Välkomna till världen!

Lady har fått kattungar!!
Vår fina, stolta, högröstade, vackra dam som älskar smått, har minsann fått egna barn.
Länge gömda för oss alla, som faktiskt levde i tron att mammakatt var steril, och som gjorde stora ögon då Ladys mage plötsligt växte. Och växte. Och växte.

Då jag haft en del otur genom åren, och liksom inte fått till den där efterlängtade, snygga brunmaskade honan, köpte jag en. Lady kom in i huset, och har varit underbar på alla sätt, ända sedan hennes bruna, runda tassar satte sina fötter i Vita Huset.

Vi tyckte inte om hennes namn, men kunde inte komma på något mer passande, för hon är ju en Lady, ända ut i de långa och eleganta morrhåren.
Men, så Lady hon är, så är hon inte rädd för att ta i, och hon har mer än gärna hjälpt till och varit extramamma till alla våra småkattungar här hemma. Men några egna har hon aldrig fått.
Vi har försökt med än den ena, än den andra och efter flera dejter med olika kavaljerer gav jag upp. Lady kunde inte få bebisar, så enkelt var det.

För några veckor sedan drabbades Lady av magsjuka, och en allvarlig sådan. Vår starka katt tynade nästan bort, och fick vätska varannan timme dygnet runt. Efter en kritisk vecka började hon komma tillbaka, och vi som faktiskt trott vi skulle mista henne kunde pusta ut.
Efter magsjukan avmaskade vi alla katter med ganska starka medel, tanken var ju att katterna kanske drabbats av någon mask eller dylikt. Ingen annan katt drabbades dock, och vi glömde hela saken.
Sedan rullade veckorna på, och vi tänkte inte mera på det hela, förrän vi plötsligt upptäckte att Lady var ganska rund om magen…… Och det kunde inte bara vara kattmat därinne. Glädjen var förstås stor, men också oron för de små därinne, och vi gjorde oss många tankar hur det hela skulle bli, när de haft en mamma som varit så sjuk.

Det visade sig gå alldeles förträffligt, och trots att jag hastigt måste resa bort löste sig allt till det bästa. Men så har jag ju också fantastiska döttrar, som är världens bästa barnmorskor. :-)

Lady började visa tecken på förlossning ett par dagar innan hennes barn faktisk kom, och stackars dotter Felicia fick några vaknätter som heter duga. Hon vakade dock över vår blivande mamma bättre än den bästa hök, och allt som skedde fick jag rapport om per mobiltelefon.
När det så var dags hoppade Linn in, och tog emot de sju små nya världsmedborgarna, som trillade ut i livet som pärlor på ett band.
Förlossningen gick fort, och sex svarta orientaler kom på rad. Den sista, sjunde kattbabyn var vit, dvs en siames, och Linn gjorde stora ögon har hon berättat. Efter att först ha fått bara svarta, kändes det skumt med en vit:.-)

Vi vill ju förstås ha lite honor, speciellt då vi har ytterligare en kull hemma, bestående av fyra små söta och mycket lovande hanar…
När jag kom hem från min resa var bland det första jag gjorde, att vända upp och ned på de små för att kontrollera könen. Det fanns förstås en endaste liten svart tjej, och hon lär bli en tuffing, som skall ta sig fram bland sex brorsor och fyra grabbkusiner……!

Lady och hela hennes förstfödda kull, de sju G-babysarna

Hjärttest igen

Häromdagen kom resultaten på Ellas Holterfest. Det såg fint ut, och det känns förstås jättebra, med tanke på att hon skall paras nu i vår.

Tack Mia och Jörgen som tar så fint hand om Ellabella, och testar varje gång jag ber om det.

Tack också till Ammi och Kina, som testat sina hundar, Kanonen och Funtastic och TACK till alla er kommande valpköpare, som jag vet ligger i startgroparna för de årliga ultraljuden, och några färre Holtertester.

Enda sättet att komma till rätta med den här hemska sjukdomen är att hjälpas åt och inte minst testa hundarna regelbundet. Det kan inte vi uppfödare göra, utan behöver valpköparnas hjälp.

Ella heter Korad Lp SPH I Jean Dark Kiss and Tell :-)

Frågor och svar

Sedan 2006 har jag jobbat med ”Frågor och svar” inom Svenska Dobermannklubben. Det har varit roligt, intressant och oerhört givande att få ta del av alla de kluriga, annorlunda och många gånger personliga frågor, medlemmar och rasintresserade ställt.

Jag har gjort mitt bästa, och jag hoppas att de flesta som haft funderingar fått svar på sina funderingar.

Efter fem års arbete med detta, känner jag dock att jag behöver ta tag i annat i livet, och kanske prova på andra saker.
Jag tänker också att det kan vara bra med andra förmågor som svarar på alla de frågor som dyker upp för de som är intresserade av rasen dobermann. Utveckling är alltid bra, och med tanke på alla peppade och ambitiösa nya förmågor som nu vill jobba med klubben känns det som ett passande tillfälle att låta någon annan ta vid, och fortsätta svara på kluriga frågor.

Jag vill också passa på att TACKA alla positiva människor som mailat och pratat med mig om just Frågor och Svar.
Det har varit jättekul att möta Er!

Solen upp och en stjärna tänds

Efter en lång natt - jag har varit uppe varannan timme för att titta till våra nykomlingar - såg jag tyvärr efter att par timmar att den finaste lilla honan inte mådde bra.
Hon ville äta, men fick inte till det, och blev tröttare och tröttare varefter natten gick.

