24 timmar

Det är alldeles stilla. Mörkt och behagligt varmt. Tyst tickar klockan, sövande och mjukt. Lugna andetag bredvid mig i sängen. Husse sover. Snabbare andetag, men också de från en som sover, Grisen snarkar lite lätt och vänder sig i sömnen. Hon är nästan lite svettig, sådär som små barn blir när de ligger tätt intill.
Grisen är förvisso inte en knubbig, söt baby, utan mer en korpulent, skallig nakenkatt med gott sovhjärta. Som vanligt intar hon sin skönhetssömn på min arm, nära och helst under täcket. Får hon inte ligga under samma värmekälla som jag, väntar hon till jag sover, och gräver sig in med oanade krafter. Så nu har jag vant mig, det är liksom inte bara jag i sängen, det är Grisen och jag. På samma kudde. :-)

Högt upp på himlen lyser månen, och hela Vita Huset sover. Jag vänder mig och somnar om. Nej. Det går inte. Något stör. Någon suckar, trampar tyst och andas mjukt i min nacke. Jenna Sammetsöga.
Jag vänder mig om och får en slick på näsan. Blinkar irriterat och väser otrevligt
 ”Gå-och-lägg-dig” med tröttaste argrösten. Jenna trampar runt, blinkar olyckligt och snurrar oroligt i Bia bädden. Bra. Hon nannar om, tänker jag, samtidigt som jag hör klorna trumma uppmanande på parketten. Tasstasstasstasstass….. Jag provar igen, ”Gå OCH LÄGG dig. NUUUUUU!!!”
Jenna stirrar olyckligt på mig och jag skäms. Vacklar upp och ser henne försvinna som en blixt ut genom sovrumsdörren. Suck. En hundägares dröm; svart natt, trött och magsjuk hund. Grattis till mig.

Jag traskar efter min fisande dobermann på kalla fötter, snubblar över en yrvaken katt som undrar om vi skall upp nu, och noterar att det ligger trötta kineser i vardagsrummet. Jenna stressar i trappan och jag skyndar på.
Undrar varför kinestikarna låg i vardagsrummet? De brukar ju sova under ena dotterns varma täcke.
Jag hinner inte fundera så mycket mer, utan måste koncentrera mig på att hålla balansen då jag plötsligt halkar i något varmt, kladdigt. Jag vet, svär och gormar tyst medan jag tänder lampan. Olyckan lyser brun från min kalla fot. Jaha.
Mot badrummet för att tvätta av äckligheterna.
Jenna piper hysteriskt och trampar olycksbådande runtruntrunt nere i hallen, och beslutet fattas snabbt. Jag hoppar ned för trappan på ett ben, och ber till Gud att inget skall stänka av.
Bönhörd blir jag inte, tvärtom. Den enda fungerande foten jag har, den jag hoppar på, gör illa sig på något hårt, som inte alls känns bra. Svordomarna flyger ur min mun, och det gör Jenna också när jag öppnar ytterdörren. Jag hör det avlägsna ljudet av dålig mage, och suckar uppgivet. Natten kommer inte att bli lugn. Snarare lång.

