Köra bil

Jag avskyr att köra bil.
Så, nu är det sagt. Alla vet det. (Iallafall alla som läser min blogg, haha!) Hursomhelst, jag verkligen ogillar att köra, det är tråkigt, långsamt (fast jag försöker komma fram fort..., ni fattar?) och så vill jag mest hänfalla åt att äta godis, vilket får en efter ganska många mil, och mååånga godisar, att känna sig lite.. hm, ja, mindre väl till mods.

Det tråkiga med mina val i livet är att det blir mycket åka bil.
Till hundutställningar, hem från hundutställningar. Till kattävlingar och hem från kattävlingar. Och häst.... vi har ju häst också, gudbevars.
Ibland blir de sjuka och då måste vi snabbt till en doktor = Köra bil igen.

Sen vill jag föda upp alla djuren också. Para dem, lämna dem hos de utvalda, hämta dem på samma ställe.... Och inte hittar jag lämpliga kavaljerer nästgårds heller. Suck.

Idag har jag varit och lämnat en kissekattfröken, och varit så tacksam att jag lyckades hitta en fin hane i Sverige och inte utanför Europa, eller någon annan gudsförgäten håla dit inte ens min GPS hittar till.
(Hålor jag har varit i på parningseskapader; Kroatien i en by jag absolut inte minns namnet på, i Italien, Danmark, Estland, Norge, Finland och icke att förglömma alla ställen jag inte kunnat ta mig till, men försökt köpa hem sperma ifrån. Dubbelsuck...)

Nåväl.
Idag har jag trotsat kyla, mörker, snömodd och trötthet. Påminns mig att hanen bor i Sverige, och jag är jublande glad att jag bara har en pisskvart att köra så är jag framme.
Påminnt mig.....:
Å
M
I
N
N
!!!!!!!

Såååååå. Jag jobbade hela dagen, lyckades muta en kompis att hänga med och så åkte vi på sladdriga mörka vägar i knappa två och en halv timme på små äckliga riksvägar med feta lastbilar som nästan får en att wobbla av lufttrycket, sprutar upp smuts och annat på ens bilruta och om man vågar köra om dem sitter man med andan utanför hjärnan av skräck efteråt.
Det tog liiite mer tid kan jag säga, än vad min Gps glädjeutropade när vi startade.
Men iallafall så kom vi fram.
Vi hittade! (Jaja, Gps:en.. I know)

Katten avlämnad, vi styrde direkt kosan till den lokala bagaren och bara njöt.
Ganska ok att fika faktiskt.

Elsa Andersson är ett must

Årets andra semla var mumsgod!

Bara det att sen hade vi lika långt hem.....

Det bästa i kråksången var att vi hann hem till tidig kväll, Fyrkantiga i ögonen av trötthet, susande i öronen av oljud och gelevingliga i benen av jag vet inte vad. Men hem kom vi.
Och nåddes samtidigt av glädjebeskedet att de unga tu redan hade fått till det!!! Jaaaaaaa!!!!

Så den lilla detaljen om att jag måste göra om det inom få dagar för att få hem den blivande mamman har jag åtminstone förträngt i kväll.

Innan den blivande pappan blev stor, välväxt och ännu mera jättesnygg,
var han så här liten, skrynklig och URSÖT!
Tyvärr fanns det ingen bild av honom som vuxen, så jag får helt enkelt bjuda på den här :-) 

Blivande mamma är vår fina Jean Dark Sally Field, utställd med cert, står för championat och ytterligt välscannad, precis som sina nu, gamla och sunda, föräldrar.

TACK Linda på SE*Naked For U för lånet av er fina hane. Det ska bli så spännande att se vad vi kan få för smått :-)