Jeanetts Tankeverkstad: juli 2014

fredag 25 juli 2014

Djefla djur!

Telefonen ringer hysteriskt. Studsar, hoppar och skriiiiker i min ficka. Den är ny, så jag vet inte helt hur jag ska svara, men till slut lyckas det och dottern vrålar i andra änden - "Hästarna har stuckit - KOM NUUUUU!!!"
Sen slänger hon på luren, och jag står kvar och ser dum ut. Okey, jag ska komma, men var?!
Springer ut och tar med mig grimmor, grimskaft och full fart till bilen, fan också, full fart in igen - bilnycklar!!

Ringer dottern och styr bilen någon kilometer neråt vägen och ser rymmarduon vagga runt i godan ro och käka gräs. Bakom dem är golfbanan, syrsorna surrar -eller vad de nu gör- och det dallrar av värme på asfalten.

Bakom mig ringlar en irriterad kö sura bilister, och jag undrar om en pekade finger till och med när han körde förbi mig när jag stannade?
Hm. Impulskontroll Not.

Döttrarna fångade in rymlingarna som dessutom sprängt staketet och sprungit över mitt ena barn. Ja, jag VET att hon är stor egntligen, men när jag såg honom, Kongur, gå där och se nöjd ut kände jag att jag blev jädrigt sur.

Herrarna islandshästar lät sig snällt fångas, och traskade medgörligt med tjejerna på landsvägen hem. Pustade i värmen.

Så kom det sig att jag en dag som denna, när jag ville mysa på stranden, istället fick köra bakom två istadiga hästkräk, som utan att skämmas det minsta, sabbade vår ledighet för att ha lite hallaballo på grannarnas marker.

torsdag 24 juli 2014

"Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö!"

Jag känner mig som Pippi.
OM jag inte får bada snart blir jag tokig. Jag försmäktar.

Mina krav är små - jag vill ta med döttrarna, matsäck och några böcker. Vi vill vara ifred, dvs en öde strand/vik/bukt eller vad man nu kan kalla det.
Dit vill vi i helgen och vi vill ta med våra enormt söta, välartade, gulliga och fantastiska hundar.

Nu undrar jag vad jag håller på med? Jag behöver ju inte ens höja våra högst bästaste hundar till skyarna, så att någon lånar ut sin fantastiska strand - för vi vill ju bara vara vi :-)

Problemet är att jag inte vet var vi ska hitta vår perfekta bara-för-oss-strand? När vi bodde söder om stan visste jag precis var vi kunde campera och njuta av lata sommardagar, men här, norr om hela alltet har jag faktiskt ingen aning.

Nu har jag testat Facebook, kanske någon snäll människa av alla dessa kompisar jag har där har bra tips, annars blir det till att köpa en kartbok.
För bada SKA vi :-)

onsdag 23 juli 2014

Dobermannvalpar...

Många frågar om vi inte snart ska ha dobermannvalpar, och jo, tanken är att vi ska det. Tyvärr gick en av tikarna tomma, den andra löper inte (än) och den tredje är försenad i sitt löp. Så kan det se ut hos en uppfödare, och precis så är det hos oss nu.

Nu verkar det dock som om det kanske snart är dags för löp -
håll tummarna, kanske får vi valpar i vinter :-)

lördag 19 juli 2014

Dagen i bilder

I dag har jag dömt i Askersund. Härlig stad, fantastisk hamn med supergod glass!

Själva utställningen var en låååång och härlig dag med sol, sol och åter sol. Efter många timmar i stekande hett väder kändes det nästan som om jag fått solsting, men bara nästan. :-)
Jag älskar värme, vackra hundar och utställning, så dagen var faktiskt riktigt bra. Och på fem minuter bara, inte ens det egentligen (?), när himlens portar öppnade sig och vi stod där i hällregn, hagel, blåst och åska kändes det fortfarande inte så hemskt som det brukar, bara mest intressant och märkligt att en utställningsplats kan förändra sig så på någon minut...

Våra kritiker regnade bort, människorna som fanns i klasar runt ringarna, försvann som dugg för solen, tältdelarna flög och de stackars hundarna ville inte visa sig. HUR kan det gå från stekande, dallrande sol och hetta, till regn som spö i backen, blixtrar och dunder med hagel på få minuter?
DET är svensk sommar det!

Hursomhelst - dagen var spännande och kul och när dessutom Sms från dottern trillade in med härliga nyheter om vinster med hennes hund på en annan utställning, var det ganska okey att ratta hem bilen ensam de där tråkiga tre timmarna.

Efter att ha kvällsrastat ett gäng hundar på jobbet, ätit god middag, tagit hand om valpar och packat inför morgondagens tävling, spanat in andra dottern och hennes häst kändes det iallafall skönt att sjukna ner i soffan en stund.

Summa summarum - dagen har varit bra. Hund är KUL!

Köping INT
BIM Jean Dark Lady In Red
BIR Ch Hooki z Teramonu

Domare Jan Stääv
foto Ewelina Cessan Wettervik

Här står vi under Himlens portar som just öppnat sig
BIR Pin Dob's Gucci
BIM CH Jessie James V Nobel Line

Hemma i kvällsolen med Linn och Nemo :-)

fredag 18 juli 2014

Sällskapsråtta

Jag gillar inte att åka bil. Ännu mindre gillar jag att köra bil (nästan alltid jag som kör) och minst av allt gillar jag att köra långt, ensam.

Så nu sitter jag här i min erbarmliga ensamhet, trummar på ratten, irriterar mig på den skittråkiga radion och somnar nästan av leda.
Jag vill ha en egen chaufför, jag vill surfa, jag vill äta middag och jag vill framförallt inte sitta här och glo på vita vägstreck, irriterande övningskörare (förlåt alla elever) och tråkig grå asfalt som försvinner bakom mig...

Det är dags för bensin, och jag stannar, hoppar ur och trasslar in mig i slangen. Försöker se ut som om jag har koll på läget - för allvarligt, hur svårt kan det vara??
Tillräckligt för mig tydligen, för jag får fart på eländet, står nöjd och väntar, och kliver närmare när det låter lite och verkar vara klart.
Vickar på slangen och handtaget och får ut eländet samtidigt som det sprutas ut en överbliven klatt bensin. På MIG...!
Över mitt ena ben, foten och skon.
Fan också.

Det stinker. Hela jag stinker.
Skitstatoil. För det måste ju vara deras fel iallafall.

In och försöka tvätta av sig på toan, köper en croissant till tröst och stoppar in mig själv i bilen igen. Mumsar glatt - jag ääälskar croissanter - och upptäcker att mitt fina bröd smakar bränt.
Vad fint, verkligen!
Här sitter jag alltså ensam och uttråkad, äter en bränd croissant och stinker bensin. Kul fredagkväll.
Not.

Jag bestämmer mig för att bara vara positiv, och tröstar mig med att solen skiner, det är värsta fina badvädret, 28 grader och himlen är knallblå.
Och här sitter jag i en burk till bil, äter en oaptitlig croissant och luktar fan på ren svenska.

Men snart är jag framme - fina staden Askersund vid hamnen är inte fel, och det blir ju faktiskt riktigt bra till slut.
Middag med goda vänner, GOD middag, kuliga diskussioner och avslut i hamnen där vi alla mumsar glass.
När jag tror jag ska spricka beger vi oss hemåt, får mer prat på hotellet, och avslutar med info om morgondagens bedömningar och de som vill babblar vidare och ser glada ut.

Jag deltar ett tag, men inser att gammal är trött och att fredagen den 18 juli är slut. Jag är det iallafall.

Godnatt från Askersund :-)

tisdag 15 juli 2014

Triss i lycka

Ibland är livet bra, ibland mindre bra. Så är det för alla, jag vet. :-)

Just nu är det ganska mindre bra hos oss, och när det blir så tappar jag bort mina tankar. Eller, ja, de finns kvar men jag har dem för mig själv och på annat håll.
Men snart är det säkert bättre och då är jag tillbaka mer kontinuerligt, och fram tills dess blir det kanske färre inlägg och lite mindre tankar.

Vilket kanske inte är det sämsta ;-)

TRISS I LYCKA
Dobermann x 3

Här ovan är tre underbara dobbisar, olika åldrar, färg och kön, men alla med gemensamma nämnaren - de gör en G.L.A.D!

Ammis och Anders fina trio, Gossip, Rulle och Tjorven, får mig alltid att le och känna mig stolt och glad;

VICE WORLD WINNER- 10 VDH CH SUCH NUCH FINUCH DKUCH NORDUCH INTUCH LP II SDV ungh-06 Neumünster Jugendsieger -06 SPH III Jean Dark Gossip 9 år

Sdv Ungh-13 Rare Gold
Jean Dark Timeless

måndag 14 juli 2014

Grattis Folke!

Idag har Världens Bästaste Folke namnsdag!

Folke är typ två pannkakor hög, har tassar som en fingerborg, nos som en lillfingernagel och ett stooooort Hjärta av Guld.
Han är dessutom absolut aldrig rädd för något, alltid glad och han anser att han är minst lika stor som en grand danois, och just nu låter vi honom leva kvar i den villfarelsen.

Folke är en chihuahua, ganska så väldigt liten och bara helt underbart söt!
Han kommer då och då och bor på mitt jobb, Vita Husets Hund och Kattpensionat, och har fått mig att älska små söta vavvor.

Grattis Folke! <3

Före och efter

Vi har just varit en tripp i Danmark. En liten slags minisemester. Innan vi åkte fotade dottern våra valpar i D-kullen och då såg de ut så här;

Tjejerna
D....?, December Song, Daydreamer och D...?

Killarna
Did I Tell You, Dear Mr President, Dum Dum Diddle och Do You Believe In Magic

Tjejer - Daydreamer och December Song

Jean Dark Did I Tell You
Nakenhane

Jean Dark Dum Dum Diddle
Nakenhane

Jean Dark Dear Mr President
Nakenhane

Jean Dark Do You Believe In Magic
Nakenhane

Jean Dark D
Pufftik

Jean Dark D
Nakentik

Jean Dark December Song
Pufftik

Jean Dark Daydreamer
Pufftik

Vi hoppas återkomma med ståbilder i den kommande veckan :-)

söndag 13 juli 2014

Åsikten på stranden

Himlen är ganska blå och solen håller på att vakna bakom molnen. Det är tyst men ändå inte. Vågorna rullar stilla upp över strandkanten och det välbekanta ljudet känns skönt i hela mig. Havet glittrar inbjudande och det luktar av tång, frihet och välmående.
Hundarna ser glada ut. Jag vet att det sägs att hundar inte kan skratta, men det är inte sant. Mina hundar har glada ansikten, lyckliga ögon och mungiporna uppdragna i leende flin. De hoppar och far i sanden och kastar sig glatt ut i vågorna för att leka tafatt.

Tania hoppbackar framförmig och hennes bedjande ögon hänger vid min hand där jag bär skorna för att kunna strosa barfota i vattenkanten.
Hon vill att jag ska kasta pinnar, stenar, leksaker ja, vad som helst som hon bara kan slänga sig efter, dyka och fånga och komma tillbaka med och bara vara superglad i hela sin spralliga dobermannkropp.
Twiggy är avundsjuk och biter henne i svansen men hon är så fokuserad att hon inte ens märker det.

En bit bort står en kille och fiskar, han är lika koncentrerad på sitt som mina hundar på att njuta. Jag ropar in de fyrbenta, lockar med godisar och lotsar oss förbi fiskeatilarjer, cykel, fiskar på fat och mannen med spöet. Jag tror inte ens han noterar att vi går förbi.

Halvvägs har vi en bänk som vi brukar nyttja. Jag älskar att sitta där och titta ut över horisonten, höra vågorna och känna livet i mig som Astrid Lindgren brukar säga. Och livet känns alldeles jättemycket när man sitter nära havet och bara känner hur sommaren är överallt och ens fyrbenta hoppar runt och är fulla med njut.

