Rastgården för katterna

Utanför vårt hus har vi en landsväg. På den vägen får man köra max 70 kilometer i timmen.
Någonstans har vägverket missat i sin kommunikation till bilisterna - alla verkar tro att hastigheten utanför vårt hus är MINST 70 kilometer i timmen. Och för att inte göra fel, trycker de -gammal som ung - gasen i botten, och bara susar förbi oss.

Autobahn á la Vita Huset 

Det är ganska irriterande, och jag kan känna att nerverna dallrar till lite när jag skall korsa vägen och mina småhundar fladdrar ner i diket av de förbipasserande bilarna. Eller när man får lätt tinnitus, efter att några motorcyklar vrÅÅÅÅÅÅLat förbi, och mina öron nästan krullat sig ända upp i pannloben, i ren förskräckelse av oljudet de utsatts för.

Detta med bilarna gör att vi inte känner oss sådär supersugna på att släppa ut våra katter på tomten.
Katterna själva vill hellre än gärna ut, och för att döva mitt dåliga samvete har vi byggt dem ett stort, vackert och luftigt katthägn på tomten.

Hathägnet

Vår hane Gandalf är den enda som gillar stora kattgården någorlunda..
Men ser han någon nära hägnet, skriker han också i högan sky, och vill ut....?? 

Det är utrustat med nättak, ett eget hus att vara i om regnet skulle slå till, klätterträd, gräsmatta och massor, massor med plats.

Det finns bara ett aber. Katterna avskyr platsen.
Jag tänkte att det snart skulle ändras, och vi har träget burit ut våra fyrbenta under fyra år, för att de skall få sol, gräs och frisk luft.
Så snart vi satt ned dem, stängt grinden och gått, har de gastat som fiskmåsar, hängt upp och ned i gallertaket och vrålat ut sin frustration över att bli förpassat till det värsta stället på Guds jord…?
Vi kan inte fatta och begripa varför de inte älskar stället, men det gör de alltså inte. Ingen, enda av våra jamare gillar katthägnet, och i dagsläget används det till valphage.

Det funkar i och för sig bra, men det irriterar mig att katterna inte kan vara ute, för det ser jag ju att de vill.
De hänger i fönstren, spanar vid dörren, och älskar att vara i uterummet, och titta på tjejerna när de är ute på tomten.

Ganska tidigt formades tanken om ett hägn i anslutning till huset i mitt huvud. Eftersom jag absolut inte kan snickra måste jag hitta någon som kan - husse:-)
Det tog några år av övertalning, men skam den som ger sig. Plötsligt en dag stod vårt nya katthägn på plats, och alla våra kissar har inspekterat det.
I våra ögon är det inte ens i närheten av det andra hägnet, men jag tror att katterna gillar möjligheten att själv få bestämma om de skall vara inne eller ute.

De är där nere så fort vädret tillåter, och det verkar vara poppis att de själva kan springa in och ut i huset och hägnet som de vill.

Tre av familjens kissekatter är ute och solar lite:-)