Domarasprint

Ja, dagen har jag använt till att gå domaraspirant.
Det är lärorikt, intressant och superskoj! Att gå hack i häl med en som dömt hundar i många, långa år är nyttigt och spännande. Dessutom närmar jag mig för varje gång slutet på min egen grundutbildning.

Efter att ha haft nästan 80 hundar på ganska få timmar, stött och blött deras exteriör, följt domaren för dagens alla beslut och tankar, var det skönt att komma hem under eftermiddagen.
Och ganska oskönt att möta familjens lilla valp. Argentinske Tania var på TOPP. Pigg, totalt utsövd och full av myror i brallan och spring i benen. Suck.  Promenad kändes tungt, träna med henne ännu värre och värst - att göra ingenting.
Jag stuvade in henne i bilen och åkte till helgens träningsläger norrut, där jag visste att det fanns minst två små valpar till, även de med halvtrötta ”mammor”.

Mycket riktigt. J
Bland de mer välartade, stora dobbisarna fanns här alldeles lagom kompisar till vår busbruna sprallapa.
Jag hälsade snabbt på lägerdeltagarna, hjälpte till att fota några glada juniorer, pussade lite på några Jean Dark vovvar jag snubblade över, och strosade sedan på en kort promenad med de tre vilda valparna och deras ägare. Efter promenadens full sprutt bus blev min lilla damptjej riktigt trevlig, och med två alvedon som höll huvudvärken stången, kunde jag lugnt åka hem igen och stupa i soffan.

Dagen var mysig, och även om jag mest kände mig som en urtvättad trasa, var det jätteskoj att snabbhälsa på alla duktiga träningsekipage på lägret. Förhoppningsvis är Tania och jag med nästa år!