Mors Dag - Elvlingarna

Ja, på självaste Mors dag kom de - Elvlingarna!
Phu, vi är så trötta! Ungarna på att födas, mammahund på att kämpa, och jag på att tvätta (Nio maskiner so far) rasta, peppa och oroa mig.

Nu tar vi kväll och så får vi uppdatera mera när vi piggat på oss.

Första Kärleken

Drömmen om en hund – 6 år 

Utanför matbutiken står han och röker en cigarett.
Drar långa bloss, knäpper lite med fingrarna så askan trillar av, och släntrar bort till stenmuren vid parkeringen och sätter sig i solen. Lite nonchalant betraktar han människorna så hastar förbi, de flesta i en båge runt honom, han ser ju sådär halvtuff ut så de kanske blir rädda?

Vad jag gör där vet jag inte, för hela världen har stannat.
Ibland gör den så, världen. Liksom stannar till och tar sats igen, och mitt i det där vakuumet hamnar jag.
Det är så märkligt, för även om det bara tar några sekunder, så känns det som timmar.

Jag har bara ögon för Hunden.
Den är helt svart och glänser som sammet i solen. Musklerna spelar under pälsen, och huvudet är ädelt som på en rashäst och när jag betraktar den närmare fastnar jag nästan i hennes ögon. Svarta, mandelformade, bottenlösa, kloka och modiga.
Hunden ser hela tiden troget på sin ägare, och det syns hur de två har en ordlös kommunikation med varandra.
Om andra hundar som går förbi dem. Om pinnen hussen sparkar till, om att inte dra i kopplet och om saker jag inte kan tyda.

De är ett, och ingen annan stör deras kommunikation.
Jag tittar och tittar, och kan inte sluta.

Han märker det och släntrar fram till mig – Du, gillar du hundar eller har du bara käkat glosylta?

Jag tittar tillbaka, försöker dra åt mig ögonen, men det går fortfarande inte. Möter hans blick och svarar allvarligt;

-          Din hund är det finaste jag har sett! Hon är som en varelse, inte en hund! Får jag klappa henne?

-          Haha, vicken rolig unge du är! Är du inte rädd? Han fimpar cigaretten, knäpper med fingrarna –Plats!

Hunden lägger sig och ser uppmärksamt på honom medan han kastar cigaretten i papperskorgen bredvid mig.
-Kom hit, kommenderar han sedan, och frågar om jag vill röra tiken.

Det vill jag, och jag glömmer nästan att andas när hundens vackra huvud, rygg och kropp är under mina händer. De smeker andäktigt.

Pälsen är mjuk och hård på samma gång, musklerna spelar i mina händer, och jag bestämmer mig i ett nafs för att det här är framtiden!

             - Din hund är fantastisk! Du måste vara så lycklig som har en sådan underbar hund! utbrister jag, och killen skrattar när jag säger att jag också ska ha en sådan hund. En exakt likadan.

-          - Jaja, du får allt skynda dig att växa först då. En dobbelman är inget för snorvalpar!

Han flinar snett, tänder en ny cigarett och ropar med sig hunden.
Helt i onödan egentligen, den lacksvarta tiken har ändå bara ögon för sin husse. Hon viftar på sin lilla svansknopp och travar elegant och kraftfullt med honom när han hoppar på sin cykel och försvinner bort från affären.

Jag sitter kvar och känner på känslan av att ha blivit tagen med storm för första gången i mitt liv 💗

Uppdateringar löpande i inlägget - PIP!

