Hundägarbeteende

Här i Danmark såg jag just en intressant sak. Ja, det är inte en sak som är typiskt för danskar, utan en sak jag sett många hundägare göra. Liksom, en ”strutssak”…..

Efter en lång dag på stranden, lite strosande i affärer och med magen full av mörkröda, JÄTTEstora, saftiga bigaråer beslutade vi oss för att vi absolut måste shoppa lite. Hundsaker såklart. Som sagt, så gjort.
Vi letade reda på den lokala hundbutiken, en superbra affär med massormassor av saker man (läs jag) vill ha..

Nåväl, vi stod och fingrade på allsköns saker, när vi såg en dam med en liten terrier utanför. Hon stannade på behörigt avstånd och ropade in genom den öppna dörren till oss; Är era hundar hanar eller tikar?
Vi har ju bara tjejer så kusten var klar. Hon såg lättad ut och traskade in, följd av den lilla glada cairnterriern som morskade upp sig när han fick syn på Twiggy, vår babygreyhound.

Damen tog sig fram till disken, handlade lite saker, och bad sedan om en kloklippning. Eftersom hon verkade känna sig obekväm med oss för nära plockade vi på oss lite mer saker innan vi närmade oss disken.
Lagom var den stadiga lilla herrn med skägg färdigmanikyrerad, hans matte betalade och de båda sade hejdå och gick.
Jag stod sist i kön, och dagdrömde lite medan mina ögon vilade på damen och hennes cairn som styrde kosan mot sin bil.

De gick ut genom den välsorterade djuraffären, passerade matskålar, leksaker, inbjudande koppel och precis utanför ingången, skylten som varmt välkomnade alla kunder och till sist, alla de dyra, fina hund och kattburarna i tyg.
Då lyfte den lilla hanhunden på benet och mitt hjärta stannade!! Jag tänkte att hans matte skulle få en stroke.
Men det fick hon inte. Hon tittade ned på sin lille son (så det ut som om hon tänkte), släppte lite på kopplet och lät honom göra sig färdig.
Den knallgula kissrännan rann ned för burarna och gjorde en liten pöl där kunderna går in och ut. Buren var plaskvåt när skäggiga lilla herrn ansåg sig klar, ruskade lite p sig, och struttade ned för gången med sin matte.
De satte sig på var sitt säte fram, och rattade sig ut från parkeringen medan jag kom på att det är fult att stå med öppen mun, stängde den och tryckte tillbaka känslan av att vilja slåss.

Jag förbannade mig själv att jag tappade fattningen och inte sade till, betalade, och talade om för personalen att det var dags att plocka fram skurhinken.

Funderade på vägen hem hur mattar och hussar beter sig.
Mentalitet är sannerligen intressant, inte bara när det gäller våra hundar.