Det fattas en fyrbent vän i vår hundflock. Mina ögon far över vovvarna, och stannar upp. Räknar igen, och får inte till det.
Hjärnan talar om för dem att det är så det är nu. Hallonbåten inte med oss längre, hon är där uppe.
Jag ser en ensam stjärna långt där borta. Är det där hon är nu? Eller är det hon som är stjärnan? Lilla Hallonbåt, hoppas du har det bra där i Nangijala.
TACK alla gulliga kända och okända som skrivit tröstande rader. Tänk vad alla vi människor älskar våra hundar. Det är fint att se.
Hej!
SvaraRaderaBeklagar verkligen det som hände med Hallonbåten men ni fick många fina år tillsammans med henne, tror hon haft det bästa av alla hundliv!
Har följt din blogg nu i flera år och tycker det är lika spännande att läsa för varje gång ett nytt inlägg tillkommit och jag hoppas en dag få köpa min första dobermann från just din kennel, något jag drömt om i flera år nu.
Anledningen att jag skriver är för att jag håller på med en skoluppgift där jag valt att skriva om bl.a. rasen dobermann. Och jag tänkte, eftersom att du fött upp och levt tillsammans med dobermann i flera år, om du kanske skulle vilja beskriva hur det är att leva med en dobermann, både positivt och negativt, även deras egenskaper och om du tycker rasen förändrats på något sätt.
Du behöver självklart inte men det vore riktigt kul!
Tack på förhand,
mvh Ida
Du kan maila mig ifall du hellre skulle vilja det! idanordwall@hotmail.com