Åren och gästerna på panget kommer och går

Egentligen skriver jag inte om de fyrbenta gästerna på vårt pensionat. Men idag vill tankarna fladdra, och det är säkert okey, eftersom dessa hundar kommer från vår egen uppfödning.

Häromdagen kom Loke för att bo en period på Vita Huset. Han har blivit lite tunnare, grå om nosen och fått en sådan där ”klok-gammal-hunds-blick”. Loke har i och för sig alltid varit en klok hund, men nu ser man att han har det där ”lite extra”.

För mig har det alltid varit speciellt med äldre hundar. De har något att berätta. Man kan se det på deras kroppar, fysik och inte minst i deras ögon. Gamla hundar är kloka, smarta och de har efter många år med människan lärt sig massor om oss. Och det kan man se på dem.

Loke heter egentligen Jean Dark Yardely Gold.
Han föddes med sin tvillingbrorsa Yang, hemma hos oss i köket, en dag för många, många år sedan. 2002 var det, men jag minns det fortfarande tydligt och klart. Min stora önskan var en tik i den här kullen, så blev det inte, och vi fick två feta gossebarn med vacker djupbrun färg istället.
Med endast två valpar i en kull, var det inte aktuellt med valplåda, utan vi lät de båda knubbiga bröderna vandra runt i huset mest som de själva hade lust med. Vi hittade dem lite varstans, och de hann förstöra en hel del innan de drog vidare till sina nya hem….J

Yang har jag berättat om här i bloggen tidigare, men Loke har inte synts till lika ofta. Han är dock en lika underbar, älskvärd och vänlig prick som sin bror, och precis lika älskad i sin familj den förre.

Strax efter att Loke ankommit till hotell Vita Huset, dök också Xia upp, och hon heter Jean Dark Xia Xiang.

Xia föddes med en hel hög syskon i mars månad, också hon 2002. Hela babykullen huserade inne på äldsta dotterns rum den första tiden i livet, och var också en av våra få valpkullar som drabbades av förkylning.
Det var en riktig pärs, en hel hög små babyhundar med snorig näsa och svårt att äta är en uppfödares största mardröm. De små tappade lite i vikt, men det hela löste sig med tid och tålamod, från vår sida, och bästa kompisen Ammi, som hjälpte när vi skulle ut och resa.
Våra små X:are blev alla ganska stora och välväxta valpar, och även om jag aldrig använde någon av dem i vidare avel, blev de alla till stor glädje och sällskap i sina nya hem.

Xia har precis som sin halvbror (ja, de är nära släkt, i och med att Come As You are Dalli är pappa till båda kullarna) en klok, vänlig och trygg hund.
Hon har också blivit grå om näsan, men är vid god vigör och har en pigg och nyfiken blick. Pensionär Xia leker gärna med andra hundar här hos oss på pensionat Vita Huset, och är alltid snäll mot andra fyrbenta.

Den sista åldrande hunden jag tänker på idag är Chirre. Han föddes med sina 11 syskon -ja, de var 12 stycken!- en sensommardag i augusti år 2000.

Chirre hamnade också han i ett hem där han var älskad från första början, och han hade alltid människor omkring sig som höll av honom.
Även när han fick två ”småbröder”, dvärgpinschrarna Basco och Emser, var han nog nummer ett, i alla fall för husse:-)

Våra 12 S-barn kommer jag mycket väl ihåg. De föddes samma år som vår yngsta dotter, och var så många att när de flyttade behövde jag nästan en månads semester på rekreationshem! Sex hanar och sex tikar, fint blandat i brunt och svart.
Jag minns speciellt när ena dottern, inte så värst gammal hon heller, lade alla valparna i vårt klinkergolvsystem. En brun, en svart, varannan valp på en lång rad. En valp i varje klinkerruta.
Vem som blev mest hysterisk vet jag inte, Mamma hund eller jag. (tror det var jag)

Bebbarna blev dock in burna till sin låda igen, och även om vi försökte hålla dem på väl utvalda platser till de flyttade, bar vårt hus alltid ett omisskännligt märke här och var efter att de påhittiga och kli i tänderna valparna i S-kullen farit fram. :-)

Chirre skulle ha varit hos oss samtidigt med sina ovanstående släktingar. Istället blev hans vistelse hos oss förra gången ett avsked.
Nangijala kallar, och efter ett långt jordeliv fick Chirre lämna sin familj och bli en stjärna på himlen.
Ingen lever för evigt, och jag tröstar mig med att våra äldre hundar nästan alltid haft ett gott och långt liv, hos människor som alltid behandlat dem väl.

Njut av era äldre hundar - tiden går så fort!