Vår ras har drabbats av en allvarlig sjukdom

Ja, vår ras har drabbats av en allvarlig sjukdom. Hundarna blir plötsligt sjuka, och dör. Det är fruktansvärt, och jag tror de flesta känner sig förfärade.

Jag tror alla -inom rasen- råkat ut för hundar som flyttat till Nangijala. Äskade, fyrbenta vänner som lämnar hål i värkande hjärtan hos sina ägare, och ekande tomhet hos sina plötsligt ensamma familjer.
Här på bloggen kan man bl.a. läsa om vår egna Jenna:

http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2011/10/hjartscanning-resultat.html
http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2011/10/jenna-ar-som-vanligt.html
http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2012/07/dagar-med-jenna.html
http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2012/08/jenna-sammetsoga-alskad.html
http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2012/09/vara-anglavovvar.html
http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2012/11/min-stjarnhund_12.html

Jag tror alla känner någon, eller har någon i sin närhet som mist sin bästaste vän.
Och jag tror ingen, ingen alls vill ha sjukdomens fula tryne kvar hos våra fina hundar.

Frågan är vad vi skall göra.
Frågan är hur vi skall få bort den här defekten, och få tillbaka våra långlivade, härliga vovvar.

En del överger rasen.
En del slutar föda upp.
En del kavlar upp ärmarna, och försöker aktivt mota bort det fula.
En del bloggar. Några i positiv anda. Och några i negativ och i mitt tycke, ful anda.
En del bloggar fult.
De jagar andra som de tycker gör fel. De hänger ut uppfödare och kennlar de tycker är dåliga. En del -några faktiskt förtroendevalda inom klubben- har personlig valphänvisning på sina sidor?
I mitt tycke som uppfödare är det fel. Man kan tycka mer eller mindre om medmänniskor, deras val av avelsdjur och kombinationer. Men jag skulle önska vi behandlade varandra med respekt. Och jag tror vi alla vet innerst inne vad som är fel och vad som är rätt.

För människor gör ibland fel. Fel parningar, fel insatser, fel, fel och fel. Men hur gör man rätt? Att föda upp är ett konststycke, och det är inte lätt.
Jag tänker att med aggressivitet är det lätt att skrämma bort. Och det behöver inte vi. Vi behöver bli fler.

Vän av ordning, statistik och regler tycker avel är plättlätt.
”Sätt upp än mer regler, och så är det bara att följa”
Tittar vi på vår valphänvisning så är listan ganska utarmad. Varför vet jag inte, men jag kan våga mig på att gissa..... Samma sak med medlemsantalet. I och för sig en trend inom "brukshunderiet" men trender kan vändas, inte puttas på.
I vår klubb har vi tappat gemenskapen. Den som vi behöver för att kunna samarbeta, dela glädje och sorg, och för att kunna jobba åt samma håll.

I dag har vi mest gemenskap i ovänskap.
Det allra farligaste för vår ras.
För det allvarligaste hotet mot en ras är inte sjukdom. Det är att människor överger den. Slutar köpa den, och värst av allt - att uppfödarna tystnar och försvinner.

Kanske kan vi vända den här dumma trenden. Jag hoppas det :-)
För då kommer vår bästaste och finaste ras i hela världen bli frisk.
Mycket snabbare:-)