdar. Husses sladdar till hans högtalare som vi kan koppla till TV:n och får på så vis ett formidabelt ljus. Det går fort när man jobbar extra som dokumentförstörare.... 

Ursäkta den usla bildkvalitén....

Twiggy kastar sig upp i soffan och njuter av livet på rygg. Jag svär och försöker rädda husets interiörer, dvs gardinen. När jag är klar har hon tuggat av hörnet på några soffakuddar. Jag tar dem och sladdarna och kastar i soptunnan utanför. På väg in tränger sig den gängliga Sammetsögda fröknen ut och förbi mig, tar ett race utan dess like längs vägen vi bor och ser förvånad ut över hysteriska jag, när hon sladdar tillbaka in.

Hon kastar sig upp i sängen där husse och Tania ligger, kissar på sig när hennes dobermannkompis blir vansinning över väckningen, och slokar med blicken när husse svär över sin uteblivna sömn.

Vi bäddar nytt och somnar i en hög i dotterns säng.
Aristokraten också. 

Eller Tornardon, som vi döpt henne till. J

Det här med julklappar

Vår kylskåpsdörr är full av önskelistor. Döttrarna har lååånga lappar med allsköns drömmar och mål. (Som pappan och jag typ skall uppfylla?)

Pappan har faktiskt också en lista och jag filar på min;
En sak som jag vet att jag inte får. Så den skriver jag inte upp. (Nej det är inte fred på jorden)
En annan sak som är tveksam att mannen i mitt liv köper (det gör inget, jag köper den själv efter jul)

Men idag kom jag iallafall på en kul grej som jag verkligen vill ha. Fast inte med frallor på :-)
Har ni sett en sån fin resväska!

Give it to me!!

Polishund

Ledsamt att läsa om mord i kvällstidningen.
Roligt att se att Världens Bästa Hundras jobbar som polishund på posten

Detta bör man inte blogga om

Men jag gör det ändå. För det är så sjukt.
Det är kul med djur - för det mesta. Men ibland gör de saker som jag liksom bara INTE kan fatta?

Häromdagen var vi ute i stallet och hundarna var inne. Katterna också.
Ibland när hundarna är ensamma hemma gör de saker de inte får. Föralldel gör de saker de inte får ibland när vi är hemma också....

Tex så gillar kineserna att ta sig upp på köksön. Där kan de ibland få fatt i frukt (ja de äter och älskar det) och ibland annat smått och gott som någon i familjen glömt att plocka undan.

Och ibland lämnar någon liten rar hund eller katt en liten sak till oss också. Den här lilla saken fick mig att gå fullständigt bananas, och klorinskura allt och lite till.
Djuren tittar sött under lugg och jag blänger irriterat på dem alla och undrar VEM som är den skyldige. Det får jag förstås aldrig veta.

Dottern säger att det var en katt (pga lukten)
Jag tror att det var en hund - hur fick den lilla älsklingen annars upp lådan??

Ps, Ena dottern tyckte INTE att man visade detta i bloggen. Opassande och INGEN vill någonsin mer bli bjuden på middag i Vita Huset.
Jag håller med.
Så nu vet alla att vi knappast lever i en rosa dröm här i Vita Huset!

DCM fri idag

Betyder inte DCM fri imorgon. Men ju äldre hunden blir och ju "friskare" blodslinjer den har är jag övertygad om att just den individen håller sig frisk.

Vi har just fått strålande nyheter från Frankrike och Darks husse. Hans ögonsten och pappa till vår T-kull är just testad fri från DCM igen.

Förra året blev han ultraljudad med resultatet Normalt hjärta. Och nu i dagarna var det dags för Holtertest, och Dark som nu är sex år gammal gick igenom testet med omdömet "Ovanligt fint hjärta för sin ålder".
Denna information samt vetskapen om hans blodslinjer och deras resultat gör att vi är ännu gladare att få använda Dark på ytterligare tikar under 2014. 

