Den Argentinske Trombens Lovsång

Jag har skrivit en del om min lilla bruna buse från landet långt bort. Mest om hennes alla upptåg. Nästan så mycket att jag tydligen avskräckt en del från att skaffa dobermann. Och det har aldrig varit min mening. ALLA borde ha en härlig dobermann. :-)

Husse kallar henne ”Pinken”. För hon kissar en del. Faktiskt ganska mycket. Ena dottern kallar henne ”Jag vill inte sova”. För hon sover inte så mycket alls.
Andra dottern kallar henne tjyvungen. För hon tar en hel del saker, som inte tillhör henne alls….
Tredje dottern kallar henne JÄTTEjobbig. Ord är överflödiga…

Jag kallar henne ”Den Argentinske Tromben”, för hon har vänt upp och ned på vårt hus och familj. Och lite till…

Vi skulle kunna kalla henne :
Lilla vackra brun
Sötaste valpen i Universum
Jag är alltid glad
Jag tar allt jag hittar som går in i min mun
Jag vill alltid vara med dig
Jag vill alltid hitta på något
Jag springer efter allt som rör sig
Jag är aldrig rädd
Jag är Nicke Nyfiken. Fast en tjej
Jag kan bli arg
Jag tycker livet är det bästa som finns
Jag vill JÄTTEgärna jobba bruks/lydnad/agility/bitarbete
Jag är alltid hungrig
Jag förstår inte detta med ditt och mitt..?
Jag älskar ALLA er människor
Jag älskar ALLT!

Att leva med vår bruna Tromb är intensivt, spännande och ibland tröttsamt. Det kostar en del - jag menar, det var ju inte precis gratis att få hem henne ända från Argentina…. Det var inte heller precis gratis när hon åt upp husses glasögon. FYRA gånger!
(Husse vet inget, han tror de är borta, och jag hoppas inte han läser bloggen) Det var inte heller billigt när hon satte tänderna i min favorithibiscus, en grön planta som levt med oss i många år. Han är numera begravd och hibiscusdöd…
Jag grinade illa när hon slaktade min hörsnäcka till mobilen, trasade sönder katternas favoritleksaker, och trampade ned våra tulpaner utanför huset.

Men. Att leva med vår bruna Tania är också fantastiskt. Levande och fullt av skratt.
Vi mår bra när hon kommer och säger god morgon, faktiskt gör hon det försiktigt, och lika glad måndag till söndag.
Jag älskar att se henne explodera över stock och sten, hur hon manövrerar sin smidiga kropp med styrka, elegans och skicklighet.
Alla som träffar henne njuter av vår glada valp. Hon hälsar på allt och alla. Skrattet hänger i hennes ena mungipa, och hon älskar kontakt med stora och små.

Varje dag är det någon i familjen som vill träna med henne. Barnen kör ”Sitt”, Vacker tass, Ligg död, Håll fast och Ligg.

Husse stoppar saker i Lilla frökens Bruns mun (tidningen, en toarulle, plastglas eller bestick) ”Gå till matte” och han ler nöjt när den positiva Tromben överlämnar ”från husse till matte”.

Själv är jag överlycklig över min glada hunds arbetsvilja. Hennes intresse för samarbete, spår och sök gör henne otroligt rolig att jobba med.
Hon tröttnar aldrig, och vill inget hellre än att leta efter spår, söka efter föremål eller jobba vid min sida.

Tania är aldrig rädd för saker. Hon tycker allt är skoj. Åka bil. Jobba i skogen. Gå till stallet. Städa huset. Plocka ogräs. Besöka kompisar. Leka med bästa kompisen Rulle. Hälsa på främmande.
Följa med till Arlanda, åka kommunalt, balansera på en trottoarkant med yngsta dottern eller bara mysa i en säng.

Vår bruna Tromb älskar alla i familjen, och gäster är ett välkommet inslag i hennes fartfyllda värld. Mindre barn betraktar hon nyfiket, och vill gärna komma i närkontakt, lukta/nosa/leka/bli klappad.

Kort sagt. Vår Argentinska Tromb är FANTASTISK! Precis som en dobermann skall vara (nåja, ibland är hon mycketmycketmycket…..) men det är underbart att dela vardag med en livlig, framåt, orädd och social hund av världens bästa ras!

Vi är så glada över vår busunge:-)