Från ett litet hål

hörs ett avgrundsvrål

Någon bankar, stampar, bockar

utanför glaset står jag och hoppar

Pressar, pickar sönder och vill ut 

Nu är boendet i ägget SLUT

Hen är inte större än min tumme

Gör en resa in i vardagsrummet

Ett vrål i ett hål från nån som vill ut 

Förvandlas på vägen och landar till slut 

I mitt öra i form av ett pip 

En våt liten kycklingperson som känns väldigt V.I.P 💪

TIS 13 April - Dygn 21 i maskinen 

Kl 06.55


Kl 08.15



Kl 9.36

Det verkar ta tid, så jag lämnar huset för en hundpromenad.
En kvart senare är första ungen ute. TYYYYYPISKT !!!!!! (Tack Sofia för bilder och film!)


Kl 10, 15


10, 30 Vickan upptäcker att det finns en dunboll på andra sidan glaset.
- WOW!!


Kl 14, 15
Piper, och funderar kring livet utanför ägget?
I en maskin?
Jag känner mig som ett monster som inte har en mamma till den lille. 😔

Det är sprickor i ytterligare två ägg, dock inga av ICA äggen.

Fortsättning följer....


Kl 15.03
Nummer två kläcks, jag har varit hemma, och hunnit gå ut med valparna. Håhåjaja.
Dottern rapporterar :)


Kl 17
Jag tittar in för sjuhundraförtioelfte gången och Ettan och Tvåan sover på sina små näsor. Det verkar ruskigt jobbigt att födas när man är en kyckling och måste göra allt arbete själv...?
Iallafall - de sover som små stockar.
Däremellan pipskriker de, försöker bli av med äggskalen som sitter fast på deras kroppar och så känns det som om de försöker få kontakt med oss på andra sidan glaset.

Jag hoppas att hönsmamma ut i hönshuset får sina ägg kläckta och ungar snart så Ettan och Tvåan kan få komma ut till sin hönsmamma de också.
Plötsligt vet jag inte om jag vill fortsätta experimentet "Halva kullen inne, halva kullen hos mamma, vilka blir olikheterna i temperamentet grejen"

Jag tycker mammor och barn hör ihop.

Sen händer det som så att det blir två små "hack" i två ägg. Vi väntar och väntar, tittar på film, jobbar lite, städar och så är kvällen sen.
Vi ger upp.
Äggen är defekta.
Tomma.
Varför åt vi dem inte bara. Ägg till spillo säger mannen. Tja?

Så tar jag min dåliga gå och lägga mig kontroll och styr kosan mot sovrummet. Ska bara säga titta godnatt på kycklingbarnen - OCH SE!
Trean kläcks!! Livesändning på Facebook blev det, titta om du vill :)


Kl 00:10 ca föds Trean.

Och kl 00 kommer syrranbrorsan som ser svart ut bland sina tre gulaktiga syskon. Spännande!



Det kliar svårt i hela mig, jag VILL öppna maskinen och ge de små mat, vatten, mjukt att ligga på och klappa dem försiktigt.
Istället tittar jag tillbaka när Ettan och Tvåan kommer fram till fönstret varenda gång vi tittar in på dem.
Stackars småbarn! Bo i en trång kuvös.

Håhåjaja, fyra ungar i maskinen, katterna är så nyfikna så jag undrar om de alls kommer att sova i natt? Time will tell.

Gnatt alla!

Kl Midnatt. Hannah följer noga med i allt som händer. 

ONS 15 April Dygn 22 i maskinen 


kl 06,30

Kliver jag upp och stirrar in på de små som stirrar tillbaka.
Knackar jag på plastburken de bor i vaknar de direkt och kommer mot ljudet. Ser de mig kommer de och tittar ut, pockar på uppmärksamhet och jag känner mig som en skurk som har dem alla fyra bakom plast och bom.

Jag säger till dottern att hon kan flytta dem till en gammal undulatbur under eftermiddagen,när jag inte är hemma, och sen dräller bilderna på sötnötterna in;



Kvartetten Dunbollar vill sitta i handen, bli klappade, ompysslade och gärna äta fågelmat, kokt ägg och dricka vatten.



De är trötta och somnar direkt man håller i dem.


