Första Kärleken

Drömmen om en hund – 6 år 

Utanför matbutiken står han och röker en cigarett.
Drar långa bloss, knäpper lite med fingrarna så askan trillar av, och släntrar bort till stenmuren vid parkeringen och sätter sig i solen. Lite nonchalant betraktar han människorna så hastar förbi, de flesta i en båge runt honom, han ser ju sådär halvtuff ut så de kanske blir rädda?

Vad jag gör där vet jag inte, för hela världen har stannat.
Ibland gör den så, världen. Liksom stannar till och tar sats igen, och mitt i det där vakuumet hamnar jag.
Det är så märkligt, för även om det bara tar några sekunder, så känns det som timmar.

Jag har bara ögon för Hunden.
Den är helt svart och glänser som sammet i solen. Musklerna spelar under pälsen, och huvudet är ädelt som på en rashäst och när jag betraktar den närmare fastnar jag nästan i hennes ögon. Svarta, mandelformade, bottenlösa, kloka och modiga.
Hunden ser hela tiden troget på sin ägare, och det syns hur de två har en ordlös kommunikation med varandra.
Om andra hundar som går förbi dem. Om pinnen hussen sparkar till, om att inte dra i kopplet och om saker jag inte kan tyda.

De är ett, och ingen annan stör deras kommunikation.
Jag tittar och tittar, och kan inte sluta.

Han märker det och släntrar fram till mig – Du, gillar du hundar eller har du bara käkat glosylta?

Jag tittar tillbaka, försöker dra åt mig ögonen, men det går fortfarande inte. Möter hans blick och svarar allvarligt;

-          Din hund är det finaste jag har sett! Hon är som en varelse, inte en hund! Får jag klappa henne?

-          Haha, vicken rolig unge du är! Är du inte rädd? Han fimpar cigaretten, knäpper med fingrarna –Plats!

Hunden lägger sig och ser uppmärksamt på honom medan han kastar cigaretten i papperskorgen bredvid mig.
-Kom hit, kommenderar han sedan, och frågar om jag vill röra tiken.

Det vill jag, och jag glömmer nästan att andas när hundens vackra huvud, rygg och kropp är under mina händer. De smeker andäktigt.

Pälsen är mjuk och hård på samma gång, musklerna spelar i mina händer, och jag bestämmer mig i ett nafs för att det här är framtiden!

             - Din hund är fantastisk! Du måste vara så lycklig som har en sådan underbar hund! utbrister jag, och killen skrattar när jag säger att jag också ska ha en sådan hund. En exakt likadan.

-          - Jaja, du får allt skynda dig att växa först då. En dobbelman är inget för snorvalpar!

Han flinar snett, tänder en ny cigarett och ropar med sig hunden.
Helt i onödan egentligen, den lacksvarta tiken har ändå bara ögon för sin husse. Hon viftar på sin lilla svansknopp och travar elegant och kraftfullt med honom när han hoppar på sin cykel och försvinner bort från affären.

Jag sitter kvar och känner på känslan av att ha blivit tagen med storm för första gången i mitt liv 💗

Uppdateringar löpande i inlägget - PIP!

Från ett litet hål

hörs ett avgrundsvrål

Någon bankar, stampar, bockar

utanför glaset står jag och hoppar

Pressar, pickar sönder och vill ut 

Nu är boendet i ägget SLUT

Hen är inte större än min tumme

Gör en resa in i vardagsrummet

Ett vrål i ett hål från nån som vill ut 

Förvandlas på vägen och landar till slut 

I mitt öra i form av ett pip 

En våt liten kycklingperson som känns väldigt V.I.P 💪

TIS 13 April - Dygn 21 i maskinen 

Kl 06.55


Kl 08.15



Kl 9.36

Det verkar ta tid, så jag lämnar huset för en hundpromenad.
En kvart senare är första ungen ute. TYYYYYPISKT !!!!!! (Tack Sofia för bilder och film!)


Kl 10, 15


10, 30 Vickan upptäcker att det finns en dunboll på andra sidan glaset.
- WOW!!


Kl 14, 15
Piper, och funderar kring livet utanför ägget?
I en maskin?
Jag känner mig som ett monster som inte har en mamma till den lille. 😔

Det är sprickor i ytterligare två ägg, dock inga av ICA äggen.

