Ropen skalla - en kavaljer åt alla!!

I alla fall till mig, tycks Lady tänka.

Vår fina, stolta och kramgoa Lady har förvandlats. Hon som alltid vandrar omkring i huset, stilig, vacker och aristokratisk har plötsligt blivit förfärlig!! Hon springer omkring som en yr höna, skriker och vrålar, ropar, lockar och pockar. Knackar på fönsterrutorna och jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaamar allt vad hon kan efter lämpliga herrar som kan göra henne lycklig. Eller hur man nu skall uttrycka sig….:-)

Min vackra, mjuka kompis, hon som sover på min arm varje natt, sitter dekorativt bredvid mig när jag äter, och håller mig sällskap när jag hänger tvätt är förvandlad; Nu ålar hon omkring på mattorna, rotar i pannrummet (??) och tittar i garderoberna. Efter snygga snubbar.
Hon trånar med lång blick efter grannens halvtjocka kastratbondkatt, och jag tackar gud att han gjorts till eunuck, för bergis skulle de väl få till det annars. Även om jag gillar grannen, avstår jag helst att bli släkt med dem. Haha!

Medan jag skriver knaprar jag alvedon. Huvudet värker och dunkar efter några dygn med vrålapan. Pillren funkar ganska bra, värktabletter is a must när man har en ståtlig siamesmatron, som kommit på att man tar ifrån tårna (på alla FYRA fötter) och så VRRRRRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅLAR man allt man kan, i vår hall. Akustiken är förfärlig kan jag meddela.
ALLA. Och jag menar verkligen ALLA i Vita Huset hör det, och inga bortförklaringar i hela vida världen kan få min familj att tycka Lady alls är kul. Egentligen tycker inte jag det själv heller.

Beslutet är således taget, Ladys vilotid efter sjulingarna är snart slut. Nästa löp är det dags att boka date med en lämplig kavaljer. Och det blir INTE gården bredvids luggslitna stallkatt…!

Lady med sin dotter Jean Dark Gabriella