Kl 17:50
För övrigt glor vi vidare på äggen som är kvar - två av våra egna, och sex ICA ägg.
Faktum är att det piper där inne, och mer är på G!!

Nu tar vi en hundpromenad - Fortsättning följer!

Corona tider är andra tider

På vårt pensionat är det gapande tomt... Boxarna som vanligtvis är fulla med polishundar, gamla damhundar, kvicka kompishundar och vanliga familjehundar, är alldeles ensamma och tysta.
Hela Vita Huset är alldeles stilla.

Inga inackorderingshundar ger hals, inga fyrbenta som ylar och inte ett endaste ynka skall hörs upp i vårt hus.
Om natten är det svårt att sova - det har aldrig varit så tyst som nu.

I vanliga fall jobbar jag som en tok, långa dagar, telefon-mail-in och ut med hundar- städa och planera hur jag ska få till möten, egna hundar, handla mat, laga mat, familjen, para hundar, städa hos kattungar och då och då resa någonstans och döma fina hundar.
24 timmar känns för lite!

Så kom Coronan. Och världen stannade.

Oro över sjukdom, oro över våra jobb, ekonomin och framtiden grävde sig en stor plats i vårt hus och hos oss själva och vi började planera för hur vi skulle städa, plantera blommor, renovera huset, resa sen, tävla sen och allt vi egentligen bara skulle göra sedan.
Sedan.

Man kan inte renovera när man inte har jobb. Ändå måste man fylla livet med saker för att må bra. Må-bra saker.

Jag har förstått att de flesta runt mig har må-bra saker. Jag läser på sociala medier om de mest kreativa, fantasirika och spännande saker folk hittar på!
De leker ordlekar, klura-ut-saker-lekar, online hundutställningar, och författare läser högt av sina alster.

Folk samlas på forum och utbyter frågor, svar, erfarenheter och en hel del elakheter.
Människan är spännande, och nog tycker jag att situationen inte är speciellt angenäm, men vi är i den, och det är som det är.

Jag själv använder tiden till att sköta om husets småbarn, kattungar, hundvalpar och låååånga, underbara skogspromenader med våra fyrbenta.
Och, till husses förtvivlan har jag utvecklat intresset för våra tvåbenta - HÖNSEN!

I julklapp fick jag en äggkläckningsmaskin, och i den har dottern och jag placerat 12 ägg, 6 från våra egna höns, och 6 köpeägg från ICA.
De lade vi in den 24 mars, och där skulle de ligga i exakt gradantal, exakt luftfuktighet och exakt allt vad nu ägg ska ha exakt för att kläckas till små nya världsmedborgarhöns.

Varje dag vänder och vrider maskinen på äggen, så där som de tydligen måste vändas på för att må bra, och dottern och jag fyller på vatten så att de kommande kycklingarna inte får det för torrt.
Där emellan försöker vi få hussen i huset att inse det fantastiska med höns, en ganska dödfödd uppgift.
Mannen tvärvägrar älska hönsen som vi gör! 😎

Imorgon har det gått 21 dagar och vi är sjukt nyfikna på vad som kommer att hända....!

* Kommer vi att få 12 kycklingar?
* Kommer de köpta ICA äggen kläckas alls egentligen?
* Kommer våra egna ägg funka, tänk om tuppen faktiskt inte "fått till det"?
* Om äggen i maskinen kläcks, blir kycklingarna som kommer likadana som sina syskon ute i hönshuset?
Mamma Gråis ligger och ruvar, och kommande barn är ju helsyskon med de 6 äggen vi fått från våra höns....

Hm....
Fortsättning följer -

Julklappen - ÄGGKLÄCKNINGSMASKINEN tas i bruk mars.
Det är mildare ute än vanligt, ev kycklingar borde kunna må bra ändå, de är corona, vi vill ha något kul att göra, och Gråis ligger på ägg samtidigt, så vi har en eventuell mamma till eventuella barn?
Vi KÖÖÖÖÖÖR! 

