Corona tider är andra tider

På vårt pensionat är det gapande tomt... Boxarna som vanligtvis är fulla med polishundar, gamla damhundar, kvicka kompishundar och vanliga familjehundar, är alldeles ensamma och tysta.
Hela Vita Huset är alldeles stilla.

Inga inackorderingshundar ger hals, inga fyrbenta som ylar och inte ett endaste ynka skall hörs upp i vårt hus.
Om natten är det svårt att sova - det har aldrig varit så tyst som nu.

I vanliga fall jobbar jag som en tok, långa dagar, telefon-mail-in och ut med hundar- städa och planera hur jag ska få till möten, egna hundar, handla mat, laga mat, familjen, para hundar, städa hos kattungar och då och då resa någonstans och döma fina hundar.
24 timmar känns för lite!

Så kom Coronan. Och världen stannade.

Oro över sjukdom, oro över våra jobb, ekonomin och framtiden grävde sig en stor plats i vårt hus och hos oss själva och vi började planera för hur vi skulle städa, plantera blommor, renovera huset, resa sen, tävla sen och allt vi egentligen bara skulle göra sedan.
Sedan.

Man kan inte renovera när man inte har jobb. Ändå måste man fylla livet med saker för att må bra. Må-bra saker.

Jag har förstått att de flesta runt mig har må-bra saker. Jag läser på sociala medier om de mest kreativa, fantasirika och spännande saker folk hittar på!
De leker ordlekar, klura-ut-saker-lekar, online hundutställningar, och författare läser högt av sina alster.

Folk samlas på forum och utbyter frågor, svar, erfarenheter och en hel del elakheter.
Människan är spännande, och nog tycker jag att situationen inte är speciellt angenäm, men vi är i den, och det är som det är.

Jag själv använder tiden till att sköta om husets småbarn, kattungar, hundvalpar och låååånga, underbara skogspromenader med våra fyrbenta.
Och, till husses förtvivlan har jag utvecklat intresset för våra tvåbenta - HÖNSEN!

I julklapp fick jag en äggkläckningsmaskin, och i den har dottern och jag placerat 12 ägg, 6 från våra egna höns, och 6 köpeägg från ICA.
De lade vi in den 24 mars, och där skulle de ligga i exakt gradantal, exakt luftfuktighet och exakt allt vad nu ägg ska ha exakt för att kläckas till små nya världsmedborgarhöns.

Varje dag vänder och vrider maskinen på äggen, så där som de tydligen måste vändas på för att må bra, och dottern och jag fyller på vatten så att de kommande kycklingarna inte får det för torrt.
Där emellan försöker vi få hussen i huset att inse det fantastiska med höns, en ganska dödfödd uppgift.
Mannen tvärvägrar älska hönsen som vi gör! 😎

Imorgon har det gått 21 dagar och vi är sjukt nyfikna på vad som kommer att hända....!

* Kommer vi att få 12 kycklingar?
* Kommer de köpta ICA äggen kläckas alls egentligen?
* Kommer våra egna ägg funka, tänk om tuppen faktiskt inte "fått till det"?
* Om äggen i maskinen kläcks, blir kycklingarna som kommer likadana som sina syskon ute i hönshuset?
Mamma Gråis ligger och ruvar, och kommande barn är ju helsyskon med de 6 äggen vi fått från våra höns....

Hm....
Fortsättning följer -

Julklappen - ÄGGKLÄCKNINGSMASKINEN tas i bruk mars.
Det är mildare ute än vanligt, ev kycklingar borde kunna må bra ändå, de är corona, vi vill ha något kul att göra, och Gråis ligger på ägg samtidigt, så vi har en eventuell mamma till eventuella barn?
Vi KÖÖÖÖÖÖR! 

Jag plockar ut de finaste äggen (innehållet är väl egentligen det viktigaste, men ändå....)
Och dottern köper 6 ägg på ICA. 

Våra egna ägg och köpeäggen. Man ser tydlig skillnad. 

24 mars.
Vi hittar en central plats i vardagsrummet till maskinen, husse blir galen, men vi vill ju se den hela tiden.
Att den surrar irriterande bryr vi oss inte om. Det är ju ändå bara tre veckor vi ska lyssna på eländet..... 

Äggen är installerade, vi fyller på vatten, startar värmen och skriver in i almanackan och ber mobilen pipa den 11e april,
då ska äggen ut ur sina hållare.  

Maskinen har små tittainhål med glas, som flygplansformade fönster, och vi stannar tusen gånger om dagen framför dem, glor länge och nogsamt och följer äggens alla ickerörleser och försöker fantisera ihop att vi nog sett eller hört något från kycklingarna där inne.
Men sanningen är att vi inte hört ett endaste pip. Lever de ens där bakom fönstren? Hallååååå!  

Parallelläggen ligger ute i hönshuset, i ett rede mamma Gråis valt ut.
Där ruvar hon envist, introvert och med sur min. Vill man titta går det bra, men hon hackar en hårt i handen.
Jag kan inte hålla mig, och lyfter försiktigt på fru surhöna varje dag, och som tack för titten får hon godsaker från köket i huset. Majs, makaroner, kokt ris, melon och kokt potatis är favoriterna. 

11 April! Jag fyller år och äggen ska ut från hållarna och läggas på ett platsgolv - de små blivande kycklingarna måste kunna sitta ordentligt ifall de föds, förlåt, kläcks.
Twiggy är intresserad med, hon gillar ägg och vill hemskt gärna smaka. 

Så. De är på plats. 

12 april, inget har hänt. Kanske har vi blivit mer rundögda av allt stirrande? Äggen stirrar tyst tillbaka. Husse tror att vi blivit lurade. - Varför gjorde vi inte bara pannkakssmet av alla ägg?
Han skrattar och smygtittar på de blivande kycklingarna när vi inte ser. 

13 april. Maskinen visar 37.2 grader. Konstant.
Jag vill inte sova.... snart är det dygn 21...!!! 

Som sagt var - fortsättning följer !!