Råsa från Frankrike

Snart hoppas vi att lilla Råsa sätter sina tassar på svensk mark! Hon är dryga åtta veckor, och häromdagen fick vi det efterlängtade intyget från Jorbruksverket.
Intyget som säger att Råsa skall bli svensk, att hon får komma till oss, att hon inte är vaccinerad mot rabies och att hon måste flytta in i Sverige senast den 5 december. Planeringar och pussel är i full gång för att få resa, papper och annat måste-saker att klaffa. 

Med en kennel full av bruna tikar, och hundar med ganska lika linjer har jag länge tänkt att jag ville ha en svart tjej också. En tik med andra linjer och stamtavla.

När det gäller avel tror jag att mångfald berikar, och som uppfödare är det aldrig fel att ha fler kort på handen.

Att föda upp brukshundar är bland det svåraste som finns, i alla fall om man vill föda upp bra sådana.

Mycket skall klaffa; Ögon, tänder, höfter, MH, MT, Hälsa, bruksegenskaper, Utseende och inte minst det vardagliga härliga sättet en bra dobermann skall ha.

Länge har jag tittat på den franska tiken Eva-Bella och velat ha en valp efter henne. När hon så parades med en fantastisk hane, velade jag hit och dit och upp och ned för att slutligen bestämma mig för att de här linjerna vore intressanta att få in i våra egna.

Både pappa Gangster och mamma Eva har underbara huvuden, kraftfulla, välskurna och med ovanligt fina detaljer. Båda är välkroppade, korta och har den typiska ”europeiska looken”.

Båda är förstås arbetsdugliga, sunda och härliga allrounddobermann, i ordets alla bemärkelser, och vi hoppas alla bitar kommer att klaffa och att lilla Råsa kommer att sätta spår i vår framtida avel.