Jag plockar ut de finaste äggen (innehållet är väl egentligen det viktigaste, men ändå....)
Och dottern köper 6 ägg på ICA. 

Våra egna ägg och köpeäggen. Man ser tydlig skillnad. 

24 mars.
Vi hittar en central plats i vardagsrummet till maskinen, husse blir galen, men vi vill ju se den hela tiden.
Att den surrar irriterande bryr vi oss inte om. Det är ju ändå bara tre veckor vi ska lyssna på eländet..... 

Äggen är installerade, vi fyller på vatten, startar värmen och skriver in i almanackan och ber mobilen pipa den 11e april,
då ska äggen ut ur sina hållare.  

Maskinen har små tittainhål med glas, som flygplansformade fönster, och vi stannar tusen gånger om dagen framför dem, glor länge och nogsamt och följer äggens alla ickerörleser och försöker fantisera ihop att vi nog sett eller hört något från kycklingarna där inne.
Men sanningen är att vi inte hört ett endaste pip. Lever de ens där bakom fönstren? Hallååååå!  

Parallelläggen ligger ute i hönshuset, i ett rede mamma Gråis valt ut.
Där ruvar hon envist, introvert och med sur min. Vill man titta går det bra, men hon hackar en hårt i handen.
Jag kan inte hålla mig, och lyfter försiktigt på fru surhöna varje dag, och som tack för titten får hon godsaker från köket i huset. Majs, makaroner, kokt ris, melon och kokt potatis är favoriterna. 

11 April! Jag fyller år och äggen ska ut från hållarna och läggas på ett platsgolv - de små blivande kycklingarna måste kunna sitta ordentligt ifall de föds, förlåt, kläcks.
Twiggy är intresserad med, hon gillar ägg och vill hemskt gärna smaka. 

Så. De är på plats. 

12 april, inget har hänt. Kanske har vi blivit mer rundögda av allt stirrande? Äggen stirrar tyst tillbaka. Husse tror att vi blivit lurade. - Varför gjorde vi inte bara pannkakssmet av alla ägg?
Han skrattar och smygtittar på de blivande kycklingarna när vi inte ser. 

13 april. Maskinen visar 37.2 grader. Konstant.
Jag vill inte sova.... snart är det dygn 21...!!! 

Som sagt var - fortsättning följer !!

Mitt busiga barnbarn

Sobers Dawson 7.5 månader
e. Sobers Pompilius u. Sobers Rosalinda 

En del har barnbarn, jag med.
En del har busiga barnbarn - jag med.
En del har tvåbenta barnbarn, inte jag.

Mitt barnbarn kommer från Italien och jag ville inte alls ha honom. Jag tänkte att jag inte skulle orka, att han skulle vara full av bus, hitte-på-grejer och spring i benen.
Dessutom var han en han.
Jag passar bäst som mormor till en hon. Jag vill inte ha hanhundar.... !

Men som alla säkert vet får man liksom inte välja eller bestämma själv kring kring det här när ens barn får egna barn - eller köper sig en hund.

Och så gick det som det gick, speciellt när dottern blev av med lägenheten några få veckor innan dottersonen-hunden dök upp för att bo i familjen.
I mitt hus.
I hans hus tyckte han.

Ursöt och UR-JEFLA-JOBBIG flyttade han in, och sedan juletider har jag mest försökt hålla mig vid liv. Och det har inte alltid varit lätt.
Vintungen själv är himla full av liv - och det värsta är att han är en uppviglare, han har givetvis LÄRT greyhoundungen ALLT han kan, och jag kan berätta att det är ganska mycket.

