"Höjt fra träets grönne top"

”Höjt fra träets grönne top”

Ja, så heter en älskad dansk julsång, och under det gångna julfirandet praktiserade vår chokladbruna, vilda buskatt Spöka, sångens innebörd till fullo.

Som vanligt inköptes familjens julgran i sista sekund En stor, vacker Kungsgran som jag var säker på skulle passa fint i vårt vardagsrum.
Trädet släpades hem, och ställdes upp till allmän beskådan tidig julaftons morgon. Och när jag skriver allmän beskådan, menar jag framförallt våra fyrbenta.

I familjens kattflock ingår ett antal unga djur, busiga, vilda, nyfikna och totalt hämningslösa kissar, som dessutom aldrig varit med om en jul, och förstås heller aldrig sett eller upplevt en julgran.
Detta tänkte vi givetvis inte något närmare på, i vår familj har vi alltid haft en ståtlig gran, och med alla måsten som hör julen till, kläddes granen under allmänt upphetsad stämning.
Väl färdig stod trädet framför oss;
Vacker, elegant och stilfullt i en härlig blandning av danska och svenska traditioner.

Julen var Äntligen kommen också till Vita Huset! :-)

Då upptäckte vi katternas lystna blickar.
Vi hade inte sett det från början, upptagna som vi var, men när vi så stod och beundrade vårt verk gick det förstås inte att undvika att se de unga katternas extatiska och glada ögon.
De trodde att granen var ett GIGANTISKT leksaksklös, bara till dem. Fullt av glittriga, färgglada och plingande leksaker.
Våra små pantrar vässade lite försiktigt klorna på stammen och trädet svajade olycksbådande.
Happy bet intresserat i en glaskula, en röd vacker sak med silver på. Den ramlade lätt ned från grenen och vår vackra fröken sprang iväg med sin trofé, tätt följd av Felill, alias Den Vilda Babyn. Felill är vårt senaste nytillskott, bara få månader ung, och jättebusig. J.Ä.T.T.E.B.U.S.I.G.

Socker funderade också på hur fort hon kunde haka loss en kula, medan Lady stillsamt boxade på lite här och lite där. Det fanns massor att välja på.
När Grisen försvann under soffan med en lång glittergirlang tröt mitt tålamod, och vattenflaskan åkte fram.
”Alla som RÖR trädet får en dusch och en nära döden upplevelse!”

Lugnet sänkte sig och Julen avnjöts i någorlunda fred och ro. Katterna höll sig i skinnet, ända fram till Nyårsafton, då de exploderade i en total -Döda-leka-ruska-busa-klättra-julgranslek.
Vi hade fullt upp och hann inte jaga några Dampkatter med vattenflaskan, vilket tolkades som ett positivt janifårdödajulgranen av alla våra katter, till stort nöje för våra gäster som höll på att skratta ihjäl sig åt skådespelet.
Själv kunde jag lätt hålla mig från att dra på smilbanden...

Kulorna flög åt alla håll och kanter, försvann de under någon möbel var Happy strax på plats och hakade loss nya.
Felill boxade lös på allt hon kom åt, och Grisen roade sig med att bara ta ned saker. Värst var Spöka. Hon klättrade runt i trädet likt en glänsande trädboa, och tittade fram än här, och än där.

Trädet överlevde behandlingen, men stod ganska avklädd morgonen därpå. Faktiskt nästan naken...
Katterna ansåg plötsligt nu vår gröna Kungsgran som sitt revir, och så fort jag sopat barr, plockat skärvor, snyggat till och rätat på de sneda grenarna var de på plats igen.
När jag såg Spöka hänga upp och ned och dingla i en livfull Tarzan posé var beslutet taget - Tjugondag Knut eller ej; TRÄDET SKULLE UT!

Och ut åkte det!
Katterna följde intresserat skådespelet släpa-gran-genom-hela-huset-svära-över-förödelsen händelsen, och sedan använde de vårt fullbarrade golv som rutschkana tills även de resterna sopats bort.
Nu har vi några stjärnor, söta tomtar och andra fina julsaker framme, och tack och lov får de vara i fred. :-)
Katterna har återgått till sitt vanliga liv, reta hundar, stjäla mat och busa med barnen.

Granen minns jag med ett leende. Underbar att iordningställa och njuta av. Och ännu mer underbar att kasta!

God Jul!