Innan jag stänger dörren hinner månen lysa in i vår hall, och jag upptäcker röran. Hela, jag menar verkligen HELA hallen och trappen är smockfull av sopor. Sopberget Allan ligger i min hall??
Det tar aldrig slut, och röran av tomma mjölkkartonger, illaluktande-jag-vill-inte-veta-vad-det-är, gamla glasspinnar, äckliga middagsrester, snorpapper och annat smått och gott är Ö.V.E.R.A.L.L.T.
Ett gäng yrvaket blinkande katter balanserar runt i eländet, och funderar hoppfullt på om det kanske vankas en frukost tallrik Whiskas så här dags?
Happy leker med ett halvruttet äppelskrutt och hoppar glatt iväg när jag ilsket fräser åt henne. Äppelskruttet dunsar ned för trappen och smaskar i dörren. Dubbelsuck.
Jenna kommer in igen, jag har tvättat foten, sopat upp bErGeT med eländessopor i hallen, svuit ve och förbannelse över den (vilken jag skall döda imorgonbitti) som ställt soporna i hallen, och inte kastat dem där de skall vara!
På väg till sovrummet ser jag dem igen, kineserna, marodörerna. De ligger utslagna lite överallt, sover syndarens söta sömn, och jag ser direkt på de välfyllda bukarna, vad de har kalasat på när hela vår familj gått till sängs.
Tanken på att ge dem en hederlig omgång stryk föresvävar mig, speciellt när synen av SOPBERGET vimlar förbi på min näthinna.
Jag glömmer fort mina impulsiva (och stygga) tankar, då mina trötta ögon noterar att valpen, den yngsta av terroristerna, antagligen fick fullt i magen av allt stöldgods och medan jag står där mitt i natten och funderar över mitt nästa drag, tömmer hon sin tjocka mage mitt på golvet.
Jag svimmar inte.
Jag dödade ingen,
och jag väckte ingen.
Jag torkar, sopar, tvättar och mumlar. Skurar händerna blå, det känns ändå smutsigt… Kan man duscha klockan 03:00?
Vacklar in på sovrummet, ganska pigg nu. Hm, måstemåstemåste somna om. Glider ned i sängen - den är fortfarande varm och skön. Makar på en liten dvärgpinscher, och välkomnar John Blund.
Grisen skriker uppfodrande och bankar sina små arga tassar på sovrumsdörren. Jag skyndar mig upp, släpper in den förorättade vita kissen, ger henne bästa platsen i sängen, och somnar med henne i armkroken, några få timmar innan gryningen.

Strax efter sex ringer klockan, Jenna Sammetsöga har bråttom ut, och bakom den stängda dörren sitter en hungrig armé bestående av sphynxar och siameser som alla springer efter mig medan jag väcker barn, rastar hundar och ordnar med frukost och annat. De jamar irriterat över att frukosten dröjer, och ser härligt tillfredsställda ut när deras fat dukas fram. Bortskämda djur! :-)

När jag kommer in igen efter att ha följt döttrarna till skolbussen har katterna irriterade miner. De blinkar surt och tittar på de oborstade hundarna, som ser oförstående ut. Juni har whiskasrester kring näsan, och porslinsfaten ligger i vassa skärvor på golvet. Jag sopar upp eländet och muttrar till Juni som inte bryr sig om mig alls. Hon fiser lite och släntrar in till husse och morgonmys i sängen.

Så går dagen, den fylls med arbete.
Jag stresslagar middag, och funderar över hur vi skall hinna med att åka till ena dotterns träning OCH snicka ihop läxorna. Men allt går nu på något vis, och strax därpå sitter vi i bilen på väg mot simhallen. Min middag står på vänt, och jag känner hur magen kurra, det skall bli gott med mat.
Mat blir det inte, för den försvann i magen på en hungrig kines. Jag ertappar henne uppe på köksbänken, helt nedgrävd i köttfärssåsen med en mage stinn som en lädertunna.

Jag suckar, äter en kvällsmacka, städar upp i eländet och kvällsrastar husets hundar. Jag belönar mig själv senare på kvällen med en påse ostbågar.
Inte mycket hinner ned i min mage - dottern skall hämtas, och när jag kommer hem har husets fyrbenta haft kalas. En är inte färdig, men försvinner glatt med några gula ostkrokar i munnen när hon får syn på mig.

Jag bestämmer mig för att den här dagen lika gärna kan ta slut, och ställer in The och mackor på nattduksbordet och kryper till kojs strax efter.
Då är min lilla laptop redan upptagen. Av en varm, spinnande kissekatt. Hon ligger inne mellan tangentbord och skärm.. Varmt o gött.

 Så har nästan 24 timmar i Vita Huset gått.
Det är kul med djur.
God natt! :-)

Ps. Jag är säker på att Hallon o Co skrattade åt mig
när de trodde jag sov....

TUSEN TACK till 

Felicia och Linn för alla underbara foton. Ni är bäst!