Jag sitter där en stund och känner plötsligt att jag inte är ensam.
Joggaren pustar och sätter sig på min bänk fast i andra änden. Han hejjar lätt och stånkar vidare. Jag vill sitta ensam, men det kan jag ju inte säga så jag säger inget utan vilar ögonen på naturen och hundarna som inte bryr sig om joggaren.
Mannen säger hej och jag svarar och tittar bort. Hoppas han kan ta sin svettiga kropp och bara jogga vidare.
Men det gör han inte, utan svarar glatt att han blir så GLAD att jag pratar svenska! För danska går ju bara inte att fatta. De där danskarna, de har ett vackert land, men de har ändå vääärldens fulaste språk. Har de typ en potatis i halsen? Normala människor kan ju bara inte fatta vad de säger. Men maten är god och naturen perfekt att springa i.
Jag säger inte så mycket, nickar lite bara, halvartigt sådär.

Joggaren makar sig närmare och vilar blicken på hundarna. Pekar och säger att de är fina. Frågar vad de heter och konstaterar att jag har många. SJU STYCKEN!!
Jag svarar inte, har hört det förr och orkar inte helt enkelt. Börjar istället plocka ihop kopplen och göra mig redo för promenaden hemåt, innan alla nakenbadare, småbarnsföräldar och hundägare tänker inta stranden.
Då säger han, kamratligt, joggaren, ”Du, dina hundar är verkligen vackra! Inte ofta man ser så snygga stora hundar, ståtliga och eleganta. Dessutom är de i toppkondition, det är schysst tycker jag. Feta hundar är skitfult.”

Han blinkar lite och makar sig närmare. Och lite förtroendefullt säger han tystare ”Jo, jag hoppas du inte misstycker, jag menar inte att vara elak eller så, men de där små?
Vad gör du med dem? De ser ju inte kloka ut…. Typ som små kräftstjärtar? Vad HAR du dem till egentligen? Ja, jag förstår att du har de stora, de väger upp med skönhet!”
Han avslutar sin tirad med ett leende och borstar bort några osynliga sandkorn från byxorna.

Jag reser mig och ler avmätt. Orkar inte förklara eller försvara. Konstaterar bara att det är dags att gå och att vi alla har olika smak. Att det är tur att det finns så många hundraser att man förstås inte måste ha fula hundar utan alla kan köpa en ras som är fin för just den personen. Och så säger jag hejdå och går.

Strosar långsamt hemåt i strandkanten.
Tänker att en del människor är märkliga. Varför känner de att det är okey att tala om att någon annans älskade hund är FUL?
Tänk om vi skulle göra så med tex kläder? Hoppa fram och i förtroende viska att ”Hej, din skjorta är snygg, men guuuuuuuud herreminje så hiskeligt fula skor du har! Varför valde du just svarta, brunt är snyggare och märket du valt är inte precis det hippaste”
Eller man skriver på Facebook om någons hus som de lagt ut bilder på, kanske vill visa sin fina trädgård eller annat.
”Japp, snygga blommor har du, men asså, allvarligt! Vad HAR du för hus egentligen? Inte snyggt alls faktiskt. Inte snyggt.
Taskigt tak och fönstren ser små ut. Trivs ni verkligen med det där?”

Eller ta i hand och hälsa, träffa någons partner och faktiskt fråga om vederbörande inte kunnat hitta en bättre livskamrat?

Jaja, jag bestämmer mig för att strunta i den kamratlige joggaren och hans små åsikter i förtroende. Vinden tar fatt i mina små kräftstjärtshundars hår och det fladdrar i luften.

Jag tycker de är underbart vackra J

Saga i spat

Luna

Saga

Galningarna får också vara med :-)

fredag 11 juli 2014

Man tager vad man haver

Det vill säga sin bil, sin man, sina barn och förstås hundarna. Bilar till världens bästa ställe, till världens bästa plats.
Där hyr man ett fantastiskt hus som man proppar fullt med sig själv, familj och fyrbenta. Och förstås bästa kompisarna.
Så kryddar man det hela med klarblå himmel, strålande sol och svettigt varmt. Icke att förglömma havet, måsarna och den där speciella lukten som blir när man är nära vattnet.

På kvällarna grillar man gott och sen tar man hundar, ungar och sig själv på promenad.

