IF something bad happens

När man har djur bör man ha en försäkring.

Bara att visa sig på en veterinärklinik med sin hund eller katt kostar multum, det vet nog alla som har en fyrbent bästa vän. Jag tänker inte på vanliga, rutinmässiga vaccinationer, kloklippning eller en enkel kastration. Nej, jag tänker på kejsarsnitt, magomvridning, brutna ben och avslitna korsband. Och annat smått och gott som kan hända…

Självklart en fredag-lördag-söndag kväll. För då tillkommer 50% på allt, allt du kan tänka dig. Och inte tänka dig. Där inne på kliniken.

Själv har jag tröttnat på en del veterinärers hutlösa priser, och om jag misstänker att en av våra blivande mammor skall snittas, ringer jag alltid och kollar om närliggande kliniker har plats och vad det kostar att besöka dem.

Håll i hatten - men det kan skilja mycket. Jag har under samma år snittat två dobermanntikar. Båda under en helg, och för båda gick allt bra till slut. Själv fick jag nästan en stroke.

Den ena kliniken debiterade oss 14 000 kr. Och den andra 27 000.

27 000.…………….. !!

Jag kan faktiskt inte fatta och begripa hur ett kejsarsnitt kan komma upp i en sådan astronomisk summa.

Vän av ordning tänker att vi ju ändå har försäkring, så vad spelar det för roll? Själv tänker jag att försäkringen slukar en enormt stor summa ekonomi för oss med många djur varje år. Och någonstans skall de där 27 000 kronorna in.

I slutändan är det vi konsumenter som betalar. I alla lägen.

Vi har alltid haft många katter och hundar hos oss. Och vi har alltid haft dem försäkrade.

Jag har lusläst villkor, pratat med experter och valt försäkringsbolag med stor möda och noggrannhet. För om något händer vill jag ju ha så bra hjälp som möjligt.

Under mina dryga 25 år som uppfödare har jag provat fyra olika bolag, företrädesvis två. IF har följt våra fyrbenta i många år och jag har nästan alltid varit nöjd. Så nöjd man nu kan bli med ett försäkringsbolag. För det är ändå som en av mina bekanta brukar säga: ”Försäkringsbolag lånar ur paraplyer. Men när det börjar regna vill de har tillbaka dem”.

För några år sedan blev jag nyfiken på ett mycket stort bolag på just djur. Och jag bytte, flyttade alla våra fyrbenta hit.

Jag hade lusläst deras häften och hemsidor med information, lyssnat på deras ombud - läs säljare- och tyckte detta bolag hade mycket kloka tankar och ideer om djursjukvård och ekonomi.

Detta beslut skulle jag komma att ångra.

En annan gång kanske jag kan trötta er med detaljer, men inte nu. Dock kan jag säga att man aldrig skall flytta ett djur från ett bolag till ett annat. OM olyckan är framme, och djuret blir sjukt, vill det nya bolaget helst att sjukdomen skall ha funnits där innan man flyttade djuret. För då blir de inte ersättningsskyldiga. Det är det gamla bolagets ansvar.

Man skall också välja ett bolag med trevliga medarbetare tycker jag, för det är dem man skall prata med när olyckan varit framme och man kanske behöver direktreglera. Det är dem man skall pratat med när djuret kanske skall genomgå svåra, kostsamma och känslomässiga ingrepp. Och då är det inte trevligt med en människa i andra änden av telefonen som är hård som flinta och bara tänker ekonomi. Eller möten med chefen, långsamma beslut och nästan ifrågasätter djurägaren och ”tror” man är en ekonomibov.

Lång historia kort.

Jag flyttade tillbaka mina hundar och katter till vårt gamla bolag. Efter fyra incidenter med sjuka och skadade djur kände jag att mina nerver inte alls höll för en verbal fajt med en anonym röst i telefonen varje gång jag var ledsen och orolig. En oförstående röst som alltid upplyste mig om bolagets rutiner, tänk och policy.

Vi är tillbaka hos IF och kommer at stanna.

Den senaste tiden har vi drabbats en del av sjuka djur. Olyckan bet sig envist fast i våra kattmammor och jag sprang som en motionerande iller hos vår veterinär. Pengarna rann iväg, precis som våra tårar. Varje gång möttes jag dock av proffsiga medarbetare, och knappt hade min veterinär skickat in alla uppgifter så fick jag gå från kliniken - direktregleringen var klar!

Väl hemma plingade det in mail med uppgifter om hur bolaget räknat, vad de betalade och vad min kostnad var. Och en önskan om att vårt lilla djur snart skulle krya på sig.

För en tid sedan hände det som inte fick hända. Något jag inte var rustad för, eller hade erfarenhet av alls.

Min hund blev svårt sjuk utomlands.

Vi var på hundutställning, och en sen lördagskväll i Tyskland blev vi tvungna att uppsöka veterinär.

Vår hund blev röntgad, undersökt, behandlad och slutligen opererad. Medan hon låg inne ett knappt dygn funderade jag på hur detta skulle sluta.

Jag funderade på om hon skulle dö. Jag funderade på hur veterinärvården var i Tyskland. Och jag funderade på vem som skulle betala…? Täckte min försäkring? Hua så nervöst.

Mitt ombud messade lugnande samma kväll (TACK IRÈNE, du är en klippa skall du veta!!) att vår hunds försäkring gällde 45 dagar utomlands.

Den värsta oron lade sig och vi hämtade vår skrutt om söndagen och fick med oss en fet räkning hem. Klinikens kortläsare ville inte ha mitt kort, och det går inte att hämta ut pengar i Tyskland under en helg. (jag är oerhört tacksam mot veterinären vilken också ägde kliniken, som litade på att vi skulle betala pronto vi kom hem)

Väl hemma, och tisdag morgon ringde jag vårt försäkringsbolag. Nervös och med andan i halsen. Hur skulle detta sluta..?

Den kvinnliga medarbetaren lät deltagande, och förstod att situationen hade varit svår. Hon tyckte det var jättebra att jag hade bett om en journalkopia och bad att jag skulle faxa in den och kvittot.

Sedan önskade hon mig välkommen hem, och skickade en krya på sig hälsning till Juni, vår sjukling.

En timme senare var pengarna på mitt konto, och jag kunde skicka dem vidare till kliniken i Tyskland.

I min värld är det underbart att ha en försäkring som hjälper när det är svårt. Det är tungt nog med sjuka djur, och att måste slåss angående ekonomin är för mig ett stort NO NO.

Då behöver jag inte ha försäkring.

STORT TACK till IF, som under 15 års tid alltid försökt samarbeta, hjälpa och alltid varit snabba, effektiva och sensibla!