Lux Ch ZTP V1A Dark De La Vallée De La Seine

Dark på besök hos oss i Vita Huset 2013 

--------------------------------------------------------------------------

Son -  Jean Dark Throfee
u. Korad Jean Dark Kia Ora 

Dotter - Jean Dark Timeless
u. Korad Jean Dark Kia Ora 

Dotter - Jean Dark Touch of Pink
u. Korad Jean Dark Kia Ora 

Bubblor

Idag bubblar jag inte precis av prat och glädje. Rosas kattungar mår inte så bra, och även om jag är en "van" uppfödare avskyr jag när de små blir ängladjur. När de lämnar oss fast de nyss kommit.

Ute är det grått och inne ramlar leran av hundarna. Jag städar i vårt hus och nere på pensionatet. Ni kan kalla mig Tant Grå.

Idag vet jag inte riktigt vad jag skall skriva om? Hjälp kanske?
Vad tycker DU att jag skall skriva om - ge mig lite förslag! Har du frågor? Temaförslag? Tankar? Shoot. Jag är idel öra.

Under tiden visar jag två som bubblar. Av glädje och av dotterns påhittighet!
Galet vad man kan lära hundar, att bubbla i en skål liksom? Kolla in och få ett gott skratt - det får jag varje gång jag ser våra fina hundar :-) 

Hundhänder

OBS! Stulen bild... !
Inte mina (TYVÄRR) 

Jag fick min första alldeles egna hund när jag var 16 år.
En brun dobermanntik som jag älskade överallt på jorden. Förstås.

Hon och jag gjorde allt. Promenerade, joggade (jodå, en gång i tiden så..) simmade, tränade, tävlade och körde drag. Och en massa, massa mer saker.
Efter henne har jag aldrig varit utan hundar, och rasen dobermann har vi haft i hemmet oavbrutet sedan 1984.

Parallellt med detta har jag arbetat som djurvårdare på allehanda ställen.

Värst var Skansen. Kratta hägn varje morgon tog liksom DÖD på händerna. Bära vattenhinkar, släpa sur säl från en stig där han satt och tiggde mat från besökarna till hans bassäng förtioelva gånger om dagen hjälpte inte till. Sälar är blöta.
Jobbet på zooaffären med timmar och åter timmar i vatten var en svampmögelhit. Typ.
Och idag – det egna stallet med allt vad det innebär… Mocka, bära, fixa hästar etc etc etc

Och mest av allt.
Alla dessa koppel.
Om man räknar på min ålder och från första dobermanndagen har jag gått 10585 promenader. Med de EGNA hundarna.
Sedan har vi haft hunddagis och hundpensionat i snart 12 år. Hur många promenader jag gått med andras hundar har jag ingen aning om?

Och kanske ännu mer av mest av allt.
Alla dessa moderkakor.
En baby som inte mår så bra kan bla få syrebrist, och det ser man ibland på deras gröna moderkakor. Ibland sitter de fast och som hjälpande hundkattbarnmorska får man hjälpa till att avlägsna dessa. Efter utfört arbete får man ofta en icke klädsam ton av grönt framförallt på händerna, och den här färgen går banne mig knappt bort med ROTBORSTE, svordomar och såpa. Tro mig.
Endast tiden hjälper...

Men jag kan säga att mina händer inte precis ser ut som nytvättade babystjärtar. Näe. Snarare en gammal väderbiten fiskares händer korsat med Cruella de Villes.

Undrar om jag kan gå till en sådan där handfixare? Eller om mina klor är hopplöst fall? Konstant skitiga, valkiga och fult ådriga.
Men till deras försvar skall jag säga att de ä starka, bra att ha och envisa. Skitbra på att kratta och hålla koppel också! J

(Och vill du ha en klapp på kinden kan du få den kombinerad med pealing!)

Men ack så gräsliga.
Inte alltid vi hundmänniskor är till vår fördel. 

Efter en hundpromenad.... Bara att ta fram rotborsten.
På riktigt. 

Och hur har det gått?

