fredag 30 september 2016

Små och stora människor




När man har kennel finns det de som retar sig på en.
När man har katteri finns det de som retar sig på en.
När man har en blogg och är stor i åsikten finns det de som retar sig på en.
När man har en viss framgång finns det de som retar sig på en.
När man har många djur finns det också de som retar sig på en.

”Man” är väl jag kan jag säga. Jag tror jag uppfyller samtliga dessa kriterier.
Tyvärr.

Genom åren har min familj fått lida för mitt stora intresse och passion  – djur, avel och tävling.
Genom åren har vi haft besök av socialtjänsten, polisen, skattemyndigheten, kommunen, Jordbruksverket, SKK, SBK, tullen, och säkert någon annan instans jag glömt namnet på.

Jag ska inte ljuga – det har varit hemskt jobbigt, kränkande och ledsamt. Men genom åren har  jag gått stärkt ur varje situation och blivit ännu mer full av lärdomar om livet, och ibland, människor.

Häromdagen var det dags igen, någon oroade sig väldigt mycket över hur våra fyrbenta har det, och kände att en anmälan var ett klokt val att göra.
Länstyrelsen blev den instans som fick skicka brev och som sedan har kontrollerat oss, vårt boende och vår djurhållning. Igen.

Det är aldrig roligt att bli föremål för en undersökning, men alltid skönt efteråt, när det visar sig att vi kan fortsätta sova gott om natten.

Kram till alla er där ute som också ofta får gå igenom samma sak – jag tänker på er! 





4 kommentarer:

  1. Finns det någon har bättre djurhållning än du? Nej, det finns det inte!! Skulle jag vara hund eller katt skulle jag välja er med glädje!! Finns alltid någon som är avundsjuk, eller som njuter av att göra människor illa/ledsna!! // Hans Stolpe

    SvaraRadera
  2. Är man liten i själen, kan man lätt få för sig att man blir större av att kliva på andra människor.....
    Men det som kanske är allra värst med sådana här okynnesanmälningar, är att det tar en massa tid ifrån - i detta fall Länsstyrelsen - ansvarig personal på berörd myndighet. De tvingas lägga en massa onödig administrativ tid på anmälningar som saknar grund. Vilket i sin tur betyder att de anmälningar där djuren verkligen lider och har ett tufft liv och en tuff tillvaro, får mindre tid och resurser.

    Därmed har okynnesanmälaren satt lidande djur i andra rummet på grund av att tillfredsställa sitt eget egoistiska kortsiktiga tänkande, sin frustration, sitt hat och vad det än månde vara.

    Det gör mig, och bör göra alla som värnar om djurs väl och ve, ledsna och upprörda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klokt skrivet Anders. Säkert tänker okynnesanmälare inte på att resurserna för verkligt lidande djur minskar.

      Radera
  3. Jag blir bara så arg, förvånad och faktiskt ledsen. Jag vet ju att du, Jeanett, alltid värnar om alla (nästan) levande varelser och gör ditt bästa.
    Den/de som anmälde er borde verkligen skämmas!

    SvaraRadera