Whippetbarnbarnet har jagat höns, sprungit velodrom i nya skinnsoffan (tusen gånger per dag) vandrat miljontals mil på parketten, bitit sönder mina innetofflor och utetofflor, husses ALLA glasögon, viktiga plastmojänger man måste ha i en familj, kattleksakerna, köksattiraljerna och fjärrkontrollerna.
Han har grävt gropar i gräsmattan, försökt para dobermannen och stulit mat från köksbänken. Han har sprungit fram och tillbaka, tillbaka och fram, och upp och ner på parketten igen, sådär liksom V.Ä.G.R.A.T sova, tills dottern fått koppla fast honom i vardagsrumsbordet under mina dödshot - jag slår ihjäl honom! På riktigt!

Inte särskilt mormoderligt, nä, men han lever fortfarande. Han är bästis med katterna, har blivit ett med greyhounden och stulit dotterns hjärta.
Och ja, förstås har han charmat in sig hos mig med.

Det är svårt att inte älska en tillitsfull, orädd och alltid glad liten whippetperson - och när jag tänker efter tror jag inte det går.
Att inte älska alltså.

Så alldeles lagom tills dottern fått nyckel till sitt nya hus och ska flytta har jag kommit på att jag blir varm i magen av lycka över whippetligisten.
Den lilla Vintungen som passar så bra i vår familj!

Han är ju alldeles perfekt att vara mormor till - bra val Linn - Issun är en TOPPENUNGE! 💗😊

Stort TACK Bitte och Pieri för ännu en Sober Varelse, han är alldeles perfekt!

"Issun" 

Bästisarna. Vintungarna.
Alltid på G 

Hannah är den bästa att sova med - Alltid 💜

Celia och Issun, 4-5 månader och fulla av liv 

Vila lite innan nästa grej.... 

Dryga sju månader och såååå fin!
 = Stolt Mormor

MultiCH Sobers Ingrid
 - En stor anledning till att våra blickar föll på Sobers D-kull. 

Kennelklubben - Kommitté - Kompis

                                                                            Patrik och jag utanför SKK idag

                                 Knappast ett scenario vi kunnat tänkt oss där på filten med våra dobbisar 1985 😊    

En gång för länge sedan, innan jag hade körkort och bil, åkte jag på en hundutställning för att ställa ut min allra första dobermann.

Jag åkte kommunalt, och jag kan säga att det tog lång tid att ta sig till Uppsala med hund, packning och nervositet över vad dagen hade att ge. 

Min tik, som var dryga året, hade nyklippta klor, badad kropp och nytt halsband, låg bredvid mig på filten jag just brett ut på gräsmattan för oss båda att ha medan vi väntade på vår tur. 

Solen sken, jag hade tränat som en tok på att visa hund, klurat på vilken sida man satte nummerlappen och bytt skor säkert hundra gånger.
Livet kändes ganska bra där 

jag satt med hunden tills någon slängde sig ner och hälsade med hög röst och en glad min.

-       - Tja! Vi känner inte varann, men jag tänkte vi kunde bli kompisar? Vi är ju unga båda två, och har samma ras, till och med samma färg på dem ju!

Han räcker fram en näve, skakar min hand och skrattar brett.
Jag känner mig lite blyg, han inkräktar på min filt, hunden och jag sitter ju där och bondar och bygger revir och så kommer de här killarna…. Och stör?

Till slut släpper han min hand, men pratar oförtrutet vidare, klappar på min hund och teaterviskar att han kollat in alla och de är lastgamla allihop – minst 30 pannor och ännu mer, vi ÄR DE ENDA UNGA – lika bra att vi blir kompisar direkt!

    - Jo, men vi kanske kan bli vänner, jag nickar och betraktar den unge mannen och känner att han också är en del äldre, typ 20, och så känner jag mig barnsligt liten när jag tänker efter. Men han borde vara någorlunda trevlig, han har ju en fin brun dobermannhane, så helt fel att lära känna killen är det nog inte. 

Och så gör vi det. Lär känna varandra alltså. 

