Äntligen hemma!

Ja, i natt landade vi sen kväll i Vita Huset. Äntligen. Både hundar och vi tvåbenta vecklade ut oss, sträckte på kropparna, och njöt av luften, och möjligheten att röra oss fritt. Borta bra, men hemma bäst. Och bästbästbäst att slippa sitta i den förhatliga bilen, och den sövande asfalten med vita streck som susar förbi i en tråkig grå massa.

Vi startade halvsex, lördag morgon med att åka till vackra Degerfors camping, där jag hade ett domaruppdrag.
Några timmar efter och med fina hundar och minnen på näthinnan, vände vi kosan, och åkte ned mot Danmark.

Vackra Värmland

Att beskriva hur man sitter bakom en ratt i ca hundra mil går knappast att göra med förskönande ord - det är helt enkelt hur trist som helst, och med träsmak därbak, trötta muskler och magen full av onyttigheter är det i alla fall kanon att ha sällskap av världens bästa kompis. Rekommenderas starkt:-)

Trollet i Jönköping, fotat i flygande fläng:-)

Väl framme på Jylland var vi runt 22:30 lördag kväll, rätt möra får jag nog säga. Hotellet var underbart, och kudden perfekt.

Dagen efter startade vi med att besöka Ellas utvalde hane. Från början hade vi stämt träff med en annan härlig kavaljer, men av olika anledningar kunde vi tvåbenta inte synka ihop det med skyddsläger, träning och personliga familjeskäl. Plan B kopplades in, och spännande blev det att äntligen få använda en hane jag tittat på ett par år, och faktiskt tänkt para med en av mina tidigare tikar, men inte fått till det.

Nu har han några år på nacken, och var stilfult grå om nosen, men man kunde se hur korrekt han var, och kraften, styrkan och den vackra hund han en gång varit lös fortfarande igenom.
Det för mig så viktiga temperamentet fanns också på plats; vänlig, balanserad, uppmärksam och social. Inget pip, gnäll, stissande eller studs och hopp. Jag är övertygad om att detta kommer att bli bra, och skall bara landa här hemma, innan den stiliga kavaljeren presenteras lite närmare.

Lördagseftermiddagen ägnades åt familjeanjelägenheter, så även söndagen, för att vid 11:tiden måndag förmiddag, stuva in packning, hundar och oss själva, och börja streta mot Stockholm.

Den förhatliga bron mellan Själland och Fyn. Lång, läskig och  okul.
Bilen skakar alltid av  blåst, och jag får tvångstankar om broar som går sönder,
och bilar i vattnet.
Men vi överlevde, den här gången med. Haha! 

Vi gjorde ett kort stopp i Helsingör för lunch (senmat får man säga, klockan var ju eftermiddag) och ett besök hos veterinären för avmaskning och stämplande av pass. Sköterskan flinade och tyckte det var kul att vi skulle avmaska mot rävbandmask - det har ni ju redan i Sverige, upplyste hon oss glatt om. Kanske bättre att avmaska när ni kommer till vårt land...? Haha, jättekul. Not.

Halvsex satte bilen hjulen på skånsk mark, och så var det bara att tuta och köra. Igen.

300 mil tur retur på dryga två dygn är inte mitt favoritgöra, men oj vad vi ser fram emot en förhoppningsvis, fin och lovande knippe dobermannvalpar! :-)
En närmare presentation kommer förstås inom kort på hemsidan.

Finaste Danmark, sol och våra glada hundtjejer:-)