Ja, för alla er som undrar - mamma Rosa mår än så länge bra. Vi håller andan, det kan alltid tillstöta saker efter ett kejsarsnitt.
Sex babysar var det totalt i den stora magen, och vi fick fyra med oss hem. Kvartetten har haft en tuff start på livet, och de är lite medtagna, håll tummarna att de tre pojkarna och lilltjejen klarar sig.

Dropp till tröttaste lilla Rosa

Nybliven mamma under värmelampa med sina små

Söt liten siamesbaby

Utställningen gick också bra, även om det förstås hade kunnat gå ÄNNU bättre :-)

2:a bästa hane, och Bästa Svenskfödda hane
Korad Jean Dark Nike

3 :a bästa tik, och Bästa Svenskfödda Tik
Korad Jean Dark Noa Perle

2:a bästa unghundstik, och Bästa Svenskfödda Unghund
Jean Dark Snö Of Sweden


Grattis till Miriam och Sara som med fina hundar knep BIR och BIM

Bästa Uppfödargrupp FÖR 21:A ÅRET -  

STORA STOCKHOLM KENNEL JEAN DARK!

TACK TACK Alla handlers och valpköpare som år efter år är med och hjälper till, samt delar min glädje!
Vilka HÄRLIGA hundar vi har!

En lång fylla

Det här med att vara full är inget för mig. Faktiskt är jag aldrig någonsin det. Inte på sprit iallafall.
En del tycker att jag är en tråkmåns. :-)

I lördags gick vi upp klockan fem - helt galet. F.E.M!! Usch. Badade hundar, packade och fick ordning på fjärilarna i magen. Tillbringade sedan hela långa dagen på Mässan och tävlade hund - hur det gick? Njae, sådär. Men vi hade skoj och vi såg en massamassa fina vovvar!

Seneftermiddag styrde vi våra trötta fötter hem, handlade middag, tog hand om djuren hemma, kvällsrastade hotellgäster och dog i soffan efter alla göromål. Klockan 24:00 tumlade alla trötta i säng och katten fick värkar.
Jahaja. Snälla mellandottern vaktade till ett och med en timmes vila var jag fräsch som en nyponros....

Klockan 01:00, värkarna kom och gick och Vita Huset Zzzzzzzzov. Inte jag. Inte mammakatt.
Hon funderade över en bättre plats att föda sina ungar på? Checkade under fåtöljen, i skåp, under skohyllan, i en säng och i tvättmaskinen.

Soffan inspekterade, kanske bakom kuddarna? Vattnet gick. Jag försöker övertala snällt - titta Rosa, vad fiiint vi har fixat här i ditt bo. Lagom stort, lagom varmt och lagom mjukt. Rosa knappt intresserad. Och inte alls imponerad. Hon droppade rödfärgat fostervatten vidare i en sträng på golvet där hon tassade vidare i sitt letande efter bättre plats.

Värk. Värk. Värk. Inget händer.
Jag torkar lite fläckar här och där och peppar mammakatt. Hon är varm och trött och jag bestämmer mig för att de här ungarna inte kommer att komma ut här hemma. Värmer bilen, packar saker och tar med mig ledsen kisse Rosa till Uppsala .
Snitt kl 04:45

----------------------------------------------------------------

Åter hemma i Vita Huset 07:30 söndag morgon.
Trött och groggy Rosa, trött och groggy Jeanett. Vita Huset är vaket. Döttrarna fixar djuren, husse funderar över veterinärräkningen och vi försöker förklara för mammakatt att hon ÄR en MAMMAkatt nu.
De små vita skrikhalsarna är HENNES.

Skrikhalsarna ylar som övergivna fiskmåsar. Det gör en del nyfödda som snittats ut, gapar ur sig narkosen och det låter inget vidare. Rosa ser förskräckt ut och de andra katterna morrar nervöst.

