Igår besökte vi bästa veterinären - Tyresö Djurklinik- igen när det gäller reproduktion, och det blev en glad-besviken dag.
Vi kollade förstås Twiggy, som vi faktiskt parat, men som visade sig gått tom. Suck! Jag som så gärna ville ha en långbent baby med skratt i ansiktet och nobel framtoning.... :(
Jahapp, men skam den som ger sig, det blir ett nytt försök nästa gång.
Efter kollen fick veterinären syn på Tanias stora mage och ville gärna slå en koll på henne också. Själv var jag föga intresserad - jag SER ju att hon har ungar där inne.
Iallafall så är jag ganska lättövertalad, och snart löpte Helenes hand med ultraljudsmojängen över mammahunds stora mage och det var spännande att få se livet där inne i det mjuka, tysta!
Där var PROPPFULLT av små hundbebbar och de låg åt alla håll och kanter. Eftersom vi tittade på dem mycket senare än jag någonsin varit med om, var det verkligen små valpar jag fick se där inne.
Någon slickade sig om nosen, någon sparkade med tassarna, Någon hade hicka, någon sov, och någon viftade med svansen.
Helene räknade och räknade och gissade på tio, samma som jag tänkt innan vi ultraljudade, fast jag garderat mig och gissat på 10 +.
Om dryga två veckor får vi se vad magen innehåller, och fram tills dess pussar vi extra mycket på den trötta, lite sura och galet HUNGRIGA mamman! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar