 |
| RÅÅÅSA gänget har intagit ett trebäddsrum, och nu väntar sängarna. Gäsp! |
Ja, herregud, klockan är 01:30 balinesisk tid, och vi har landat på vårt hotell, i våra sängar, med våra mobiler.
Helt sjukt - men vi är här - och det känns så kul!!!
Vår resa startade kl 22:40 då vi lämnade Arlanda och ett kyligt Stockholm. Planet, något sorts mutantplan, för större mackapär har jag då sällan skådat - med värsta faciliteterna för de som reste första klass fick mig genast att önska att jag vore rik. Och ja, jag VET att man inte blir lyckligare av pengar, men allvarligt, man BLIR lyckligare av att surfa på sin resa, och slippa sitta inklämd mellan främmande och försöka få plats med sina egna oansenliga armbågar.
Jag blev grymt avis på alla businessclassare.....
Det här planet, en Dreamliner, kändes som helt omöjlig att få att lyfta, jag menar - det var ju GIGANTISKT (och tungt....)
Men det kunde flyga, och när jag hämtat mig från all ofattbar lyx - egen TV, filmer, spel, musik, karta, shopping och jag vet inte allt, somnade jag som en baby.
Med strumpor, filt och kudde som flygbolaget bjöd på. Och med hundratals främmande runt om kring. Det kändes lite konstigt måste jag säga.
 |
| Dreamliner-kit. Öronproppar, tandborste OCH tandkräm, strumpor, filt och ögonbindel. Hehe! |
Nåväl, maten intogs, och sen gick färden vidare mot Doha, som ligger i Qatar. Och den flygplatsen.... HERREGUD.
Vi tänkte att vi skulle fördriva tiden med lite shopping, tills vårt nästa plan gick, men det blev inget av med det kan jag säga.
Och då pratar jag tillgång och efterfråga. På stålar. Hahaha!!
 |
| Om jag vore rik skulle husse fått denna..... KOLLA priset! |
Knappa två timmar senare satt vi på planet som skulle ta oss till slutdestinationen - Bali. Vi har nämligen bestämt oss för några dagars semester innan jag ska döma, och eftersom utställningen ligger i Surabaya, passade detta bra.
Väl på planet blev det frukost. Gott, men eftersom vi tryckt i oss latte och croissant medan vi väntade blev vi galet mätta.
Ja, vad gjorde vi sen? Sooooov.
Och sen sov vi mer, och sen sov vi lite till....
 |
| Flera hundra pärs på planet, och nästan alla bara sov. Hela tiden. Jösses... |
Allvarligt, sååå kul är det inte!
 |
| Dodos "bredvidgranne". Hon tyckte uppenbarligen inte att det var tillräckligt mörkt, så hon kröp under filten och stannade där.... |
När vi landade kl 23 på Bali tumlade vi glada ut ur vår maskin och jag skakade av mig känslan av att jag levt som en mullvad i nästan ett dygn.
Jag fattar inte hur alla andra ska kunna sova mer i natt - de hade ju inte gjort annat?
Efter att ha gått igenom passkontrollen (som var tre kilometer lång), väntat på vårt bagage en timme (Jeflar vad det var tråkigt), gått igenom ytterligare en passkontroll fastnade vi i en flygande kontroll och fick visa upp vårt bagage. IGEN. Suck.
Vakten vid bandet ville helst prata Zlatan och Abba, och han vinkade glatt när vi väl fick gå, medan han ropade hejdå på hemmasnickrad svenska.
Så ramlade vi ut bland miljoners människor, tung och fuktig luft, med miljoners taxichaufförer som var vildare än vildast. Ihärdigast var en blåklädd herre som resolut följde oss och köpte vatten, väntade utanför damtoan och forslade oss till sin taxi där han utan knot släpade och tryckte in allt vi hade i sin lilla bil.
Sedan körde han oss med tungan rätt i mun i miljoners knop genom stan, tutade på alla mopedister och skrattade när vi nästan svimmade.
Nä vi väl var framme var vi dyngsura av svett, både av nervositet och det galet varma och fuktiga vädret.
Några apor såg jag inte (Jag ÄLSKAR apor!) men en kackerlacka, en gatuhund, en ödla och en massa vacker fågelsång har vi hunnit med.
Och då är det mitt i natten.
Nu är klockan 20:30 hemma och här 02:30.
Vi ska sova igen. Jösses och godnatt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar