Jojo.
Lugnet före stormen. För Tromben
är tillbaka med all sin kraft!
Sin påhittighet och energi. Den som har följt
mina inlägg kan läsa längre ned om vår Argentinska dobermanntiks -Tromben även kallad- uppfinningsrikedom i livets allehanda intressanta saker.
Man kan läsa om aldrig
sinande energi, livsglädje, rackartyg, tokryck och levnadsglada dobbisar.
Plötsligt en dag lugnade
sig den glada busen ett par dagar, för att kort tid efter vara tillbaka i sitt
vanliga; på TOPP!
Häromdagen bestämde hon
sig för att det där med staket och grindar var till för veklingar. Och att
stanna innanför den stängslade gränsen med höjden 1.50 cm (!!), dvs en och en
halv meter…. minsann inte fick hindra henne när hon ville annat. Hoppa funkade
inte. Skrika funkade inte. Men lösningar på världens alla problem finns om man
är kreativ:
 |
| Hm. Jag vill ut. |
 |
| Jag vill uuut. |
 |
| Jag V.I.L.L ut. |
 |
| Åhej! |
 |
| Jobbigt. Jag hänger lite här och sen klättrar jag vidare... |
 |
| Sådär ja, tungan rätt i mun:-) |
 |
| Nästan över! (Här fick jag sluta fota och ta hand om min ap-dobermann) |
Nattugglan säger: det känns skönt att lämna mitt lilla envisa, frimodiga, galna monster på kollo i Vita Huset- när det finns en Argentinsk tromb i huset... ;-D
SvaraRaderaHåhåjaja... Jag har en likadan hemma. Men hon hoppar över. Utan att ta sats ens.
SvaraRaderaDet var väl bara en tidsfråga........./Doris
SvaraRaderahaha hon är ju störtskön!
SvaraRaderaHahaha, den där Golden ser väldigt skeptisk ut och vill till slut inte se på eländet, voffö gör hon på detta viset?
SvaraRadera