Jag gav henne lite extra mjölk, men lillan blev snabbt sämre. Kanske hade hon fostervatten i lungorna? Kanske någon missbildning? Kanske,kanske,kanske. Ja, det där får vi aldrig svar på, det har jag lärt mig efter många gånger, och när solen gick upp gick vår lilla fröken vidare till Nangijala.

Det är alltid ledsamt att mista små nyfödda, även om vi inte hunnit lära känna dem, eller ens få en relation till dem. Men för mig känns det snöpligt och orättvist att ta adjö, innan vi ens knappt fått välkomna till livet.
Men så är det att vara uppfödare, och ikväll när jag kvällsrastar kanske jag ser vår kattbaby uppe i stjärnhimlen.

Magen ut och in

Så har Grejens mage kommit ut…. Fyra babysar fanns där inne, två hanar och två honor. Som vanligt gick det snabbt för vår ryska, duktiga supermamma, och på bara få timmar låg hennes lilla kvartett ungar fint på rad, som pärlor på ett band.

Två döttrar och jag själv fick andäktigt följa de smås entré till världen, och trots alla förlossningar jag fått vara med om, tycker jag det är lika magiskt varje gång.

Tystnaden, lugnet och stillheten kring en blivande mamma får man inte uppleva var dag. Inte heller en nybliven mammas klokhet, tålamod och oro för de små. Minsta ljud och hon är uppe och tittar till dem. Minsta bök i lådan, och hon vänder på alla, tvättar lite här och putsar lite där. Minsta pip och hon slår krull på sig själv för att hennes små skatter skall ha det bra.
Det känns som en ynnest att få följa en blivande liten familj, att få se sin familjekatt, plötsligt bli en målmedveten, vaksam och engagerad mamma.

Ute lyser stjärnorna, starkt och många, och den mörka marsnatten bidrar till att med alla sina vackra stjärnor, göra en natt som jag lätt kommer att minnas. När våra små marskatter föddes:-)

Några dagar innan de små skall födas

Alldeles nykläckta

Holtertest

För en tid sedan blev ytterligare en dobermann från oss hjärttestad genom Holtermetoden.

I 24 timmar fick Kanonen bära väst och elektroder, som sedan avlästes av experterna. Kanonen själv tog det hela med ro, precis som med det mesta i livet. :-)

I dagsläget är vår Kanon fullt frisk, precis som kennelkompisen Curre, som också nyligen testades. Ytterligare Jean Darkare har undersökts, och fler tester är inplanerade. Vi kommer givetvis att skriva mer om varje hund och dess undersökningar.

Läs mer om Kanonen och hans liv här www.knorrsvans.se

Födelsedagsbarn

Födelsedagsbarn

Idag är det hela ett år sedan vår första chinese crested kull föddes! Det var en rolig och härlig resa, att få följa niolingarna (!! Ja, så många var de faktiskt), från planering-parning-valpning ända fram till de små skruttarna flyttade från oss, till sina nya hem.

STORT GRATTIS alla gullisar, vi här hemma hoppas ni alla har det bra och trivs med livet och era nya härliga familjer!

Jean Dark :
Fields of Gold
Fernando
Flipp Flopp and Fly
Forever And a Day
For Your Eyes Only
Fame and Fortune
Fantasi
Fairytale
Friday I´m in Love

Årsmötet och tankar

Debatten har rasat kring årsmötet och Svenska Dobermannklubben. Många rader har skrivits på alla möjliga och omöjliga ställen. Tankarna flödar, orden likaså.

Det är nu ett par veckor sedan kuppen genomfördes. (Om man slår upp ordets betydelse hittar man bl.a. detta; Hastig och Överraskande handling, Djärv och riskfylld handling, Manöver, Spratt)

För mig är det fortfarande trist att de inblandade valde att göra detta i det tysta, och inte låta samtliga av Svenska Dobermannklubbens medlemmar ta del av det planerade. Nu blev det istället en liten klick på i runda slängar 10- 15 stycken som plötsligt styrde hela klubbens och resterande medlemmars åsikter.

Jag kan tänka mig att de flesta tittade in på klubbens sida, såg valberedningens förslag, och tänkte att, ok så får det bli. Hade det hela fått gå rätt till, kanske fler hade tagit sig till mötet för att faktiskt få vara med att bestämma. Vad vet jag?
Klart är att jag tycker styrelsearbete inom vår klubb bör skötas på bästa möjliga sätt.

För mig är det märkligt att detta inte fick gå just genom valberedningen, och på det vis som sig är brukligt.
Jag kan bara hoppas att det resterande styrelsearbetet kommer att skötas på ett korrekt sätt, och att medlemmarna inte förs bakom ljuset mer, utan får insyn i vad som händer och sker.

Det skall hursomhelst bli spännande att se hur klubben får utvecklas under året, jag hoppas förstås att nya styrelsen kan komma att entusiasmera fler uppfödare att vilja ta tag i rasens utveckling och inte minst i att föda upp. De sjunkande registreringssiffrorna är mycket oroväckande.
Att arbetet mot DCM, dåliga ryggar samt knäledsfel fortsätter och att en positivare marknadsföring av vår ras får komma fram.

Givetvis hoppas jag också på en bättre samvaro, och ökad vilja att samarbeta för rasens bästa.

Fler borde få uppleva en underbar dobermann - en ras som har massor att ge. :-)