Klockan är snart natt. Svart ute.
Nästan alla myser framför öppna spisen, glass och lite film. Alla utom yngsta dottern. Hon kommer aldrig, och jag ringer hennes mobil som hon lever i tät symbios med.
När hon inte svarar efter trehundrasjuttiotvåtusen envisa mammasignaler blir jag rädd och börjar leta.
Nästan alla myser framför öppna spisen, glass och lite film. Alla utom yngsta dottern. Hon kommer aldrig, och jag ringer hennes mobil som hon lever i tät symbios med.
När hon inte svarar efter trehundrasjuttiotvåtusen envisa mammasignaler blir jag rädd och börjar leta.
Ingen här. Ingen där.
Vårt hus är stort och jag ger nästan upp. Öppnar balkongdörren och ser ett sken i hästarnas hage. Ropar till ljuset och frågar om det är ett UFO eller en tjyv? (Någon kanske stjäl våra hästar.....?) Hua. Och ja - jag är så in i baljan mörkrädd....:-(
Vårt hus är stort och jag ger nästan upp. Öppnar balkongdörren och ser ett sken i hästarnas hage. Ropar till ljuset och frågar om det är ett UFO eller en tjyv? (Någon kanske stjäl våra hästar.....?) Hua. Och ja - jag är så in i baljan mörkrädd....:-(
Men inte då.
Dottern, den lilla tonåringen, står med pannlampa och flätar sin fina häst så hon ska bli ännu finare. Alldeles mitt i mörkaste natten.
Dottern, den lilla tonåringen, står med pannlampa och flätar sin fina häst så hon ska bli ännu finare. Alldeles mitt i mörkaste natten.
Livet-på-landet-typ.... <3
 |
| Sorry bildkvalitén... Mobil från balkongen :-) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar