Som hund.... och häst!

Ända sedan jag var sex år gammal har jag haft hund. Innan dess hade vi katt/marsvin/kanin/fiskar och allt annat jag kunde få fatt i. (Efter fyllda sex år också tror jag...)

Men så, strax efter att jag alltså fyllde sex kom min första hund. En bedårande, vacker och alldeles underbar (jag minns henne glasklart, blicken, minen och doften) sheltievalp som blev döpt till Sasha.
Efter Sasha har jag faktiskt glömt hur det är att leva utan en bästa fyrbent hundvän. Tack och lov :-)

Under åren som hundägare har jag förbryllats över hur fantastiska och finurliga hundar är.
Hur sällskapliga, kluriga, personliga, smarta och faktiskt nästan mänskliga, våra fyrbenta vänner är.
Under alla år sedan jag var sex år gammal och bodde i Oslo har jag haft förmånen att dela liv och vardag med minst en bästa-hund-vän.
Ja, det är klart. Jag har också förmånen att ha fantastiska, härliga och alltid-vid-min-sida vänner. Äkta, roliga och underbara människor.
Men detta inlägg handlar inte om människor, utan om våra vänner djuren.

Jag har förstås alltid tänkt att det är vi som har en relation med dem. Djuren alltså. Och såklart är jag medveten om att djuren har egna relationer. Inom sin art i alla fall.

Men ju mer jag lär mig, desto mer inser jag vad lite jag kan.

För dryga tre månader sedan utökades vår familj med ytterligare två medlemmar. Florida och Juliet. Två små Amerikanska Miniatyrhästar flyttade till Sverige och till Vita Huset. De hade inte haft någon närmare kontakt med hundar, och vi var alla lite oroliga över vad våra små nya underverk skulle tycka om att få flytta in på en hundkennel med tillhörande hundpensionat.
Vi hade förstås oroat oss i onödan.

De små utländska havremopparna tuggade obekymrat på sitt hö, traskade tryggt omkring i de nya hagarna, utforskade sina nya boxar i vårt lilla stall, och höjde inte på ett ögonlock över att bli utskällda vid staketet av en och annan pensionatshund som tyckte de såg konstiga ut.

Vi började ta med dem på hundpromenaderna och ganska snabbt blev hundarna och hästarna i Vita Huset väldigt vana vid varandra.
Och ganska snabbt började vi lägga märke till en sak.

Vår yngsta häst, Florida, ville gå tillsammans med vår dobermann, Tania, ute. Sprang hunden sprang Florida. Stannade Tania, ja då gjorde Florida samma sak. Sprängde vår glada dobermann fram över stock och sten, försökte bushästen sig på samma sak. Inte så kul när dottern satt i pulkan bakom… ! :-)

Och vi upptäckte att Florida blev vild av lycka när Tania följde med till hagen. Och mycket olycklig när vi promenerade med vår dobermann utan att ta med den lilla hästen.
Vi har många hundar i vår familj, men det är bara en som vunnit Floridas hjärta. Och för första gången i livet tycker äldsta dottern -som bara, bara älskar hästar, och mest Florida- att mammas dobermann kanske inte är så dumma! Hennes lilla häst är i alla fall hopplöst förtappad i en.

För mig är det intressant att se hur djuren skapar kontakt, och relationer med varandra.

Långt ifrån raser, kön och art.

Bästa vänner. Eller iallafall så tycker Florida det. Och leker Följa John :-)

Tjohooo!! Idag skall vi fotografera! 

Fast det där med att äta hästskit, det fattar jag bara inte...
Tänker Florida

Det är så KUUUUUUL när Tania är i hagen!!  :-)

Travkompisar

Mys

<3