Fortsättning följer....


Kl 15.03
Nummer två kläcks, jag har varit hemma, och hunnit gå ut med valparna. Håhåjaja.
Dottern rapporterar :)


Kl 17
Jag tittar in för sjuhundraförtioelfte gången och Ettan och Tvåan sover på sina små näsor. Det verkar ruskigt jobbigt att födas när man är en kyckling och måste göra allt arbete själv...?
Iallafall - de sover som små stockar.
Däremellan pipskriker de, försöker bli av med äggskalen som sitter fast på deras kroppar och så känns det som om de försöker få kontakt med oss på andra sidan glaset.

Jag hoppas att hönsmamma ut i hönshuset får sina ägg kläckta och ungar snart så Ettan och Tvåan kan få komma ut till sin hönsmamma de också.
Plötsligt vet jag inte om jag vill fortsätta experimentet "Halva kullen inne, halva kullen hos mamma, vilka blir olikheterna i temperamentet grejen"

Jag tycker mammor och barn hör ihop.

Sen händer det som så att det blir två små "hack" i två ägg. Vi väntar och väntar, tittar på film, jobbar lite, städar och så är kvällen sen.
Vi ger upp.
Äggen är defekta.
Tomma.
Varför åt vi dem inte bara. Ägg till spillo säger mannen. Tja?

Så tar jag min dåliga gå och lägga mig kontroll och styr kosan mot sovrummet. Ska bara säga titta godnatt på kycklingbarnen - OCH SE!
Trean kläcks!! Livesändning på Facebook blev det, titta om du vill :)


Kl 00:10 ca föds Trean.

Och kl 00 kommer syrranbrorsan som ser svart ut bland sina tre gulaktiga syskon. Spännande!



Det kliar svårt i hela mig, jag VILL öppna maskinen och ge de små mat, vatten, mjukt att ligga på och klappa dem försiktigt.
Istället tittar jag tillbaka när Ettan och Tvåan kommer fram till fönstret varenda gång vi tittar in på dem.
Stackars småbarn! Bo i en trång kuvös.

Håhåjaja, fyra ungar i maskinen, katterna är så nyfikna så jag undrar om de alls kommer att sova i natt? Time will tell.

Gnatt alla!

Kl Midnatt. Hannah följer noga med i allt som händer. 

ONS 15 April Dygn 22 i maskinen 


kl 06,30

Kliver jag upp och stirrar in på de små som stirrar tillbaka.
Knackar jag på plastburken de bor i vaknar de direkt och kommer mot ljudet. Ser de mig kommer de och tittar ut, pockar på uppmärksamhet och jag känner mig som en skurk som har dem alla fyra bakom plast och bom.

Jag säger till dottern att hon kan flytta dem till en gammal undulatbur under eftermiddagen,när jag inte är hemma, och sen dräller bilderna på sötnötterna in;



Kvartetten Dunbollar vill sitta i handen, bli klappade, ompysslade och gärna äta fågelmat, kokt ägg och dricka vatten.



De är trötta och somnar direkt man håller i dem.


Kl 17:50
För övrigt glor vi vidare på äggen som är kvar - två av våra egna, och sex ICA ägg.
Faktum är att det piper där inne, och mer är på G!!

Nu tar vi en hundpromenad - Fortsättning följer!

Corona tider är andra tider

På vårt pensionat är det gapande tomt... Boxarna som vanligtvis är fulla med polishundar, gamla damhundar, kvicka kompishundar och vanliga familjehundar, är alldeles ensamma och tysta.
Hela Vita Huset är alldeles stilla.

Inga inackorderingshundar ger hals, inga fyrbenta som ylar och inte ett endaste ynka skall hörs upp i vårt hus.
Om natten är det svårt att sova - det har aldrig varit så tyst som nu.

I vanliga fall jobbar jag som en tok, långa dagar, telefon-mail-in och ut med hundar- städa och planera hur jag ska få till möten, egna hundar, handla mat, laga mat, familjen, para hundar, städa hos kattungar och då och då resa någonstans och döma fina hundar.
24 timmar känns för lite!

Så kom Coronan. Och världen stannade.

