Jag har krystat hela natten....

Phu, jag är helt färdig.  Sådär matt och lycklig, som när man gjort ett jättejobb. Och det har jag ju.

Jag har krystat, peppat och klämt fram ungar ett helt dygn. Eller, ja. Det har jag ju inte, egentligen….. bara mentalt. Det riktiga jobbet har mammakatt gjort. Jag har mest stått bredvid, servat med mat, vatten, peptalk och kärlek. Men man blir trött av det med! :-))

Dagen har varit lång, eftermiddagen ännu längre, och natten har liksom inte tagit slut.

Natten är tyst, svart, sval och stilla. Ute skimrar stjärnorna, långt borta hoar en fågel, eller är det kanske en räv?
Hela Vita Huset sover, snarkar och myser i sina varma sängar.

Mjukt sveper radions Lugna favoriter in i varje vrå där katten och jag befinner oss i, och lindar in den magiska känslan som uppstår varje gång nytt liv på jorden begynner. Den här gången är det Tintin som föder, och hon arbetar, stretar och kämpar. Det är inte hennes första kull, så hon vet vad som händer, och vill mest sköta allt själv.
Men hon vill inte vara ensam, och helst vill hon titta rätt in i mina ögon varje gång hon får en värk. En varm hand på magen vill hon också absolut ha, och då förlossningen tar längre tid den här gången, än vad hennes övriga har gjort, har vi således jobbat ihop några timmar vid det här laget.

Fyra små fina ungar ligger avnavlade, nytvättade och fint fluffiga i den ulliga babypälsen, vid mammas tutte och diar för fullt.
Varje gång Tintin får en värk, böljar hennes mage upp och ner, och fyrlingarna följer mjukt med, envist fastsugna på respektive bröstvårta.

Klockan är halvfyra, och mina ögon börjar kännas rejält sega. Usch vad tid det tar, varför kan inte den där sista ungen, (eller är det kanske en moderkaka? ) bara komma nu?
Jag bestämmer mig för att ta en powernap, och bäddar på golvet med en tjock (nåja, såå tjocka är de inte, det kan jag garantera) wetbed och en kudde från soffan.
Klockan fyra kliver jag upp, ganska frisk ändå, med tanke på omständigheterna. Så peppar vi varandra, mest jag, Tintin spinner, matar och tvättar sina små, medan hon varvar sina göromål med att titta upp på mig och jama lite och så återgå till mammagöromålen. Klockan 05:00 glider han ut, den sista kattungen, och kullen är komplett! Då moderkakan strax därefter också dyker upp, kan jag städa hos den lilla familjen, mata den duktiga och trötta nyblivna mamman, kasta alla grisiga filtar i tvätt och sova själv.
Fantastiskt vad man uppskattar sin säng efter en slitnatt, även om man bara får ha huvudet på kudden en dryg timme! :-)

06:30 ringer klockan, och jag vaknar istället klockan 07:00. Jag som aldrigaldrig försover mig. Phu!

Efter en stressomorgon, frukost med barnen på stående fot, tandborstning under hot och en lättnadens suck när alla hann med skolbussen, dricker jag min morgonlatte medan jag smyger in och andas tyst, och tittar på de små. Tittar och suger in blicken av dem i minnet.

De sover.
De sover med truliga små magar, läppar formade som runt en spene och snabba, korta andetag.
Mamma katt blinkar mot ljuset och jamar god morgon.

Och en ny dag i Vita Huset börjar....