Vi fortsätter med dobermann, utvecklar våra hundintressen hamnar isär, och möts igen när jag får den unge mannen i fråga som handledare när jag gör min praktik på ett större djursjukhus i Stockholm. 

På den tiden är jag lite modigare, och tjejkompisen och jag tycker killarna är så allvarliga så vi bestämmer oss för att måla vår handledares hunds klor. 

Sagt och gjort, jag som är en riktig doer får det gjort snabbt, och så står dobermannhanen där med 18 kritvita tippex-klor och vi håller på att garva ihjäl oss av skratt. 

Herr handledare fnissar inte, utan straffar oss elever med 14 dagar på isoleringsavdelningen där vi får begrunda våra synder och tvätta bajs från magsjuka vovvar. 

Vi torkar och torkar och jag lär mig läxan att aldrig måla klorna på en snubbes hund. I alla fall inte om han är över dig i hierarkin…. Det kan lätt bli något man ångrar! 😊

Åren gå vidare och plötsligt har vi familj, barn, mera hundar och så utbildar vi oss till domare. Hundar är KUL! 

Vi blir äldre, tröttare, får större barn, känner fortfarande varandra och älskar hundar lika mycket. 

Fortfarande har vi många tankar och ideér, vi gillar hundar och vi upptäcker att vi har många gemensamma åsikter om vår organisation – Svenska Kennelklubben. 

Vi gillar att tillhöra en organisation som värnar hundar och tillåter människor att växa. 

Ett organ som kan hund och som försöker se till hundarnas bästa. 

Vi är stolta att tillsammans med nästan 400 tusen andra vara medlem i en av Sveriges största organisationer, och såklart få ta del i favoritämnet HUND! 

Idag har Patrik, jag och några fler väldigt engagerade haft vårt första möte i Kommittén för Uppfödarsamverkan, KUS. 

En kommitté inom SKK där vi fått i uppgift att stödja uppfödarna i arbetet för en god hundavel, och försöka bygga broar, stärka kommunikationen mellan uppfödare och organisation, och hjälpa oss alla att känna sig som en del i det vi faktiskt är just en del av. 

Det känns utmanande, roligt och förstås, ansvarsfullt.
Och galet spännande att få lägga största vikten vid det roligaste av allt – att jobba för uppfödarrollen! 

Jag hoppas vi kan bidra med något bra, vår stora organisation är fantastisk på många vis, givetvis kan den förbättras och det kan den med hjälp av dig och mig och alla andra. 

Vill du läsa mer om vår – din – kommitté och kanske andra kommittéer inom SKK? KLICKA HÄR              

Det här med Hundmat

Lite bakgrund

Min första hund kom till familjen när jag var barn. Hon åt människomat och lite ditt och datt. Det gick utmärkt och var ganska enkelt – hon var en liten sheltie.
Hos farmor och farfar fanns King, en harlekin grand danois på hur många kilo som helst. Min farmor stod timmar i sitt danska lantkök och bredde rågbrödsmackor till honom, om jag inte missminner mig fick han 19 stycken med smör och leverpastej till frukost och samma lika, fast med ost och skinka, till middag.
Farmor hade nog varit glad om hon hade haft tillgång till torrfoder.

Som tonåring började jag arbeta i en av Stockholms största djuraffärer, och vartefter åren gick fick jag min egen zoobutik, samtidigt som jag fastnade i hunduppfödningens grepp – jag startade en kennel 1987.

Parallellt med det jag gjorde arbetade husse i familjen som chef på några av de större hundmatsföretagen, och jag fick följa med utomlands och se hur maten tillverkades, höra hur tänket gick, och lyssna till en aldrig sinande ström föreläsningar och egentligen bara massa, massa om just djurfoder.

Idag har det i runda slängar fötts ett tusental hundar och katter hos oss, och med mitt arbete under 20 år som ”hundpensionats-tant” har jag mött så galet många hundar, ägare, åsikter, matrutiner och magar att jag tänker att jag faktiskt har lite åsikter som vilar på erfarenhet. 

