Första Kärleken

Drömmen om en hund – 6 år 

Utanför matbutiken står han och röker en cigarett.
Drar långa bloss, knäpper lite med fingrarna så askan trillar av, och släntrar bort till stenmuren vid parkeringen och sätter sig i solen. Lite nonchalant betraktar han människorna så hastar förbi, de flesta i en båge runt honom, han ser ju sådär halvtuff ut så de kanske blir rädda?

Vad jag gör där vet jag inte, för hela världen har stannat.
Ibland gör den så, världen. Liksom stannar till och tar sats igen, och mitt i det där vakuumet hamnar jag.
Det är så märkligt, för även om det bara tar några sekunder, så känns det som timmar.

Jag har bara ögon för Hunden.
Den är helt svart och glänser som sammet i solen. Musklerna spelar under pälsen, och huvudet är ädelt som på en rashäst och när jag betraktar den närmare fastnar jag nästan i hennes ögon. Svarta, mandelformade, bottenlösa, kloka och modiga.
Hunden ser hela tiden troget på sin ägare, och det syns hur de två har en ordlös kommunikation med varandra.
Om andra hundar som går förbi dem. Om pinnen hussen sparkar till, om att inte dra i kopplet och om saker jag inte kan tyda.

De är ett, och ingen annan stör deras kommunikation.
Jag tittar och tittar, och kan inte sluta.

Han märker det och släntrar fram till mig – Du, gillar du hundar eller har du bara käkat glosylta?

Jag tittar tillbaka, försöker dra åt mig ögonen, men det går fortfarande inte. Möter hans blick och svarar allvarligt;

-          Din hund är det finaste jag har sett! Hon är som en varelse, inte en hund! Får jag klappa henne?

-          Haha, vicken rolig unge du är! Är du inte rädd? Han fimpar cigaretten, knäpper med fingrarna –Plats!

Hunden lägger sig och ser uppmärksamt på honom medan han kastar cigaretten i papperskorgen bredvid mig.
-Kom hit, kommenderar han sedan, och frågar om jag vill röra tiken.

Det vill jag, och jag glömmer nästan att andas när hundens vackra huvud, rygg och kropp är under mina händer. De smeker andäktigt.

Pälsen är mjuk och hård på samma gång, musklerna spelar i mina händer, och jag bestämmer mig i ett nafs för att det här är framtiden!

             - Din hund är fantastisk! Du måste vara så lycklig som har en sådan underbar hund! utbrister jag, och killen skrattar när jag säger att jag också ska ha en sådan hund. En exakt likadan.

-          - Jaja, du får allt skynda dig att växa först då. En dobbelman är inget för snorvalpar!

Han flinar snett, tänder en ny cigarett och ropar med sig hunden.
Helt i onödan egentligen, den lacksvarta tiken har ändå bara ögon för sin husse. Hon viftar på sin lilla svansknopp och travar elegant och kraftfullt med honom när han hoppar på sin cykel och försvinner bort från affären.

Jag sitter kvar och känner på känslan av att ha blivit tagen med storm för första gången i mitt liv 💗