Yngsta dottern och storasyster gör ett sittschema med lilla nya kattfamiljen, och vi dukar fram dator, hörlurar, varm choklad och frukost.
Jag får en snabbdusch, stoppar mig själv i hundkläderna och upptäcker att jag inte kommer i min kjol. Men VAD FAAAAAAAEN?! Tårarna vill nästan komma och en isande hand klämmer runt hela mig känns det som.
Jaha, så här FET har du blivit och nu blir det ingen uppfödargrupp för Jeanett kommer inte i sina kläder ens en gång.
Jagsvimmar-nästan-och-börjar-fundera-över-hur-jag-skall-få-alla-tjejerna-att-hitta-nya-kläder-som-fetknoppen-jag-kan-komma-i när dottern som skall vara med i uppfödargruppen och visa hund,  inte hittar sin kjol. Sin Xtra SMALL kjol!

Jag fiskar lyckligt MIN svarta i storlek 1082 ur hennes händer och kastar glatt ifrån mig hennes lilla tygstycke. Phu. Dagen räddad!

Älvsjömässan tar emot oss klockan 9, inte så värst gemytligt med sin brist på parkering men vi blir härligt uppfriskade efter morgonpromenaden i minusgraderna och jag vaknar till efter direktkontakt med parkeringsvakt och muttriga hundar i veterinärkön.

Vi visar hundar, springer -swisch- tävlar och får ganska fina resultat. Den här domaren gillar att låta hundarna röra sig och jag som varit vaken snart två dygn känner mig lätt svimfärdig.
Femte varvet med den busiga, dragiga och hoppiga dobermannhanen på 45 kilo ville jag lägga mig ned, grina en skvätt och VÄGRA springa en meter till. Vi slapp röra oss mer - TACK Gud -och Fru Domare! (Ibland funkar det att be faktiskt)

Vi tävlar och tävlar. Knaprar godis och jag är hög som en knarkare på allt socker.
Socker is da shit. Om ni inte redan visste det.

Vi avslutar med uppfödargruppen. För 21:a gången vinner vi den på Stora Stockholm (konstigt, jag som bara är 25, fniss) och dagen är slut.
Jag med.
Tjejerna shoppar, handlar och det är härlig stämning bland alla. Vi babblar hund, äter lunch, fikar och tittar på kritiker och hundar. Jag har parkerat mig i min stol och sitter ned tills vi skall hem.

Anländer till Vita Huset tidig kväll.
Husse är döende.
Sjuk. Slut som artist. Förkyld. Snorar och hostar.
Men han har fixat middag. Och försvinner sen i säng innan kvällen ens börjat. Mat i magen, mammakatt mår ganska bra, hon gillar sina ungar men är lite förvirrad fortfarande.

Jag somnar på soffan medan BÄSTA FELICIA och JONATHAN rastar alla hundar hemma och på jobbet.

Vi avslutar kvällen med mer godis och chips. Kan man sova efter så här mycket socker i kroppen?

Kl 22 testar vi det.
Det kan man. Och det var så zzzzzzzkönt!!

Det här med att vara full är inget för mig.
Jag är full ändå.
Av upplevelser, av livet, av glädje och av alla underbara varelser (två och fyrbenta) runt mig.
Och förstås av allt onyttigt i sockerväg....

Sofia och Linn - Ni är BÄST! Tusen TACK för kattpassningshjälp!
Felicia och Jonathan - Tusen TACK för all hjälp med allt praktiskt så den här helgen funkade! 

Mitt i natten

Mitt i natten är det svart.
Det är tyst.
Klockan tickar metodiskt, monotont,  och envist. Långt borta svinner inga nattens drömmar, för jag har inte sovit. Natten har varit lång.
Ännu längre bort ylar en hund. Ledset, uppgivet. Jag vill också yla, eller hellre vara hemma i min säng och lyssna till ljudet av nyföddas nöjda suckar, mjölktramp och se deras små kroppar försiktigt rycka i sömnen.

Fast jag är här. Stora fönster i rummet, stora dörrar,  stora rum, stort allting egentligen,  precis som jag antar att räkningen blir.
Fast veterinären är liten. Smal, späd och ung. Jätteung.
Kan man vara veterinär och såhär ung?? Hon ser ut att typ gå i nian..... Inte mycket äldre än min yngsta. Fast det måste hon ju vara...
Jag känner mig gammal, och oändligt trött.

