Bella the rabbit

Bella

Många har frågat om vår lilla söta fröken kanin. Jag kan då meddela att hon per dags datum inte blivit hundmat, eller skramlar i grannskapets rävmage. Hon har inte rymt, eller tagit bussen hem till kaningården Tyresö igen.

Bella som vår lilla trubbiga kanintjej heter, bor fortfarande ute i sitt kaninhus, som vi ställt inne i valphägnet. Varje dag springer hon lös i hagen, gnager obekymrat på gräs, pinnar, löv och annat smått och gott medan hon betraktas av våra hundar, och mest av lilla Hallonbåten, som fortfarande inte gett upp drömmen om kaninragu.

Så här såg det ut i somras, strax efter att vi blivit med kanin.
Vi tänkte att Hallon fick hållas, så kanske hon skulle tröttna snabbare...

Hallonbåten fortsatte att stirra och
fundera på hur hon skulle  få fatt i Bella. 

Hallons stora dröm är att få jaga kanin på nära håll, och även om grinden in till det åtråvärda bytet alltid är stängd, springer hon ihärdigt och envist utanför, samtidigt som hon avger gjädjeskall varje gång den utvalde pälstussen rör på sig. Bella själv verkar inte bekymra sig nämnvärt om vår hungriga dvärgpinscher - hon skuttar glatt omkring, och ibland kommer hon fram till stängslet och hälsar. Hallon får då nästan en hjärtattack av glädje och darrar som ett asplöv av upphetsningen. Trots sin ihärdighet har hon dock aldrig fått smaka på kaninen, och hon tycks efter flera månader av jagande ändå inte vilja ge upp.

Och så här ser det ut i oktober månad....

Lilla Hallonbåten verkar leva efter devisen "Trägen vinner" 

Hela dagarna är hon upptagen

Med att stirra på kaninen.
Och aldrig (peppar, peppar) får hon fatt i den.... 

Bella själv har växt massor sedan vi hämtade hem henne den där sommardagen från sin uppfödare.
Den truliga lilla runda kaninungen är borta nu, och vi har istället en mer vuxen och kraftigare, modell större, kanin.
I mina helt subjektiva ögon ser hon jättefin ut, och när barnen pratar om kaninuppfödning funderar jag ju med positiva tankar. Kaninungar verkar väl gulligt? Jag tror att jag måste damma av mina kunskaper om parning/dräktighet/utställning osv vad gäller dvärgvädurar, och fundera över var vi kan hitta en lämplig kavaljer:-)

Och kanske kan jag dra på smilbanden när små ulltussar skuttar runt på tomten till våren, och följa mina döttrars arbete i uppfödarens tecken. Spännande:-)