Min tanke om hund och kattmat 
Jag tror att alla foder i grunden är bra. De fungerar olika på olika hundar, men inga foder i vårt land idag är skadliga eller dåliga.
Många människor har starka åsikter om hundmat, och debatten rasar vad gäller motpolerna torrfoder versus färskfoder.

För mig är det viktigt att våra djur tycker om maten de får. De måste vilja äta den, annars blir det besvärligt, särskilt om vi reser, ska tävla, och hunden/katten måste vara i toppform.
Samma sak om det är en blivande mamma – hon behöver all näring till sina bebisar, men också till sin egen kropp som jag vill ska komma snabbt i form efter småbarnstiden.

Egentligen tror jag att alla foder är bra, men de fungerar olika på olika djur.
Det gäller att hitta det fodret man trivs med, oavsett vad andra säger och tycker, och så kör man på det.

Torrfoder versus färskfoder 

Hos oss ger vi färskfoder som en smakretare, som utfyllnad eller ibland till väldigt kräsna hundar. I alla lägen föredrar jag torrfodren, som funnit så mycket längre på marknaden, och där studierna och kunskapen kring innehållet och hur hundarna växer på det har dokumenterats så mycket längre.

Jag skulle aldrig ge våra djur BARF (Bones and rawfood), på grund av mina egna personliga rädslor för smittor, men också för att ben skulle kunna hamna fel.

En intressant artikel om Rå och färskfoder, finns att läsa hos Statens Veterinärmedicinska Anstalt - KLICKA HÄR

Våra raser

De fyrbenta hos kennel Jean Dark består av olika raser som har olika behov.

·       * Dobermann 

Är en aktiv ras som inte så lätt blir tjock. Tvärtom, de kan ofta vara svårt att få hull på. Speciellt unga hundar som äter massor, och ändå lätt ser ”slaniga” ut. Enligt min erfarenhet behöver de ett fett foder som är smakligt och snällt mot magen – många dobermann är känsliga och de kan reagera på den stora mängd de behöver få i sig genom att bli lösa i magarna.

·      * Greyhound 

Är en stor, snabbt växande ras som ofta är kräsna, väldigt känsliga i magarna och också de behöver ett vakande öga över sig, speciellt när de växer.

·      * Chinese crested dog 

Sunda och generellt lätta små hundar som mår bra på det mesta i hundmatsväg. De gillar allt och växer lätt alldeles rätt.
Päls och hud vill dock ha bra mat, som de flesta hundar.

  * Siames och Sphynxkatter

·    

Katterna får vara med på ett hörn också – och det kan vara bra att veta att katten inte alls är en mindre modell hund.
En katt är en helt annan art än hund, de är helt enkelt olika djur, med helt olika behov och inte lika hundar alls vad gäller utfodringen.

Båda de kattraser vi valt att leva med är aktiva, sociala och har ett stort behov av ett foder med hög fetthalt.
Det måste ha en hög smaklighet, det ska alltså vara gott, annars vill våra kräsna jamare hellre ha något annat.

Spannmålsfritt, glutenfritt, blablabla-fritt

För mig ska ett bra foder innehålla så mycket naturliga råvaror som möjligt. Jag gillar att fodret har funnits ett tag, att företaget är relativt stort och jag har alltid i minnet att det är mina djur som ska äta maten – inte jag.
Det vill säga att det är köttätare som ska tillgodogöra sig maten, och att våra kroppar är olika. En hund är en hund. En katt är en katt. Och en människa är en människa

Många frågar vad vi ger våra hundar och varför.

Jag har mer och mer börjat tänka på vad jag äter och hur de djur som jag äter har haft det. Jag kommer aldrig kunna bli vegetarian – för mig är en bit vällagad kött bland det bästa som finns.

