To do or not to do....

 Det är tur att katterna inte kan läsa. För jag tror inte de skulle uppskatta att få på pränt vilken som är mest älskad…..

Får man ha favoriter? Jag vet inte, men jag har det i alla fall. (Som med det mesta i livet)


Vita, alltid smutsiga, pigga och busiga Grisen är min stora och absoluta sphynxkärlek.

Grisen som egentligen heter Jean Dark Grace Kelly, är vit, totalt naken och hon har ett blått och ett gult öga. Hon ser ganska bra ut, och jag längtade redan när hon föddes efter att få se vad hon skulle komma att producera själv som avelshona som vuxen.

Lilla Grace växte upp, blev finare och finare, och hon hade en underbart, rolig, busig och tilltalande karaktär.
Hon utmärkte sig ganska snart bland de andra katterna med sina totalt orädda, halsbrytande och ofta galna tilltag.

Vår vita buse balanserade uppe på spisen, hon hängde i taklampan, hon retade hundarna och försökte bryta sig in i TV:n.
Alla skåp och lådor blev muddrade, mat som kunde stjälas försvann, hon stack ned huvudet i barnens varma oboyglas, och fastnade..!!
Mycket knasiga saker händer runt vår glada och livsbejakande kisse, och vi har fått oss många goda skratt genom åren.

När vår spjuver blev lite äldre blev hon plötsligt smutsig och jämt och ständigt fick hon blåmärken, skrapsår och blessyrer.
Hon ramlade ned från köksskåpen (hur hon kom upp vet vi inte) och fick stora, svarta blåmärken. Hon gnuggade sig på stenbeläggningen på uteplatsen och fick stora (sedermera) infekterade köttsår på halsen… Hon jagar ständigt getingar och blir svullen som en shar pei i skallen efter deras bett och hur alla skärsår och små blessyrer uppstått på hennes nakna, vita kropp är det aldrig någon som vet.
Att ställa ut vår glada galning har vi gett upp tanken på - inte vill de ha skitiga, trasiga och halvmosade kissekatter på sina tillställningar i kattvärlden:-)

Jag siktade in mig på framtida avel istället.

Som sagt, så gjort. Vi bokade in en tid för hjärtscanning när Grace-Grisen fyllde året, och jag chockades svårt när veterinärens dom föll. Min lille-Gris skulle inte bli mamma, hennes hjärta var inte okey.
Det var förvisso inte heller sjukt, utan vår fröken katt var EQ, vilket betyder eqivocal, som också kallas gränsfall.
Jag väntade ett halvår, scannade om och hoppades veterinären bara sett fel. Det hade han förstås inte.
Trägen vinner säger man, och Grisen scannades ytterligare två gånger, alltid med resultatet EQ.
Trots vår klubbs tillåtande att para en katt med EQ som kommit upp i en viss ålder, bestämde jag mig häromdagen. Det känns helt enkelt inte rätt med kattungar från vår fina och gladbusiga kisse.

Grisen kastrerades häromdagen. Och jag var oroligare än oroligast. Söva en katt med halvtaskigt hjärta? Kan man det??
Operationen gick jättebra, och redan få dagar efter ingreppet är vår vita älskling sitt vanliga, tokglada jag när hon far fram som ett streck över golv och möbler i Vita Huset. Jag är jätteglad att hon är tillbaks hos oss, och lite vemodig att min lilla pärla aldrig får bli mamma.

Men så är det att vara just uppfödare. Svart eller vitt är det mest våra djurs färger som är. Livet är tyvärr aldrig så enkelt.

"PUSS"
Grisen gillar alla

"Hallååååååååå - kom in i min mun, jag är hungrig!"

"Hm, kul grej det här, alla katter borde sno en" 

Alla sätt att sova utom de dåliga är bra

Grisen gillar kungliga bröllop:-)

Grisen-vår egna spisget

Ren tvätt är toppennice att krypa in i....

"Okey, sätt fart på åbäket då!" 

Alla borde ha en varm kompis....zzzzzzzzzzzzzz

Så här fina ögon har GracieGris.
Titta noga och se små revor och sår...:-)

Apropå revor och sår;
Så här illa är det med Grisens ansikte
när hon stuckit in det lite här och var...

"Hallåååååå - kan ni ringa Kris,
min mamma har stängt in mig!" 

Grässtrån är K.U.L!

Två sekunder senare ramlar hon ned... 

Världens bästaste och finaste Grisekatt!