Semester och hem och hund

Så var det dags för den välbehövliga semestern. Med ett hundpensionat som liv och arbete är det svårt att vara ledig när alla andra är lediga.

När nära och kära har lata, fria dagar och vill umgås, fika, grilla och bara hälsa på - ja, då arbetar vi som allra mest i Vita Huset. Dagarna går i ett, flyter ihop med morgondagen, hundar kommer och går, och all energi går åt till att hålla familj och jobb flytande.

För att överleva har vi hittat en härlig, avslappnande rutin. När det värsta höstmörkret sänker sig över oss, och kryper runt hus och hem, och faktiskt ända in i själen, packar vi vårt pick och pack, placerar ut fyrbenta till goda vänner (TACKTACKTACK!!) och reser till Egyptens sol.
Rödbrända, fulla av upplevelser och minnen återvänder vi hem, och kan nästan klara oss till våren på den energi vi fått i faraonernas land.

Ridning vid och i Röda havet på tvättäkta arabhästar,
ÄR en upplevelse......!!

 
När man har ett rikt och hektiskt liv avstannar inget för att vi bokat semester. Och tre dagar innan avresa kungjorde matte Jill, att Smilla löper.
Smilla löper!
Vi skall vara borta i sju dagar. Det betyder att vi kommer hem på löptikens tionde löpdag.

Man kan aldrig sia om en exakt höglöpsdag för en tik, men fakta är att kennelns dobermanntikar ofta höglöper från just 10-11 dagen. Och vi kommer hem just på Smillas 10:e sista dag. Suck. Alltid skall det vara besvärligt.

Besvärligt också att jag aldrig kan bestämma mig.
Tre hanar finns i mina tankar, och jag har av lathet och velighet skjutit upp tankarna om beslutet på vem den utvalde skall bli.
Och nu sitter jag här, på väg till solen, och måste lösa problemet, ett delikat sådant, men ändå, som min ena dotter skulle säga.

Framme på hotellet har jag bestämt mig. Nära fem timmars grubblande i en trång metallmaskin i luften med kväljande luft, skrikiga ungar överallt och semesterpimplande whiskeyälskare stängde jag in mig med mig själv, och kom fram till ett bra beslut. Hoppas jag:-)

På plats på hotellet kopplade jag upp mig, kontaktade hanens ägare, och dagen efter fick jag svar.
Givetvis fick vi para. Hurra! Kanske dobermannvalpar i januari 2012!!