Flyg och far

Allvarligt.
Det bor ett virus i huset. En trollpacka? Ett monster?
Ett trollpackemonsterförlossningsvirus?!

Vi ska flyga, mannen och jag.
Mina ögon är lite trötta, morgonen tidig och jag har stressat som en tok för att hinna i tid.
Matathästar.vattnathästar.matathöns.vattnathöns.rensatkattlådor,fukostfodratkattungarna.
rastathundar.Packat.Duschat.Intehunnitattätasjälv.kollatdräktigakattan och sen åkte vi.
Allt ok.
Parkerar bilen nära. Dyrt. Det skiter jag i. Fryser. Tack och lov är det inte så långt. Bara som sagt var kostsamt. 

Kön ringlar sig framåt och jag hoppar på ett ben och försöker få av mig stövlarna samtidigt som jag packar upp mina saker på rullbandet och skynda mig genom säkerhetskontrollen.
Såklart blir jag stoppad.
Såklart får jag springa genom den där jefla grejen tre gånger innan de kommer på att jag inte smugglat knark eller tagit med mig alla mina gevär den här gången heller.
Fast först öppnar de mitt handbagage och går igenom alla saker som ramlar ut. Tur att jag inte packade så noga…

SMS:et lyser upp displayen och en kattunge med ett flodhästhuvud visar sig. ”Hej, jag är född nu” 

Den lille är fortfarande blöt av fostervatten och jag känner igen dotterns fingrar runt babyn. Och så bara fattar jag att jag inte heller denna gången mer än hann ut ur huset så var någon tvungen att KLÄMMA ur sig en unge.
Jahapp. Men TACK så himla jättemycket för det!!!
Jag surar, vill ju vara hemma när de små anländer, och dessutom tycker jag det är smått genant att dottern alltid ska behöva agera barnmorska.
Mannen rycker i mig, kom nu! Vi ska flyga!
Vi flyger. Nowegian har surf, fri wifi och jag skingrar tankarna med datorn.
Får all info hemifrån, och väntar med spänning på resten av babybilderna som uteblir.
För Fru Mammakatt vilar.

Den här gigantiska kattmadamen fortsätter vila.......
Hon vilar sig genom min svettiga flygtur till Oslo. När vi åker flygtåget vilar hon, och medan vi klär om på hotellet, gör det vi ska och fikar norska bullar och pratar minnen sover hon gott.
Dottern rapporterar så jag vet.

På kvällen är jag trött. Vår Norgeresa var jobbig.
Kattan hemma är också trött. Hon sover och sköter sin lilla son. Spricka eller klämma ur sig något mer är det inte tal om, och hon blinkar sömnigt på bilderna jag får skickat till mig.
Suck. 

TUR att jag har världens bästa veterinärer. De svarar snällt och tålmodigt och lovar att snitta madamen om jag tänker att det är det som ska ske.
Det tänker jag, men vi avvaktar så länge den blivande mamman vilar.
Och hon vilar.

Dagen därpå får jag ett nytt sms – ”Hej, nu är jag också född” Dotter nummer två hojtar med versaltext HOLY MOLY EN JÄTTEBABY!!!! 

Babyn får en brorsa en timme senare och kattmamman vilar långsamt vidare. Klipper med ögonen mot kameran och får mig att bli überstressad där jag betraktar familjen via min mobil.
Jag vet ju att hon är aptjock – kan hon inte bara FÅ UR SIG ungarna??? För de måste ju ut...
Klockan tickar, det är fredag (Så himla jätteklart) och när vi är planerade att landa på Arlanda närmar vi oss helg.
Helg = svårare att få tid hos en bra veterinär. Dubbelt så dyrt. Lätt panik av oro när inget är som det brukar inom vården. Helg = Snitt och alltid extrajobbigt.
Dubbelsuck.
Mannen dricker en norsk öl, surfar och pladdrar med en kompis i telefonen. Han ser glad ut.
Jag pratar också i telefonen. Med veterinären, beräknar tiden och funderar på att kapa ett plan så vi kommer hem NÅN GÅNG IDAG!

Vi står i kö. Vi går i kö. Vi knöar in oss i planet i kö. Vi sitter trångt. Jag gillar inte att flyga. Vi köar ut. Vi köar efter bagage. Vi går till bilen.
Dottern förklarar i telefonen att allt är bra. Fru katt sover, babysarna sover och hon själv vill också sova.
Stackarn har suttit uppe hela natten och väntat på kattungar.
Fast kattmammamagen strejkar. Vilar hellre.
Mammakatt sov. Kattungarna inuti magen och utanför magen sov. Zzzzzzzz
Jobbigt. 

Väl hemma känner jag på den feta magen. Förra kullen innehöll den en ansenlig mängd småbarn. Nu är den om möjligt ännu mer omfångsrik och jag klämmer försiktigt. Letar huvuden.
Zipp noll och bara en sur mamma som stirrar på mig.
Jag SUGER på att palpera!

Skickar kattmamman med äldsta dottern på röntgen hos veterinären och städar rummet med stress och Ajax medan vi väntar hemma.
Kattungarna skriker efter mamma. Suck igen.

Domen kommer i form av ett sms.
”Vi är på väg hem. Fru veterinär har gett diagnos – S.M.Ä.L.L.F.E.T Resten av magen är tom. Ekande tomt och nada ingenting.
Den stora magen är en bluff. Mammakatt ska få äran av att banta. Sen i alla fall.
Jefla katt!

Inte en baby så långt ögat kan nå. Fett, tarmar, bajs och vad man nu mer har i en mage.
Där finns i allafall kattmat för en smärre förmögenhet. 

Ok, för den som är nyfiken – trio kattungar ligger i lådan. So far so good. 

TUSEN TACK Linn och Felicia – vad gjorde jag utan er. (Slutade gå utanför huset) 

                                                                     💗