Däremot kan jag tänka på hur djuret som blir min köttbit har haft det. Hur kon som levererar min mjölk har det och hur hönan som jag får ägg (och kött) ifrån egentligen mår?
När jag börjar reflektera över det här skäms jag över hur jag tänkt (eller inte) förut, och jag mår riktigt illa när jag funderar över hur vi människor faktiskt behandlar djuren som vi äter, både medan de lever, men också när de ska slaktas.
Varför är vi så grymma?
Varför struntar vi i detta som konsumenter? 

Och så har jag hamnat i vilka enorma mängder djurmat jag konsumerar – eller mina djur konsumerar. Tanken har växt i mig, jag vill faktiskt inte att mina djur ska vara en del i orsaken till att andra djur måste lida.
Jag vill ge så bra mat som möjligt och jag vill att djur runt mig ska lida så lite som möjligt.

Brit Hund och Kattmat
På kennel Jean Dark ger vi Brit hund och kattmat. Brit är ett familjeägt företag sedan 1994. 

Jag gillar deras tanke att använda färskt kött i tillverkningen. Att kött och fisk är huvudingrediensen och ligger på 40-75%.
Och jätteviktigt – man använder sig av djur från certifierade gårdar, och helst närproducerat. Jag har dessutom valt att ge mina hundar mat med hjort och vildsvin, djur som är frigående, och några av hundarna får fisk. Jag själv skulle ALDRIG få för mig att köpa kött från de stackars danska grisarna, eller konsumera svin överhuvudtaget från utlandet - det är svenskt som gäller, och jag vill vara säker på sådant vad jag än köper egentligen.
Jag äter kött och mejeriprodukter med eco stämpel – jag vill att mina katter och hundar också gör det.

Tänket att naturen erbjuder en mängd hälsobefrämjande råvaror passar mig, och det känns bra att veta att Brits produkter aldrig innehåller konstgjorda konserveringsmedel eller färgämnen. Inte heller används konstgjorda smaktillsatser.

Jag vet också att företaget har en kontinuerlig kontroll av leverantörerna så att de följer riktlinjerna som innebär att de till exempel inte får använda antibiotika i tillväxtsyfte och att de ska svara för en god djurhållning.

Kort och gott, jag kommer nog alltid att gilla kött. Jag kommer nog alltid ge mina hundar och katter ett foder som har en hög kötthalt.

Och jag kommer alltid vilja att djur runt mig ska ha det så bra som möjligt under sina år på jorden. 



Vad ska jag ge mitt djur?


Debatten rasar, många föredrar, avskyr, älskar, propagerar och vill påverka. 

Själv tänker jag att bästa rådet kring hund och kattmat är:
Testa dig fram till vilket foder som är bra för just ditt djur. Känner du dig nöjd? Är din hund eller katt fin, välmående och stark?
Fortsätt mata med det du gör då, och glöm inte att frisk luft, sol, motion och många skratt varje dag, kombinerat med bra mat gör susen för ett härligt liv! 

Och ett ps
Spännande hundgodis hos Brit är bland annat serien med insekter som våra hundar bara Älskar. Vid första anblick ganska läskig tanke, men något som börjar bli stort också inom humansidan. 

Jag minns att när vi var i Thailand så serverades larver och insekter till sugna tvåbenta på marknanden i Khao Lak.
Proteinrikt, lättåtkomligt och tydligen framtiden i matväg. Jag är inte mogen för egen del.... 

Läs om det KLICKA HÄR
Läs mer om Brits godis serie  KLICKA HÄR 

Jag gjorde stora ögon när jag förstod att det inte precis var chips de stod och sålde,
utan larver, maskar och annat smått och ...."gott".
Inget jag kände mig mogen att testa, men kanske faktiskt något för mina hundar.

Hm.... 😊

Tack Bosse Edoff och Anders för tankar och råd när jag funderar över saker!
Och tack Linn, Felica och Bitte för bilder och teckningar!