Oro över sjukdom, oro över våra jobb, ekonomin och framtiden grävde sig en stor plats i vårt hus och hos oss själva och vi började planera för hur vi skulle städa, plantera blommor, renovera huset, resa sen, tävla sen och allt vi egentligen bara skulle göra sedan.
Sedan.

Man kan inte renovera när man inte har jobb. Ändå måste man fylla livet med saker för att må bra. Må-bra saker.

Jag har förstått att de flesta runt mig har må-bra saker. Jag läser på sociala medier om de mest kreativa, fantasirika och spännande saker folk hittar på!
De leker ordlekar, klura-ut-saker-lekar, online hundutställningar, och författare läser högt av sina alster.

Folk samlas på forum och utbyter frågor, svar, erfarenheter och en hel del elakheter.
Människan är spännande, och nog tycker jag att situationen inte är speciellt angenäm, men vi är i den, och det är som det är.

Jag själv använder tiden till att sköta om husets småbarn, kattungar, hundvalpar och låååånga, underbara skogspromenader med våra fyrbenta.
Och, till husses förtvivlan har jag utvecklat intresset för våra tvåbenta - HÖNSEN!

I julklapp fick jag en äggkläckningsmaskin, och i den har dottern och jag placerat 12 ägg, 6 från våra egna höns, och 6 köpeägg från ICA.
De lade vi in den 24 mars, och där skulle de ligga i exakt gradantal, exakt luftfuktighet och exakt allt vad nu ägg ska ha exakt för att kläckas till små nya världsmedborgarhöns.

Varje dag vänder och vrider maskinen på äggen, så där som de tydligen måste vändas på för att må bra, och dottern och jag fyller på vatten så att de kommande kycklingarna inte får det för torrt.
Där emellan försöker vi få hussen i huset att inse det fantastiska med höns, en ganska dödfödd uppgift.
Mannen tvärvägrar älska hönsen som vi gör! 😎

Imorgon har det gått 21 dagar och vi är sjukt nyfikna på vad som kommer att hända....!

* Kommer vi att få 12 kycklingar?
* Kommer de köpta ICA äggen kläckas alls egentligen?
* Kommer våra egna ägg funka, tänk om tuppen faktiskt inte "fått till det"?
* Om äggen i maskinen kläcks, blir kycklingarna som kommer likadana som sina syskon ute i hönshuset?
Mamma Gråis ligger och ruvar, och kommande barn är ju helsyskon med de 6 äggen vi fått från våra höns....

Hm....
Fortsättning följer -

Julklappen - ÄGGKLÄCKNINGSMASKINEN tas i bruk mars.
Det är mildare ute än vanligt, ev kycklingar borde kunna må bra ändå, de är corona, vi vill ha något kul att göra, och Gråis ligger på ägg samtidigt, så vi har en eventuell mamma till eventuella barn?
Vi KÖÖÖÖÖÖR! 

Jag plockar ut de finaste äggen (innehållet är väl egentligen det viktigaste, men ändå....)
Och dottern köper 6 ägg på ICA. 

Våra egna ägg och köpeäggen. Man ser tydlig skillnad. 

24 mars.
Vi hittar en central plats i vardagsrummet till maskinen, husse blir galen, men vi vill ju se den hela tiden.
Att den surrar irriterande bryr vi oss inte om. Det är ju ändå bara tre veckor vi ska lyssna på eländet..... 

Äggen är installerade, vi fyller på vatten, startar värmen och skriver in i almanackan och ber mobilen pipa den 11e april,
då ska äggen ut ur sina hållare.  

Maskinen har små tittainhål med glas, som flygplansformade fönster, och vi stannar tusen gånger om dagen framför dem, glor länge och nogsamt och följer äggens alla ickerörleser och försöker fantisera ihop att vi nog sett eller hört något från kycklingarna där inne.
Men sanningen är att vi inte hört ett endaste pip. Lever de ens där bakom fönstren? Hallååååå!  

Parallelläggen ligger ute i hönshuset, i ett rede mamma Gråis valt ut.
Där ruvar hon envist, introvert och med sur min. Vill man titta går det bra, men hon hackar en hårt i handen.
Jag kan inte hålla mig, och lyfter försiktigt på fru surhöna varje dag, och som tack för titten får hon godsaker från köket i huset. Majs, makaroner, kokt ris, melon och kokt potatis är favoriterna. 

