IDC i Ungern 2011

Jag har tagit som vana att åka till den stora IDC:n varje år. Nästan i alla fall. Den är fantastisk att få uppleva, och det känns numera nästan omöjligt att stanna hemma varje år, den första helgen i september.

För första gången på länge flyttades dock IDC, och istället gick den av stapeln sista helgen i augusti, och vi missade ett annat älskat inslag i vår hundkalender - Gotlandsutställningen.
Men, vad är väl en bal på slottet, IDC måste upplevas, och resan till Ungern planerades tillsammans med goda vänner och valpköpare.

Fredag morgon gick flyget till Budapest, lastat med en del av vårt gäng, samt vår egna fyrbenta globetrotter Ior - Jean Dark Grabazzi.
Ytterligare en dobermann fanns med på planet, Divo, med Therese och Tobbe.

Det är alltid lite nervpirrande att flyga med hund, även om det enligt min erfarenhet alltid brukar gå bra. Sist jag hade med vår dobermann, var till Kroatien, då Grabazzis mamma Lara, fick åka hela långa vägen med oss för att träffa sin utvalde.
Det hela gick dock fint, och ingen av hundarna verkade särskilt stressade av uppståndelsen runt dem.

Divo och Ior lyfts ut ur planet, de undrar nog var de är.... 

Här kommer Ior! 

Husse lyfter av transporten

Hallå, mår du bra? 

Vi anlände i Budapest få timmar efter att vårt plan lämnat Stockholm, tack och lov. Jag avskyr nämligen att flyga!! Usch. Ju kortare tid jag måste tillbringa i ett plan, desto bättre. 

Vi hann knappt ur planet förrän den ungerska värmen nästan knockade oss, och för en sekund, där jag stod på flygplanstrappen, undrade jag om vi av misstag hamnat i Egypten…!
Det hade vi inte, men näst intill, och timmen i taxin till hotellet var olidlig varm. Konstigt att de kör med airkonditionvarianten ”nedvevade-rutor-funkar-lika-bra” i vissa länder. För mig är det ibland en nära döden upplevelse.

Ior/Grabazzi i den ungerska taxin

Vi vacklade ut framför vårt fina hotell tidig eftermiddag, och allas våra kroppar chockades svårt av den +44 gradiga värmen!! Vi överlevde dock, men behövde fylla på både mat och vattenförrådet, och vi blev således sittandes en bra stund utanför hotellet där vi servades med god ungersk mat och dryck. MASSOR av dryck. För min del bestående av coca cola och vatten.
Resten av dagen använde vi till att inspektera omgivningarna, rasta hundar och bara mysa med alla internationella vänner som är så härliga att umgås med, och som vi möter alldeles för sällan.

Pustar ut, fikar och dricker

Våra svenska hundar var inte heller vana vid den dundrande värmen

Nadja bad Felicia att fota henne och resesällskap

Lördag förmiddag använde vi till shopping, en sysselsättning man absolut bör lägga tid på i Ungern. Allt är så billigt! Fullastade med skor, väskor, kläder och annat blingbling fick vi en snabb lunch innan taxin tog oss till utställningsplatsen, där vi fortsatte shoppa -hundsaker- och titta på alla fina valpar och juniorer.

Vi kom nog alldels för sent i säng när dagen tog slut, men det är ju underbart att sitta ute och äta middag i goda vänners sällskap. Och med huvudet fullt av sol, värme, shopping och vackra hundar var det en lätt sak att följa med John Blund.

För första gången fanns dobermann med svans representerat också

Fint!