Den långa dagen på Älvsjömässan slutade med middag, mat och film. Sängen vid midnatt blev inget, för Rosas ungar vill ut.
Men inte tillräckligt tydligen, för här sitter jag med den monotona klockan och tänker att snart går solen upp.
Göromålen startar där hemma och hundarna skall göras klara inför söndagens viktiga tävlingar på Svensk Vinnare på Älvsjö Mässan.
Undrar om vi kan åka.
Undrar hur lilla tjocka Rosa mår? Hon sover nog djupt, för att strax bli av med sin stora mage. Undrar om bebisarna lever?
Överlever?
Snart kommer snabba steg i korridoren och några små blir lagda i min famn.

Gnugga torr. Kolla om frisk? Hur ser du ut? Välkommen till världen!!
Pip lite lilla vän.
Överlev är du snäll.

Ute är det mörkt. Staden sover,  och lamporna blink-blinkar sömnigt. Några festflanerare trallar förbi, jag hör dem genom fönstret.  De sjunger en glad trudelutt i ölets tecken,  snubblar vidare och jag hör klockan. Monotont ticktack.

Ticktack.
Babyn suckar i min famn. Så liten.
Utanför gryr dagen.

Stormvind

Vita Huset är ett bra ställe att bo på. Fint hus (ganska, förutom fasaden-gräsmattan-ogräset-ytterdörren-grusgången-listernasomsaknashärodär....osv)
Omgivningarna är toppenbra och här är idealiskt för dem som gillar djur. Vilket vi gör. Till och med husse :-)

Bara en grej. Vi bor hur nära Arlanda som helst, och vi har HUR mycket strömavbrott som helst. När det blåser.
Och det gör det idag, för han den där Svennis har roat sig halva natten i Skån och nu är han med stormsteg och JÄTTEkliv på väg upp mot oss.

När strömmen går i Vita Huset dör liksom allt. Vatten-el-värme, ja, you name it. Och imorgon är det Stora Stockholm. Årets Hundhappening i Sverige.
TÄNK om strömmen dör.... Vi skall bada och fixa våra kineser innan vi möter upp tidig morgon i vår ring.

TÄNK om strömmen går.
Nervöst värre

10 år!!

Idag fyller vår C-Kull 10 år!!
Jag hoppas alla firas ordentligt, både de som finns här på jorden och de som numera flyttat till Nangijala.

Fina Korad Jean Dark Contradiction får visa hur en härlig allrounddobermann skall vara. Snäll, frisk, sund och härligt stabil. Och såklart, lite snygg också ;-)
Tyson som han kallas är korad, har ck på utställning och är uppflyttad till lydnadsklass 2 samt tävlar lägre spår.
Till vardags är han storebror till familjens fina barn och mest högt älskad av alla.

TACK alla C-kulls mattar och hussar för tio härliga år! Vad fort tiden har gått - visst var det väl alldeles nyss ni hämtade era små?
Det är underbart att se hur väl Ni alla tar hand om era fyrbenta och jag är stolt och glad över alla de fina C-hundarna!

Och visst var det väl alldeles nyss jag blev av med körkortet och niolingarna föddes? Läs mer om det här:
När jag blev av med körkortet 

Korad Jean Dark Contradiction "Tyson"
e Jean Dark Weekend Wannabe
u Korad CH Jean Dark Organza

Tyson med sin favoritsysselsättning
Familjehund <3 

Jule-Katt

Våra Z-barn har fått sina namn, blivit små individer och dessutom förevigade fint av ena dottern Linn.
Nakenkatter är fula säger en del. Jag tycker de är så söta att man nästan dör.

Faktiskt.

Och det bästa är att en av de små Julekattkaramellerna skall stanna hos oss :-)

Jean Dark Zsa Zsa Gabor

Jean Dark Zvennis

Jean Dark Zvennis

Jean Dark Zlatan

Zlatan

Zlatan

Jean Dark Zteven Zpielberg 

Zteven

Jean Dark Zteven King 

Jean dark Zteven King