11 April! Jag fyller år och äggen ska ut från hållarna och läggas på ett platsgolv - de små blivande kycklingarna måste kunna sitta ordentligt ifall de föds, förlåt, kläcks.
Twiggy är intresserad med, hon gillar ägg och vill hemskt gärna smaka. 

Så. De är på plats. 

12 april, inget har hänt. Kanske har vi blivit mer rundögda av allt stirrande? Äggen stirrar tyst tillbaka. Husse tror att vi blivit lurade. - Varför gjorde vi inte bara pannkakssmet av alla ägg?
Han skrattar och smygtittar på de blivande kycklingarna när vi inte ser. 

13 april. Maskinen visar 37.2 grader. Konstant.
Jag vill inte sova.... snart är det dygn 21...!!! 

Som sagt var - fortsättning följer !!

Mitt busiga barnbarn

Sobers Dawson 7.5 månader
e. Sobers Pompilius u. Sobers Rosalinda 

En del har barnbarn, jag med.
En del har busiga barnbarn - jag med.
En del har tvåbenta barnbarn, inte jag.

Mitt barnbarn kommer från Italien och jag ville inte alls ha honom. Jag tänkte att jag inte skulle orka, att han skulle vara full av bus, hitte-på-grejer och spring i benen.
Dessutom var han en han.
Jag passar bäst som mormor till en hon. Jag vill inte ha hanhundar.... !

Men som alla säkert vet får man liksom inte välja eller bestämma själv kring kring det här när ens barn får egna barn - eller köper sig en hund.

Och så gick det som det gick, speciellt när dottern blev av med lägenheten några få veckor innan dottersonen-hunden dök upp för att bo i familjen.
I mitt hus.
I hans hus tyckte han.

Ursöt och UR-JEFLA-JOBBIG flyttade han in, och sedan juletider har jag mest försökt hålla mig vid liv. Och det har inte alltid varit lätt.
Vintungen själv är himla full av liv - och det värsta är att han är en uppviglare, han har givetvis LÄRT greyhoundungen ALLT han kan, och jag kan berätta att det är ganska mycket.

Whippetbarnbarnet har jagat höns, sprungit velodrom i nya skinnsoffan (tusen gånger per dag) vandrat miljontals mil på parketten, bitit sönder mina innetofflor och utetofflor, husses ALLA glasögon, viktiga plastmojänger man måste ha i en familj, kattleksakerna, köksattiraljerna och fjärrkontrollerna.
Han har grävt gropar i gräsmattan, försökt para dobermannen och stulit mat från köksbänken. Han har sprungit fram och tillbaka, tillbaka och fram, och upp och ner på parketten igen, sådär liksom V.Ä.G.R.A.T sova, tills dottern fått koppla fast honom i vardagsrumsbordet under mina dödshot - jag slår ihjäl honom! På riktigt!

Inte särskilt mormoderligt, nä, men han lever fortfarande. Han är bästis med katterna, har blivit ett med greyhounden och stulit dotterns hjärta.
Och ja, förstås har han charmat in sig hos mig med.

Det är svårt att inte älska en tillitsfull, orädd och alltid glad liten whippetperson - och när jag tänker efter tror jag inte det går.
Att inte älska alltså.

Så alldeles lagom tills dottern fått nyckel till sitt nya hus och ska flytta har jag kommit på att jag blir varm i magen av lycka över whippetligisten.
Den lilla Vintungen som passar så bra i vår familj!

Han är ju alldeles perfekt att vara mormor till - bra val Linn - Issun är en TOPPENUNGE! 💗😊

Stort TACK Bitte och Pieri för ännu en Sober Varelse, han är alldeles perfekt!

"Issun" 

Bästisarna. Vintungarna.
Alltid på G 

Hannah är den bästa att sova med - Alltid 💜

Celia och Issun, 4-5 månader och fulla av liv 

Vila lite innan nästa grej.... 

Dryga sju månader och såååå fin!
 = Stolt Mormor

MultiCH Sobers Ingrid
 - En stor anledning till att våra blickar föll på Sobers D-kull.