Med huvudet på kudden är det bara att konstatera att hav, vind och vatten är en lisa för själen. God mat, familj och vänner på det är det bästa man kan ha.
Helt enkelt.

Var vi är?
Danmark förstås :-)

torsdag 10 juli 2014

Iförrgår

Passade vi på att besöka Stockholm, träna stadsmiljö och titta på folk.
Jag är ju egentligen inte alls en citymänniska, utan trivs bäst på landet där det är lugnt och ganska behagligt tyst.
Fast ett par timmar i stan kan vara kul, och speciellt om man kan träffa kompisar och kanske gå på café. Vilket vi gjorde.

Avslut med att fixa till Zelda och Nemi och jag fick syn på några fina tavlor som visade sig vara beställda från en spännande bok som hette Slumdogs of India.
Åsa tyckte så mycket om bilderna och beställde dem från bokens författare, som ju är fotograf. De var fantastiskt fina!

Tack ÅSA för en kulig förmiddag och god mat! Jag ser redan fram emot nästa gång :-)

Som vanligt är jag dålig på att fota, bild finns på Åsas blogg där hennes två och mina två fyrbenta poserar snyggt.
Roligt att vår kvartett funkar så fint, och alla samtycker till att äta lunch och ses.

onsdag 9 juli 2014

Blixten in action - VÅR FÖRSTA HÄSTUTSTÄLLNING!

För ungefär ett år sen föddes vårt lilla mirakel - Blixten.
Han kom några veckor för tidigt, klarade sig och alla var lyckliga och glada.
Så blev hans mamma sjuk och om det kan du läsa mer om om du söker i bloggen på Amerikanska Miniatyrhästar, eller Blixten.

Iallafall.
Blixten växte upp, utan mamma, men med hela vår familj och blev - ÄR- oändligt omtyckt. Alla älskar honom, vi, grannarna, några trogna bloggläsare (Erika bla .-) ) och inte minst Blixten själv. Vår busiga lilla unge är numera en slanig tonåring, full av hormoner och förstås, kärlek till det motsatta könet.

Så kom äldsta dottern på att Ögonstenen skulle på utställning och han anmäldes till sin första stora tävling, med oss hästrookisar med som sällskap.
Och så kom det sig att vi en tidig morgon lastade en fundersam Blixt och styrde kosan mot Örebro, där Svenska Miniatyrhästföreningen hade sin årliga, stora utställning med inbjuden fransk domare:

Okey... Klockan är fem (!) på morgonen
Hästarna i hagen tittas till innan vi åker

Blixten lastas utan problem och jag förväntas
köra släp, ungar och häst helt själv.
Phu

Vi är framme, hittar våra platser och studerar katalogen.
Lilla Ivy, min mesta stalker, är med som sällis

I den här klassen tävlar inte vi, så vi passar på att njuta
av de duktiga hästarna och ägarna med så fina kläder och vagnar :-)

Här är en stor klass, Blixten och Linn längst bak

Några av klasserna gick inne, och några ute.
Ivy och jag gillade dem ute. :-)

Domaren kollar noga

Här är en film från klassen Blixten kom tvåa i.
Stor vikt läggs vid glad häst och snygga rörelser.

Har ni orkat läsa så här långt?
Då måste ni får veta resultaten också - För BLIXTEN VANN!!!! Han blev bästa unga herre och totalt tvåa på hela utställningen!!
Det vill säga att han slog hur många fina vuxna hingstar som helst. Ja, jag har nog inte fattat det än. Vår lilla skrutt har liksom växt upp och bara blivit sååå fin.

Se själva :

Jean Dark Silver Lining "Blixten"
Grand Champion Junior Stallions
Reserve Grand Champion AMHA

Tack Camilla Olsson för fina bilder

fredag 4 juli 2014

D-Valparna

Våra kinesbabysar har blivit tre veckor och vinglar så smått runt i valplådan. De är underbart söta och vi njuter alla av dem en stund varje dag. Vi har inte döpt dem än, men snart så. :-)

Mamma Minnie är stolt och världens bästa mamma, och myser med dem nästan hela tiden.
Idag har åttlingarna blivit fint fotade, och alldeles snart kan vi kanske ta ståbilder. Spännande.