Lugnet före stormen... Alla har "siesta" innan finalerna

Så varmt att småbarn och hundar badade:-)

Söndag morgon vaknade vi med tuppen, bildligt talat. Hur fint hotell man än bor på i vissa länder, hör man oftast tuppen gala in den nya dagen. Mysigt:-)

När vi anlände till utställningsplatsen var de 44 plusgraderna som bortblåsta, och alla två och fyrbenta, frös som sjutton. Peruken fick man hålla hårt i, för vindarna som for fram verkade ha tagit fel på den vackra slottsparken med hundutställning, och den ansträngda, råbarkade, ungerska pustan!
Nåväl, vi överlevde det också, och stelfrusna med hackande blå läppar, gick vi runt och sträckte på benen och tittade på alla dessa vackra hundar och människor från världens alla hörn.
Människor med olika tro, hudfärg och nationalitet.
Alla samlade kring detta älskade ämne - Dobermann.

Värmen kom smygandes kring lunch, och plötsligt frös vi inte mer. Blåsten försvann och snart ersattes våra kalla kroppar av en behaglig värme. Trevligt! :-)

Det blev dags att visa hund, och först ut var vår egen Korad DKUCH SEUCH SPH I LP Jean Dark Jackpot.
Han visades i bruksklass bruna hanar, fick ett excellent och slutade på en hedrande sjätteplats. Inte illa i den mördande konkurrensen som finns just på IDC:n. Tack Eva och Bennie som körde hela vägen till Ungern för att umgås och visa fina Jack!

I klassen efter visades halvbror Grabazzi, och även här dömde den tyska dobermannklubbens ordförande, Mr. H. Wiblishauser.
Vi visste att han tyckte om vår chokladprins, men med övriga tungt meriterade championhanar i samma ring, och från världens alla hörn, kändes det osäkert med resultatet.

Grabazzi fick dock en strålande kritik, och en klapp på huvudet av både domare och medhjälpare i ringen, Mr R. Beunekens, kennel V Roveline.  OCH VI VAR I FINAAAAAAAAAAAL!!!!!!

Finalringen

De resterande timmarna använde jag till att hitta hanar, dvs lämpliga kavaljerer till våra hemmavarande tikar, spana in snygga/trevliga dobermann och för övrigt följa de olika draman som alltid går hand i hand med våra IDC:n.
I år var det alla serbiska hundar som diskades. Den ena serbiska hunden efter den andra åkte ut, och jag såg många tårar och ruskigt besvikna hundägare lämna tävlingen. Säkert hade de åkt långt, och hade lika mycket glädjebubbel i magen som vi med våra bruna killar, men deras dröm tog alltså slut innan de ens fick veta om de kommit till final. Usch så snöpligt.

Som vanligt drar finalerna ordentligt ut på tiden, och vis av erfarenhet paxade vi plats långt innan, och gladdes över att vi i år skulle slippa stå alla timmar och följa skådespelet. Nu hade vi en perfekt plats direkt invid det höga kravallstaketet, stolar att sitta på, och sällskap av hela vårt glada gäng.

Peter är euforisk och fortfarande superlycklig!

Det verkar inte gå över:-)))

Många vill se finalerna 

Så satt vi då där och såg fina nya dobermann, och lika fina gamla, och en hel del kändisar.
En av de äldre var nioåriga Fedor del Nasi. Efter en snabbtitt i katalogen kunde jag konstatera att han hade avkommor i nästan varje klass, och han hade präglat nästan varenda en med sitt vackra yttre. Han verkade vara ytterligt trevlig inuti också, där han stod och solade sig i glansen av alla applåder, och ropen av sina dubbelhandlande ägares två barn.
Vi såg stora namn som Leo v Märkischenland, Pride of Russia Kaspiij, Urbano del Diamante Nero, Tahi Reme Giniti, Grand Mollis Armani, Maxim di Altobello och Fan Fan de Grande Vinko. Vackra, kända hundar, som alla satt sin egen prägel på allas våra dobermann.

Leo V Märkischen Land

Här bakom står de fantastiska bröderna,
Obi V Kenobi och Oksamit  de Grande Vinko

Så var det dags för vår egna Ior-Grabazzi att tävla, och efter att ha armbågat oss ut från vår plats, fick vi armbåga oss vidare in i finalringen.
Samtliga domare dömer tillsammans, och alla hundar ställs upp bakom en linje. Någon meter framför finns ytterligare en linje, och bakom den får man ha sina dubbelhandlers.

Domarna

Grabazzi och jag hade husse Peter. De övriga hade både en och två och tre:-)

Den här vovven hade tre handlers. En i snöret och två framför.
Hur många bollar de hade vet jag inte.
Men jag såg några i armarna, vid fötterna och en extra i ryggen! :-))

Bollarna utomlands är INTE modell/storlek tennisboll

En dubbelhandler måste vara BRA.
Storlek och ålder har ingen betydelse...

Resten av hanarna i championklassen var italienske Angus Di Prisconte, tyske A´Condor v Residenzchloss och ryske Grand Mollis Armani.

Ryssen placerades snabbt på fjärde plats, och den tyska hunden som trea. Jag höll andan. Hur länge kan man egentligen hålla andan när man visar hund? Länge… Jag höll andan medan domarna tittade på min hund. Jag höll andan när domarna tittade på den italienske hunden. Och jag höll på att svimma av syrebrist när de viskande hade en snabb överläggning med varandra. Jag hann se att det var lika illa ställt med den italienske handlern… :-)
Så var det plötsligt över, och fina Grabazzi blev nummer två.
Italienaren vråååålade!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det ville jag också göra, men det hade knappast sett bra ut. :-) :-)

Den plötsliga besvikelsen gick dock snabbt över, och jag kunde gratta min överlyckliga motståndare som fortfarande hoppade runt och skrek ut sina glädjeyttringar på italienska.

Vi armbågade oss ut ur ringen, och fick kramar och ryggdunkningar av människor från världens alla hörn, sydafrikaner, amerikaner, portugiser, ryssar, italinerae, letter, finnar, danskar och ja, en massa massa gulliga och vänliga dobermannälskare.
Ior fick en bamsekram av husse, och en bamsestor staty som han sedan blev förevigad med.

Och så var det ”bara” Le Grand Final kvar.

Fotograferna var på hugget

:-)

Slutresultaten blev fantastiska;

Vår Grabazzi blev endast slagen av den slutgiltiga IDC Segraren bruna hanar - Angus Di Prisconte.

IDC Segrare svarta hanar gick till DANMARK!!!! Grattis till Dobergaardens Forever Atos!!!

IDC Segrare Svarta tikar gick till SVERIGE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Stort GRATTIS till Way Out West Blazing Expressions med sin säkert mycket stolta matte!

Vår taxi hem var full av trötta, glada och slagna hjältar. Middagen intogs på ”vår” favoritresturang och mätta, belåtna, solbrända, glada och såå trötta stupade vi i säng.

TACK Ammi, Felicia, Peter, Mariann & Ronny, Eva & Bennie, Therese & Tobbe, Matthias & Folke för ännu en oförglömlig och fantastisk resa i dobermannens tecken!
Jag längtar redan till Italien nästa år:-))

Priser till alla placerade hundar

De glänste i solskenet!

IDC

Finaste Grabazzi
har deltagit på fyra IDC i sitt liv, och placerat sig på TRE !!!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hem kom vi också;

Usch, jag gillar inte att ha molnen nedanför mig själv....

Kö till incheckningen, pokal och hund är med

Tålmodiga grabbarna

In i buren, för att köras till planet

Hussarna säger hejdå

Det svåraste ögonblicket när man skall flyga,
är när en okänd tar ens hund med sig

Hejdå, vi ses snart!

Hundarna lastas ur på Arlanda

Väntan på grabbarna grus

DÄR ÄR de ju!!

Och äääntligen är de med oss igen

Moder Svea vill ha koll på hundar, katter, mask och pass

Borta bra men hemma bäst:-)

Gossip G.L.A.D!!!!! "Hej mammaaaaaaa, var har du varit!!!"